Samuel Laski

Tidig tjänst och äktenskap

De tidigaste relativt säkra uppgifterna om Łaskis offentliga karriär gäller militär- och hovtjänst under 1500-talets sista årtionden. Hans första militära tjänst förknippas med Stefan Batorys regering och fälttågen i Livland och mot Tsarryssland. Inga bevarade belägg knyter honom säkert till ett visst slag, en viss belägring eller ett visst militärt förband. Senast under Sigismunds regering hade Łaski trätt i direkt kunglig tjänst och kombinerade sekreteraruppgifter med diplomatiska uppdrag och politisk underrättelseverksamhet. Hans uppdrag förde honom till Sverige, Hertigdömet Preussen, Brandenburg, Mecklenburg, Danmark och Lübeck.

År 1590 gifte sig Łaski med Zofia von Königseck, i Polen känd som Zofia Kiszynkówna, änka efter Stanisław Kostka. Den 13 november 1590 erhöll han livstids nyttjanderätt till de egendomar som Zofias förste make hade efterlämnat åt henne, däribland Szynwałd i det dåvarande Chełmnos vojvodskap. Szynwałd blev den viktigaste delen av Łaskis jordegendomar. År 1594 byggdes den lokala kyrkan om på makarnas bekostnad. Ett bevarat träaltare med deras heraldiska symboler förknippas med deras mecenatskap. Äktenskapet förblev barnlöst.

Konflikten om Sveriges tron

Efter Johan IIIs död 1592 ärvdes den svenska tronen av hans son Sigismund, som sedan 1587 var kung av Polen och storfurste av Litauen. Sigismund kröntes till svensk kung 1594 men återvände därefter till det polsk-litauiska samväldet och överlät den löpande förvaltningen åt riksrådet och sin farbror, hertig Karl av Södermanland.

Tvisten mellan Sigismund och Karl gällde omfattningen av hertigens befogenheter, förhållandet till de lagliga svenska statsorganen, ämbetstillsättningar och protestantiska farhågor för att den frånvarande katolske kungen skulle stärka katolicismen. År 1597 ledde Karl ett fälttåg i Finland mot kungatrogna styrkor. Sigismund och hans rådgivare betraktade fälttåget som en väpnad utmaning mot kungamakten och började förbereda kungens återkomst, först genom diplomati, underrättelseinhämtning och försök att få tillgång till den svenska flottan och senare även genom militärt ingripande.

Łaski tillhörde en liten krets av betrodda aktörer inom Sigismunds svenska politik, som den moderne historikern Wojciech Krawczuk har beskrivit som en informell ”specialuppdragsgrupp”. Bland dess medlemmar fanns expeditionsorganisatören Szymon Bahr, befälhavaren Jürgen Farensbach, Władysław Bekiesz och Johan Weijer. Łaski värdesattes för sin kännedom om svenska förhållanden, kontakter och geografi. Hans uppdrag omfattade mer än att överlämna kungliga brev och innefattade offentliga förhandlingar, konfidentiella iakttagelser, upprätthållande av kontakter med kungatrogna och förberedelser inför kungens återkomst.

Uppdraget till de svenska ständerna

Łaski reste till Sverige vid årsskiftet 1597–1598 som Sigismunds representant. Han anlände till Stockholm den 6 februari 1598 och nådde Uppsala den 11 februari, där de svenska ständerna hade sammankallats av hertig Karl. Genom att framträda i den krönte svenske kungens namn ifrågasatte han lagligheten i de åtgärder som Karl hade vidtagit utan monarkens samtycke. Han talade på tyska och anklagade hertigen för att ha tillskansat sig kunglig makt, ignorerat kungliga instruktioner, åsidosatt riksrådet och underlåtit att sända den överenskomna beskickningen och flottan till kungen. Han krävde också att fängslade kungatrogna, däribland Sigismunds anhängare i Finland, skulle friges, att avsatta ämbetsmän skulle återinsättas och att kungens lagliga rättigheter skulle respekteras.

Łaski meddelade att Sigismund avsåg att personligen komma till Sverige för att lösa tvisterna enligt lagen och ge ständerna de försäkringar som krävdes. Han avvisade påståenden om att kungen planerade att med tvång införa katolicismen och förklarade att Sveriges trosbekännelse och privilegier skulle bevaras. Han ifrågasatte också giltigheten i församlingar som Karl hade sammankallat utan kungligt bemyndigande. Hans starkt anklagande framställning motsvarade det kungliga hovets ståndpunkt men bidrog inte till att vinna eftergifter från Karl eller de ständer som stod under hertigens inflytande.

