Sankta Thora (fornsvenska: Thore eller Þore) eller Tore är ett skånskt lokalhelgon.
Sankta Thora (fornsvenska: Thore eller Þore) eller Tore är ett skånskt lokalhelgon.
Heliga Thora var enligt legenden en norsk jungfru av kunglig börd som dräptes ombord på ett skepp som seglade från Norge, varefter besättningen kastade hennes kropp i havet.
I byn Torekov i Skåne hade en blind man vid namn Frenne en kväll gått vilse, och hans son gav sig ut för att leda honom hem. Medan de vandrade längs stranden uppenbarade sig heliga Thora i ett himmelskt sken vid en väldig sten, med ett brinnande ljus i handen. I samma stund fick sonen syn på Thoras döda kropp. En ingivelse drev Frenne att röra vid henne, och så snart han gjorde det fick han synen åter.
För att ge Thora en värdig begravning bad Frenne sina vänner om hjälp att bära kroppen till Grevie kyrka. En bit sydost om fiskeläget blev liket så tungt att man tvingades ställa ner båren på en sten, vilket tolkades som ett tecken på att Gud inte ville att jungfrun skulle begravas i Grevie. Man vände därför tillbaka mot Torekov, och när båren lyftes igen hade bårstängerna avtryckt sig i stenen och lämnat ett minne av relikfärden. Även den sten där Frenne och hans son först fann Thora ska bära spår av hennes kropp.
Enligt en muntlig tradition nedtecknad på 1600-talet hölls en särskilt högtidlig begravningsrit för heliga Thora i Lunds domkyrka, möjligen i samband med själva helgonförklaringen och skrinläggningen, eftersom det vid denna tid var den lokala biskopens uppgift att helgonförklara. Efter riten uppförde Frenne ett litet kapell till helgonets ära. I kapellets torn fanns den så kallade Frennekojan, ett välvt rum om 3 × 2,5 meter, där Thoras bild och altare stod.
Enligt Gunnar Fritzell tyder kapellets orientering – med koret placerat i sydost i stället för det för medeltida kyrkor vanliga öster – på att det följer vikingatidens väderstreck, vilket antyder att kapellet, eller en föregångare till det, kan härröra from mycket tidig medeltid eller möjligen vikingatid.
Torekov var redan vid denna tid en viktig plats för sjömän från hela norra Europa, och förblev så i många århundraden. Utanför Torekov, nära Hallands Väderö, hade Danmarks, Norges och Sveriges dåvarande kungar två sekel tidigare drabbat samman i det stora slaget på helige konung Olofs tid, ett slag som lade grunden för nuvarande nordiska landsgränser.
Genom Torekovs goda hamnläge blev heliga Thora sjöfarares särskilda skyddspatron, och hela Kattegatt ansågs vila under hennes beskydd. Vid hennes reliker och den undergörande bilden bad man och lämnade offer som tack för hjälp och beskydd. Förutom sjöfolk från norden så kom även sjöfolk ända från England och Holland för att skänka henne penningar, vaxljus och andra gåvor som tack för hennes hjälp i storm och oväder. Hennes altare och den mirakulösa bilden fanns i sidokapellet till vänster om koret, det mindre av kyrkans två torn.
Förutom sjömän ska heliga Thora ha varit särskilt hjälpsam mot gravida kvinnor och mot dem med hud- och ögonproblem. Seden att be till henne vid graviditet ska ha grundlagts efter att en dansk drottning, i barnsnöd, anropat henne och menade sig genast ha blivit bönhörd. Som tack donerade det danska kungaparet Hallands Väderö till Thoras kapell och lät bygga ut det till en stor vallfartskyrka; Torekovs invånare befriades samtidigt från skatt till kungen.
Kungahusets gynnande av kapellet är dokumenterat genom sju bevarade pergamentbrev, från det äldsta år 1344 till det sista 1631, då Kristian IV utfärdade det sista gällande privilegiebrevet för all Thoras egendom. Enligt jordeboken från 1582 ägde "den heliga kyrkan" i Torekov 22 gårdar, 2 kvarnar och 36 mindre fastigheter, huvudsakligen i Bjäre härad.
När man bad om Thoras hjälp sa man "Sankta Thora till behag", förvissad om att en bön förenad med ett offer till hennes kyrka alltid blev hörd: "en bön förklingar ej ohörd, när den är förbunden med ett löfte till Sankta Thoras kyrka." De många votivgåvorna, vaxljusen och jordstyckena som donerades till kyrkan vittnar om hur många som menade sig ha blivit bönhörda. Ännu i dag är Bjäre fyllt av jordlotter som bönder en gång skänkte i tacksamhet, och så sent som på 1930-talet betalades pengar årligen till Torekovs kyrka av samma anledning.
