Jarosit

	Jarosit
	Jarosit på kvarts från Arabia District, Pershing County, Nevada
Kategori	Sulfatmineral
Dana klassificering	30.2.5.1
Strunz klassificering	7.BC.10
Kemisk formel	KFe3(SO4)2(OH)6
Färg	Bärnstengul, ljusgul, brungul, mörkbrun
Förekomstsätt	Fibrös, fina kristalina korn, massiv, jordig
Kristallstruktur	Trigonal
Spaltning	Perfekt på {0001}
Brott	Konkoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	2,5 - 3,5
Glans	Subadamantinsk till glasaktig, hartsig på brottytorna
Refraktion	Enaxlig (+)
Ljusbrytning	nω = 1,815 till 1,820 nε = 1,713 till 1,715
Dubbelbrytning	δ = 1,102 till 1,105
Transparens	Transparent till genomskinlig
Streckfärg	Ljusgult
Specifik vikt	2,9 – 3,26
Löslighet	Löslig i saltsyra
Övrigt	Starkt pyroelektrisk
Referenser

Mineralet jarosit är ett hydrerad kaliumjärnsulfat med den kemiska formeln KFe₃(SO₄)₂(OH)₆. Mineralet är analog till järnhaltig alunit och är den vanligste mineralet i alunit-supergruppen. Jarosit vanligtvist är ett sekundärt mineral som bildas typisk under arida förhållanden så som i öknar och halvöknar. I dessa sammanhang så bildas mineralet i den oxiderade zonen av bergarter som innehåller sulfidmineral. I synnerlighet så bildas jarosit ofta i samband med sönderfall av svavelkis. Ibland förekommer jarosit som ett primärt mineral, då som en hydrotermal utfällning vid relativt låg temperatur, till exempel kring varma källor. Jarosit bildas också som utfällning från surt lakvatten, ofta då tillsammans med schwertmannit och goethit.

Jarosit är starkt pyroelektrisk.

I viktprocent består lite under hälften av mineralens vikt av motsvarande järnoxiden Fe₂O₃. Jarosit är ett vattenhaltig mineral som innehåller motsvarande cirka 10% viktprocent vatten. Resterande viktprocent består av motsvarande till kaliumoxid och svaveltrioxid.

Historia

Jarositens kemi beskrevs först av mineralogen Carl Rammelsberg år 1838. Runt samma tidpunkt benämde mineralogen August Breithaupt jarosit Gelbeisenerz, tyskans för "gul järnmalm". Beskrivningar följde av Wilhelm von Haidinger under namnet Misy år 1845 och sedan av Friedrich Hausmann år 1847 under namnet Vitriolgelb; beskrivningen av August Breithaupt år 1852 från Barranco del Jaroso i södra Spanien är referensen. Namnet härstammar från topotypen.

År 2004 upptäckte Marsfordonet Opportunity jarosit på Mars med en Mössbauer-spektrometer, vilket tolkades som bevis på att stora mängder flytande vatten funnits på Mars tidigare. Marsfordonet Spirit fastnade på sol 1892 i en vall av mjuk jarositterräng utan möjlighet till rörelse trots alla ansträngningar från jorden; den omklassificerades som en stationär plattform fram till 22 mars 2010 (sol 2208), då kontakten förlorades.

Fotnoter

↑ Bildandet av jarosit, goethit och schwertmannit från surt lakvatten kan dämpa arsenikföroreningar från gruvdrift.