Det svar som Karl och ständerna lämnade den 20 februari avvisade sändebudets viktigaste anklagelser och motiverade hertigens handlande med behovet av att skydda religionen, den inre ordningen och rikets säkerhet under kungens frånvaro. Łaskis uppdrag ledde varken till att Karl underordnade sig eller till att den svenska flottan överlämnades, men det gjorde det möjligt att offentligt presentera Sigismunds ståndpunkt och förse det kungliga hovet med information om läget i Sverige.

Łaski verkade samtidigt som underrättelseinhämtare. Hans rapporter behandlade folkstämningen, försörjningsläget, de politiska styrkeförhållandena och Karls metoder för att mobilisera stöd. Han beskrev följderna av missväxt, livsmedelsbrist och höga saltpriser, vilka kunde påverka både Sveriges beredskap för krig och befolkningens inställning till de stridande parterna. Han fäste särskilt stor vikt vid de svenska böndernas politiska ställning. Till skillnad från det polsk-litauiska samväldet, där de politiska rättigheterna var koncentrerade till adeln, utgjorde Sveriges bönder ett eget stånd med representation i rikets församlingar och kunde ge Karl både politiskt och militärt stöd. Łaskis rapporter uppmärksammade också stadsbornas och prästerskapets betydelse samt de rykten som cirkulerade, särskilt i Stockholm, där lojalitet mot den krönte kungen samexisterade med påtryckningar från Karls anhängare och konfessionella farhågor kring Sigismunds katolska omgivning.

Łaski återvände till Warszawa under de sista dagarna av mars 1598 och rapporterade till kungen och ledamöterna av Sejmen. Hans redogörelse försvagade motståndet mot en svensk expedition och bidrog till att övertyga sejmen om att Sigismund borde resa till sitt arvrike för att försvara sina rättigheter. Det politiska och ekonomiska stöd som beviljades kungen var begränsat, men det möjliggjorde förberedelser för expeditionen, rekrytering av soldater och insamling av transportfartyg.

Uppdraget för att erhålla den svenska flottan

Innan huvudexpeditionen avseglade sändes Łaski åter till Sverige, främst för att få tillgång till den flotta som svenska representanter tidigare hade lovat att ställa till förfogande. Den 10 juni 1598 krävde han i Nyköping att Karl skulle överlämna trettio fartyg med besättningar, bestyckning och förråd, vilka skulle segla till Gdańsk och transportera kungen till Sverige. Karl förhalade frågan och krävde ytterligare skriftliga garantier samt framställde överlämnandet av flottan som ett hot mot Sveriges säkerhet. Han hävdade också att svenska fartyg inte borde ställas under en utlännings och katoliks befäl. Łaski lämnade Nyköping den 17 juni utan flottan, vilket tvingade Sigismund att i huvudsak förlita sig på fartyg som samlats i samväldets hamnar och på hyrda transportfartyg.

Expeditionen 1598 och Stockholm

Sommaren 1598 inledde Sigismund sin expedition till Sverige. Enligt Gary Dean Peterson bestod styrkan av omkring åttio transportfartyg, men endast ett mindre antal fartyg som kunde föra regelrätt sjöstrid, samt omkring 4 500 soldater. Det officiella syftet med den dynastiska expeditionen var att återställa Sigismunds faktiska makt som Sveriges krönte kung. Den kungliga armén bestod av undersåtar och legosoldater av olika ursprung, medan Sigismund fortfarande hade anhängare bland svenska adelsmän, präster, ämbetsmän, borgare och garnisonerna i flera fästningar.

Kalmar underkastade sig kungen, och dess fästning blev expeditionens första viktiga bas. Även Stockholm förblev i betydande grad kungatroget. En viktig gestalt där var ärkebiskopen av Uppsala, Abraham Angermannus, en övertygad protestant som trots detta försvarade den lagliga lydnaden under den krönte monarken. Kungliga agenter försökte också vinna kontroll över den svenska flottan inifrån. Kapten Willem de Wijk, som stod under inflytande av den kungatrogna Ebba Stenbock, upprättade kontakt med Łaski och den svenske adelsmannen Klas Bielke. De Wijk försökte rekrytera sjöofficerare och sjömän till Sigismund, men planen avslöjades och han avrättades den 11 augusti 1598.

Den utförligaste bevarade redogörelsen för de efterföljande händelserna till sjöss skrevs av Łaski själv. Historikern Kazimierz Tyszkowski fann en avskrift i en dokumentsamling från 1500-talet med anknytning till släkten Kostka och publicerade den 1927 i Z dziejów wyprawy Zygmunta III do Szwecji w roku 1598: Relacje i diarjusze (Ur historien om Sigismunds expedition till Sverige 1598: berättelser och dagböcker).