Under mitten av 1600-talet utfrågades den protestantiske prästen i Torekov om historien kring heliga Thora, och han bekände att många ännu vallfärdade till byns helgon, särskilt på midsommarafton, och att mirakel verkligen skedde där. Detta vittnesbörd är anmärkningsvärt med tanke på att helgonvördnad var förbjuden efter reformationen. Ännu på 1800-talet samlades tusentals människor vid hennes källa varje midsommarafton; källan är numera täckt av sand. Kyrkan brann vid mitten av 1800-talet. Enligt vissa hade skadorna gått att reparera, men man valde i stället att riva återstoden. Vännestenen, även kallad Sankta Thoras vila, som bar tydliga spår efter likbåren i form av två parallella fåror, sprängdes sönder i början av 1900-talet.
Relikskrinet finns inte längre kvar, men en gammal avritning visar att det var av förgylld koppar, 105 cm högt och lika brett och långt. Det har spekulerats i att ytterligare ett kapell till helgonets ära kan ha funnits på Bjäre, vid Kapellhamn på Hallands Väderö. Ett möjligen besläktat namn återfinns i Telemark i Norge, där ordet "kove" (jämför fornnordiska kofi, liten kammare) användes om ett kapell, Tovas kove, helgat åt ett annars okänt helgon, Tova. Möjligheten finns att denna Tova skulle kunna vara Torekovs heliga Thora, legendens påstående om att Thora var en norsk prinsessa passar in i sammanhanget, därmed skulle tre helgedomar kunna ha funnits som varit vigda åt Bjäres heliga Thora.
På slutet av 1800-talet reste en svensk-amerikansk sjöman hela vägen från Amerika för att hämta heliga Thoras hälsobringande vatten. Från 1920-talet finns en nedtecknad berättelse om en gumma som menade att en svulst på kroppen försvann tack vare källans kraft, och en sjöman från samma tid vittnar om hur han fick hjälp av Thora i sjönöd.
Den äldsta bevarade källan beskriver heliga Thora som en norsk jungfru av kunglig börd, ett separat helgon utan koppling till andra namngivna syskon. Detta betraktas som den mest tillförlitliga uppgiften om helgonets ursprung.
I senare sägenvarianter knyts Thora samman med helige Arild och beskrivs som hans syster, tillsammans med ett tredje syskon kallat Gille eller Helena. Enligt denna tradition ska de tre syskonen ha skickats ut till havs av en ond styvförälder och flutit i land på var sin plats: Thora i Torekov, Arild vid Kullen och det tredje syskonet vid Gilleleje eller Tisvilde på norra Själland.
Denna koppling saknar stöd i de äldsta uppteckningarna om helige Arild, som inte nämner någon syster till honom. Under medeltiden torde Thora och Arild ha betraktats som två separata helgon.
Heliga Thoras roll som Bjärehalvöns skyddspatron och särskilda symbol lever kvar än i dag, vilket bekräftas av Bjäre härads sigill, bevarat sedan medeltiden, där hon finns avbildad.
Den allra äldsta beskrivningen av Bjäre härrör från 500-talet och beskriver den särskilda folkstam som bebodde just denna trakt — ett eget folk, ett eget rike, nära havet, men åtskilt från annat folk med de djupa öde skogar som omgav det. En viss självständighet och förståelse av sig själva som ett eget folk och rike, med egen kultur och lagar, fortsatte att gälla för bjäreborna långt in i svensk tid. Enligt Bruce var heliga Thora den enande punkten som alla samlades kring och som förde med sig en unik kultur som förenade varje Bjärebo.
Trots reformationen har heliga Thora förblivit Bjäre härads enande symbol: hon pryder ännu häradets fana, och sedan 1931 har hennes bild smyckat första sidan i varje årgång av Bjärebygdens hembygdsbok.
Två träskulpturer föreställande ett kvinnligt helgon från Torekov, daterade till 1500-talet respektive 1500-talets början, förvaras vid Lunds universitets historiska museum (inventarienummer LUHM 16634:2 och LUHM 18834:2) och tros föreställa heliga Thora.
År 2009 färdigställde konstnären Mårten Hultenberg en kopia av en medeltida träskulptur föreställande Bjäres skyddshelgon Sankta Thora, vilken idag finns uppställd i Torekovs kyrka. I Torekovs park finns dessutom en fristående staty av helgonet, krönt och med en olivkvist i handen, som är avbildad i Bjäre härads vapen och i lokala föreningars emblem.
Sankta Thora har även avbildats i en fristående skulptur av konstnären och eremitmunken fader Bengt (Wim Roger Schreurs) vid Sankt Eriks Konstverkstad, där hon framställs krönt och klädd i blå mantel, hållande en liten kyrkomodell i händerna.