Referenser

1 2 ”Jarosite Mineral Data” (på engelska). webmineral.com. https://webmineral.com/data/Jarosite.shtml. Läst 6 augusti 2026.
1 2 3 ”Jarosit” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-2028.html. Läst 27 juli 2026.
1 2 3 4 5 6 7 8 ”Jarosite” (på engelska). Handbook of Mineralogy. Mineralogical Society of America. https://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/jarosite.pdf. Läst 6 augusti 2026.
1 2 Asta, María P.; Cama, Jordi; Martínez, María; Giménez, Javier (2009). ”Arsenic removal by goethite and jarosite in acidic conditions and its environmental implications” (på engelska). Journal of Hazardous Materials 171: sid. 965-972. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0304389409010280.
↑ Bladh, Kenneth W.; Bideaux, Richard A.; Anthony-Morton, Elizabeth; Nichols, Barbara G. (2003) (på engelska). The Handbook of Mineralogy. "Volym V". Mineralogical Society of America
↑ Rammelsberg, C. (1838). ”Mineralogisch-chemische Notizen über Stilpnomelan, schwefelsaure Thonerde und schwefelsaures Eisenoxyd” (på tyska). Annalen der Physik (Halle, Leipzig) 119: sid. 127-135. doi:10.1002/andp.18381190113.
1 2 Rammelsberg, C. (1839). ”Ueber die wahre Zusammensetzung des natürlichen oxalsauren Eisenoxyduls oder des Humboldtits, verglichen mit der des künstlichen” (på tyska). Annalen der Physik (Halle, Leipzig) 122: sid. 283-286. doi:10.1002/andp.18391220210.
↑ Hausmann, J.F.L. (1847) (på tyska). Handbuch der Mineralogie. "Volym 2"
↑ Breihaupt, August (1852). ”Beschreibung der zum Theil neuen Gang-Mineralen des Barranco Jaroso in der Sierra Almagrera” (på tyska). Berg.- und hüttenmännisches Zeitung 6: sid. 65-69.
↑ ”How an obscure mineral provided a vital clue to Martian water” (på engelska). http://www.news.cornell.edu/chronicle/04/3.4.04/jarosite.html. Läst 2 augusti 2009.

[5] Bildandet av jarosit, goethit och schwertmannit från surt lakvatten kan dämpa arsenikföroreningar från gruvdrift.

[webmin-1] 1 2 ”Jarosite Mineral Data” (på engelska). webmineral.com. https://webmineral.com/data/Jarosite.shtml. Läst 6 augusti 2026.

[mindatjar-2] 1 2 3 ”Jarosit” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-2028.html. Läst 27 juli 2026.

[hand-3] 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Jarosite” (på engelska). Handbook of Mineralogy. Mineralogical Society of America. https://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/jarosite.pdf. Läst 6 augusti 2026.

[arsenik-4] 1 2 Asta, María P.; Cama, Jordi; Martínez, María; Giménez, Javier (2009). ”Arsenic removal by goethite and jarosite in acidic conditions and its environmental implications” (på engelska). Journal of Hazardous Materials 171: sid. 965-972. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0304389409010280.

[6] Bladh, Kenneth W.; Bideaux, Richard A.; Anthony-Morton, Elizabeth; Nichols, Barbara G. (2003) (på engelska). The Handbook of Mineralogy. "Volym V". Mineralogical Society of America

[7] Rammelsberg, C. (1838). ”Mineralogisch-chemische Notizen über Stilpnomelan, schwefelsaure Thonerde und schwefelsaures Eisenoxyd” (på tyska). Annalen der Physik (Halle, Leipzig) 119: sid. 127-135. doi:10.1002/andp.18381190113.

[Rammel39-8] 1 2 Rammelsberg, C. (1839). ”Ueber die wahre Zusammensetzung des natürlichen oxalsauren Eisenoxyduls oder des Humboldtits, verglichen mit der des künstlichen” (på tyska). Annalen der Physik (Halle, Leipzig) 122: sid. 283-286. doi:10.1002/andp.18391220210.

[9] Hausmann, J.F.L. (1847) (på tyska). Handbuch der Mineralogie. "Volym 2"

[10] Breihaupt, August (1852). ”Beschreibung der zum Theil neuen Gang-Mineralen des Barranco Jaroso in der Sierra Almagrera” (på tyska). Berg.- und hüttenmännisches Zeitung 6: sid. 65-69.

[11] ”How an obscure mineral provided a vital clue to Martian water” (på engelska). http://www.news.cornell.edu/chronicle/04/3.4.04/jarosite.html. Läst 2 augusti 2009.