Sigismunds flotta lämnade Kalmar den 24 augusti 1598. Förhållandena var till en början gynnsamma, men befälhavarna hade otillräcklig kännedom om de lokala farvattnen. Den 26 augusti passerade fartygen Stegeborg utan att känna igen den avsedda platsen, varefter de vände tillbaka och började kryssa mot vinden. Under natten och följande dag rörde sig flottan oordnat medan den försökte hitta vägen till slottet.

Vädret försämrades kraftigt på kvällen den 27 augusti. Łaski beskrev en svår storm som varade i flera dagar och nätter och skingrade flottan längs kusten och bland skären. Sigismund nådde trakten kring Stegeborg den 28 augusti med endast tjugoåtta fartyg, medan de övriga fartygens läge under en tid var okänt. Łaskis fartyg drevs mot Stockholms skärgård och förlorade sin mast. Trots att färden enligt hans egna ord var ytterst farlig höll sig fartyget flytande och förde honom och hans följeslagare mellan öarna och klipporna mot Stockholm.

Övertagandet av Stockholm

Łaski nådde Stockholm den 31 augusti 1598. I sin redogörelse uppgav han att han före gryningen gick in i staden tillsammans med elva följeslagare. Källan identifierar inte de övriga deltagarna och anger inte deras nationalitet, grad eller beväpning.

Stockholm var inte entydigt fientligt inställt till Sigismund. Han var fortfarande Sveriges krönte kung, medan hertig Karl var hans politiske motståndare, och en betydande del av stadens myndigheter, borgare och kungliga förvaltning erkände fortsatt Sigismunds rättigheter. Łaski kände staden från sina tidigare uppdrag och hade etablerat kontakter där. I stället för att inleda ett stormangrepp eller utkämpa gatustrider samarbetade han med kungatrogna invånare, som han i sin redogörelse kallade kungens ”trogna tyska undersåtar” — troligen tyskspråkiga borgare och personer ur stadens köpmannamiljö som kände honom från hans tidigare besök.

Tillsammans med de lokala kungatrogna säkrade Łaski staden, det kungliga slottet och en plats som i den bevarade polska avskriften benämns ”lyktan” (latarnia), sannolikt en anläggning som kontrollerade eller underlättade tillträdet till hamnen. Kontroll över slottet innebar att huvudstadens viktigaste makt- och försvarscentrum övergick till den kungatrogna sidan, medan hamnpositionen gjorde det möjligt att ta emot ytterligare kungliga trupper som hade skingrats av stormen.

Łaski sände därefter bud efter den svenske riksrådet Klas Bielke, som i den polska avskriften kallades Nicolaus Belkius. Bielke var anhängare till Sigismund och hade tidigare utsetts av kungen till ståthållare på slottet. Łaski förde honom till huvudstaden och installerade honom där, avsatte Karls ämbetsmän och besatte de viktigaste posterna med kungliga tjänstemän.

Łaski uppgav att platserna säkrades utan motstånd. Operationen byggde på överraskning, hans kännedom om Stockholm och samarbetet med lokala invånare. Under de följande dagarna nådde andra fartyg som hade skingrats av stormen staden. Enligt Łaski anslöt sig 300 hajduker och 200 tyska soldater till honom, vilket ökade styrkan från den ursprungliga gruppen på tolv personer till omkring 500 man och gav honom en garnison för slottet, hamnen och staden.

Łaski underrättade omedelbart Sigismund om framgången — ”31 Augusti nadedniem do miasta samodwunast wszedł” — och uppmanade honom att utnyttja den gynnsamma vinden och segla till huvudstaden. Han förstod att Stockholm inte kunde hållas under längre tid utan kungens närvaro, pengar, artilleri och ytterligare trupper. Sigismund gladdes åt nyheten men beordrade Łaski att stanna kvar och försvara staden. Kungen seglade inte till Stockholm vid det avgörande tillfället.

Kontrollen över Stockholm var strategiskt och symboliskt viktig, eftersom staden var ett administrativt centrum, en hamn, en förrådsplats och en symbol för den lagliga kungamakten. Den avgjorde dock inte fälttågets utgång, eftersom de viktigaste militära operationerna ägde rum i södra och mellersta Sverige. Karl återtog initiativet och besegrade den kungliga armén i slaget vid Stångebro, varefter Sigismund tvingades godta en ofördelaktig uppgörelse i Linköping.

Efter att Sigismund hade lämnat Sverige föll det kungatrogna partiet sönder, och fästningar och städer underkastade sig Karl. Även Stockholm erkände hertigens makt i november 1598, vilket avslutade den kungatrogna kontrollen efter några månader. Łaskis operation innebar trots detta att Sveriges huvudstad tillfälligt ställdes under Sigismunds kontroll utan en regelrätt belägring, genom lokalt kungatroget stöd, överraskning och ett redan etablerat kontaktnät.

