Schwertmannit

Schwertmannit
Schwertmannit bildat som utfällning från surt lakvatten i Corta Atalaya i Huelva, Spanien.
KategoriMineral
Strunz klassificering7.DE.15
Kemisk formelFe163+(OH,SO₄)12-13O16·10-12H₂O
Fe163+O16(OH)₁₂(SO₄)₂
Fe163+O16(SO₄)₂(OH)₁₂·nH₂O (n ∼ 10 till 12).
FärgGulbrun till orangebrun
BildningsmiljöBildas vanligen från vittring av sulfidmineral inklusive från surt lakvatten.
Associerade mineralGoethit, jarosit, natrojarosit, ferrihydrit, sulfider
KristallstrukturTetragonala
BrottSkorporna sönderfaller lätt till pulver; mineralerna själva är för små för att man ska kunna observera brottet
GlansOpak
StreckfärgGult
Densitet3,77 till 3,99 g/cm³
TyplokalPyhäsalmi, Finland

Schwertmannit är ett mineral inom sulfatklassen enligt Nickel-Strunz-klassificeringen och hydroxidklassen enligt Dana-klassificeringen, vilket är anledningen till att det ofta kallas ett järn(III)oxihydroxisulfat. Mineralet bildas som en utfällningsprodukt i sura vattendrag och genererar skorpor, filmer och travertiner som kan bildas helt av detta mineral eller i samband med andra mineraler, främst sulfater, oxider och hydroxider av järn eller andra metaller såsom zink, koppar eller arsenik. Det är ett av de mineral som grupperas under termen "limonit".

Sedan 2000-talet har intresset för mineralet ökat, eftersom det när det kristalliserar kan absorbera betydande mängder arsenik som finns i vattnet i förorenade vattendrag, vilket fixerar det i sin struktur och producerar en partiell dekontaminering av vatten som tidigare förorenats av detta element. När schwertmannit bildas som utfällning från surt lakvatten är den ofta en metastabil mineral som över tid omvandlas till mer stabilt K-jarosit och goethit. Denna omvandling kan dock frigöra arsenik som varit fasthållen i schwertmannit.

Tre olika formler har föreslagits för mineralet: Fe163+(OH,SO₄)12-13O16·10-12H₂O; Fe163+O16(OH)₁₂(SO₄)₂ och Fe163+O16(SO₄)₂(OH)₁₂·nH₂O (n ∼ 10 till 12).

Historik

Schwermannit upptäcktes 1855 av Karl Friedrich Naumann och fick sedan namnet glockerit till ära för Ernst Friedrich Glocker, professor i mineralogi vid universitetet i Breslau. År 1990 godkändes schwertmannit av International Mineralogical Association som en mineralart och återupptäcktes och döptes om 1994 av J.M. Bigham, L. Carson och E. Murad till ära för Udo Schwertmann, forskare vid Münchens universitet, Tyskland. En synonym för dess nuvarande namn är koden IMA1990-006.

Klassifiering

Schwertmannit har klassificerats på olika sätt sedan dess upptäckt. Ursprungligen, i Nickel-Strunz-klassificeringen, klassificerades den inom oxid- och hydroxidgruppen, där den bildade en speciell grupp med akaganit, böhmit, feroxihit, goethit, lepidocrocit och manganit. År 2001 klassificerades den dock i Strunz-klassificeringen i kategorin "sulfater och släktingar" och inte i kategorin "sulfater (selenater etc.) med andra anjoner", där det skulle ha varit mer logiskt på grund av närvaron av andra anjoner i dess struktur förutom sulfat. Detta beror på att indelningen gjordes efter katjonernas storlek och mineralernas kristallstruktur. I den nuvarande Strunz-klassificeringen klassificeras schwertmanit således som ett sulfat, där det bildar undergrupp 7.DE.15 i sig självt, inom grupp 7.DE, tillsammans med följande mineraler: mangazeit, karbonatcyanotrikit, cyanotrikit, tlalocit, utahit, kokandit, osakaiit, wilcoxit, stanleyit, mcalpineit, hydrobasaluminat, volaschioit, zaherit, lautenthalit och camerolit.

I Dana-klassificeringen av mineraler är schwertmannit i kategorin "oxider och hydroxider". I denna kategori finns den i underavdelningen "hydroxider och oxider innehållande OH-grupper med olika katjoner", där den bildar gruppen 06.04.10 av vilken den är den enda medlemmen.

Identifiering

Limonit med jarosit. Observera likheten i utseende mellan schwertmannit och de mineral som ingår i limonit.
Limonit med jarosit och goethit. Observera likheten i utseende mellan schwertmannit och de mineral som ingår i limonit.
Idiomorf kristall av jarosit. När den förekommer i kristallin form är den omisskännlig och kan inte förväxlas med schwertmannit. Provet i bild är från Barranco del Jaroso, Almeria, Spanien

Schwertmannit har en gulbrun eller orange färg, en hårdhet på 1 till 2 enligt Mohs skala och en jordaktig glans. Det ger ett gult streck och förekommer vanligtvis som skorpor eller aggregat; det kan även uppträda i former som liknar igelkottar, bestående av mikroskopiska kristaller ordnade radiellt, vilket påminner om en igelkottstagg. Schwertmannit är ett av de mineral som ingår i limonit – en grupp järnmineral, främst oxider och hydroxider, som liknar varandra mycket. Denna grupp omfattar mineral som magnetit, hematit, lepidokrokit och/eller jarosit, vilka förekommer i varierande proportioner. Detta försvårar en visuell identifiering av schwertmannit, eftersom många av dessa mineral uppvisar liknande egenskaper när de inte är välkristalliserade – vilket är vanligt i de miljöer där de oftast påträffas tillsammans med schwertmannit. Dessutom kan det vara utmanande att skilja det från mineral med liknande struktur och kemisk sammansättning, såsom hydrobasaluminit. Nedanför jämförs egenskaperna hos schwertmannit med egenskaperna hos olika mineral som skulle kunna förväxlas med det:

Förekomster och bildningsmiljö

Schwertmannit bildas som ett sekundärt mineral genom utfällning i järnrika vatten med ett pH-värde mellan 3 och 4,5 samt hög sulfathalt (koncentrationer på 1000–3000 mg/l) – vilket härrör från oxidering av metallsulfider. Minskningen av arsenik som sker genom adsorption till schwertmannit; är en process som spelar en avgörande roll för den efterföljande omvandlingen av schwertmannit till goethit.

Mineralet bildas typisk i samband med surt lakvatten (på engleska: acid Rock Dranage, ARD). Schwertmannit spelar en viktig roll för vattenkemin i många vattendrag och sjöar som påverkats av surt lakvatten. Schwertmannit fälls vanligtvis ut ur lösningar som är mättade med järn(II) och järn(III) – vilka oftast förekommer i vattnet till följd av oxidation av järnsulfider.