Senare kunglig tjänst

Det svenska fälttågets misslyckande innebar inte slutet på Łaskis kungliga karriär. I november 1605 sändes han, i egenskap av kunglig sekreterare och hovman, till kurfursten av Brandenburg, Joakim Fredrik av Brandenburg, och till ständerna i Hertigdömet Preussen, som sammanträdde i Königsberg. Uppdraget ingick i samväldets politik gentemot Hertigdömet Preussen, som fortfarande var ett län under den polska kronan men samtidigt blev allt närmare knutet till den brandenburgska grenen av Hohenzollern.

År 1606 agerade Łaski också i handelstvister som berörde den engelska köpmannakolonin i Elbląg. Engelska köpmän med officiell hemvist i staden försökte hindra andra engelska handelsmän från att använda Gdańsk för att kringgå Elblągs stapelrätt. Łaski stödde de bofasta köpmännen i sin egenskap av kunglig sekreterare.

År 1609 ingick Łaski i en stor kunglig kommission som sändes till Königsberg. Bland de övriga kommissionsledamöterna fanns biskopen av Ermland Szymon Rudnicki, Jerzy Kostka, Marcin Sierakowski, Wojciech Kryski, Jan Świętosławski och Łukasz Mielżyński. Kommissionen stannade i staden i omkring sex veckor. Dess uppgifter omfattade att reglera överföringen av förmyndarskapet och förvaltningen i Hertigdömet Preussen till Johan Sigismund av Brandenburg, undersöka kränkningar av samväldets överhöghetsrättigheter och avgöra viktigare rättstvister. Dess slutliga domar kungjordes den 13 juli 1609.

Łaski avled 1611 i Szynwałd. Det exakta dödsdatumet är inte fastställt i de viktigaste biografiska studierna.

Noter

Tryckta källor

• Börjeson, Hjalmar; Georg Hafström (1949). Skeppshövidsmän vid örlogsflottan under 1500-talet: Biografiska anteckningar. Uppsala: Almqvist & Wiksell 
• Einonen, Piia (2014). ”The politics of talk: Rumour and gossip in Stockholm during the struggle for succession (c. 1592–1607)” (på engelska). Scandia 80 (2). 
• Fiedler, Hans (1928). ”Danzig und England: Die Handelsbestrebungen der Engländer vom Ende des 14. bis zum Anfang des 17. Jahrhunderts” (på tyska). Zeitschrift des Westpreußischen Geschichtsvereins (68). 
• Grzybowski, Stanisław; Franciszek Mincer (1973). ”Łaski Samuel Gotard”. i Emanuel Rostworowski (på polska). Polski Słownik Biograficzny. "18". Wrocław–Warszawa–Kraków. sid. 250–253 
• Jonsson, Axel (1906). Hertig Karl och Sigismund 1597–1598. Göteborg 
• Kowalska, Halina (1973). ”Łaski Jan” (på polska). Polski Słownik Biograficzny. "18". Wrocław–Warszawa–Kraków–Gdańsk. sid. 237–244 
• Kostka, Jerzy Antoni (2010) (på polska). Kostkowie herbu Dąbrowa. Koszalin 
• Krawczuk, Wojciech (2023). ”Szwedzkie doświadczenia Jana Wejhera i „grupa do zadań specjalnych” Zygmunta III” (på polska). Prace Historyczne 150 (4): sid. 667–674. doi:10.4467/20844069PH.23.037.19448. 
• Palme, Sven Ulric (1944). ”Samuel Laski om Sveriges tillstånd vintern 1597–1598”. Historisk Tidskrift 64: sid. 118–121. 
• Peterson, Gary Dean (2007) (på engelska). Warrior Kings of Sweden: The Rise of an Empire in the Sixteenth and Seventeenth Centuries. Jefferson, North Carolina: McFarland & Company. ISBN 978-0-7864-2873-1 
• Roszkowski, Jerzy M. (2012). ”Ród Łaskich i jego związki z Kieżmarkiem”. i Nora Baráthová (på polska). Poľská rodina Lasky a Kežmarok. Kežmarok: Múzeum v Kežmarku. sid. 21–42 
• Sulewska, Renata (1999). ”Ołtarz w kościele w Szynwałdzie” (på polska). Porta Aurea 6: sid. 83–87. 
• Szorc, Alojzy (1995). ”Dzieje parafii katolickiej w Królewcu 1614–1650” (på polska). Studia Warmińskie 32. 
• Tyszkowski, Kazimierz (1927) (på polska). Z dziejów wyprawy Zygmunta III do Szwecji w roku 1598: Relacje i diarjusze. Lwów. https://www.wbc.poznan.pl/dlibra/publication/63189/edition/78950. Läst 18 juli 2026