Sefanjas bok

Sefanjas bok
Gamla Testamentet
Sophonie s'adressant au peuple.jpg
Sefanja predikar för folket.
Fransk bibelillustration, 1600-talet.
Judisk indelningNevi'im
Författare och datering
Föreslagna författareSefanja
Datering600-talet
OriginalspråkHebreiska
Innehåll
Antal kapitel3

Sefanjas bok (hebreiska: צְפַנְיָה, Ṣəfanyā; ibland latiniserat som Sophonias) är den nionde boken av Tolvprofetboken i Gamla testamentet och Tanakh, föregått i alla översättningar av Habackuks bok och följd av Haggajs bok. Boken har tre kapitel. Sefanja är ett manligt förnamn som vanligtvis tolkas som "Jahve har gömt/skyddat", eller "Jahve gömmer sig". Kyrkofadern Hieronymus tolkade Sefanjas namn som "Herrens vakt". Den ursprungliga profetians text var skriven på bibelhebreiska.

Forskare föreslår olika kompositionsdatum; vissa forskare menar att boken troligen skrevs under kung Josias regeringstid (sent 600-tal f.Kr.), medan andra menar att en ursprunglig kärna av orakel utökades och redigerades under exilen eller senare tider. Boken innehåller mest domsord över Juda rike, Jerusalem och grannfolken och predikar Guds vredesdag, men den talar även om Sions räddning.

Före 1901 års namnlängd hedrades Sefanja (tidigare stavat Zefanias) den 3 december.

Författarskap och datering

Bokens överskrift tillskriver dess författarskap till "Sefanja, son till Kushi, son till Gedalja, son till Amarja, son till Hiskia, på den tid då Josias, Amons son, var kung över Juda". Allt som är känt om Sefanja kommer från texten.

Namnet "Kushi", Sefanjas far, betyder "Kushit" eller "etiopier", och Sefanjas text nämner synden och återställandet av kushiter. Medan vissa har dragit slutsatsen att Sefanja var mörkhyad eller afrikansk, hävdar Ehud Ben Zvi att, baserat på sammanhanget, måste "Kushi" förstås som ett personnamn snarare än en symbol på nationalitet. Abraham ibn Ezra tolkade namnet Hiskia i överskriften som kung Hiskia av Juda, även om det inte är ett påstående som framförs i Sefanjas text.

Som med många av de andra profeterna, finns det inga externa bevis som direkt kopplar bokens komposition till en profet vid namn Sefanja. Vissa forskare, såsom Kent Harold Richards och Jason DeRouchie, anser att orden i Sefanja speglar en tidigt tid under kung Josias regeringstid (640–609 f.Kr.) innan hans reformer 622 f.Kr. tog full effekt, i så fall kan profeten ha fötts under Manasse av Judas regeringstid (698/687–642 f.Kr.). Andra hävdar att en del av boken är postmonarkisk, det vill säga daterad till senare än 586 f.Kr. när Juda rike föll under belägringen av Jerusalem. Vissa som anser att boken till stor del skrevs av en historisk Sefanja har föreslagit att han kan ha varit en lärjunge till profeten Jesaja, på grund av de två böckernas liknande fokus på utbredd korruption och orättvisa i Juda. Jerusalembibeln kopplar Sefanja 2:11 och 3:9-10 till Deuterojesaja (Jesaja 40-55).

Syfte

Om Sefanja till stor del skrevs under kungatiden, så orsakades dess komposition av Judas vägran att lyda sina förbundsplikter gentemot Jahve trots att han hade sett norra Israels exil en eller två generationer tidigare, en exil som den judiska litterära traditionen tillskrev Jahves ilska väckt av Israels olydnad mot förbundet. I detta historiska sammanhang uppmanar Sefanja Juda att lyda Jahve och säger att "kanske" kommer han att förlåta dem om de gör det.

Temata

En latinsk bibel från 1200-talet, möjligen från Toulouse, med en del av Sefanjas bok (latin Sophonias)
Vers och kapitelrubriker i Bibel 2000
VersRurbik
1:1(Överrubrik)
1:2–13Dom över de avfälliga (Juda rike)
1:14–18Herrens dag
2:1–15Dom över frannfolken
3:1–7Dom över Jerusalem
3:8–13Den räddade skaran
3:14–20Löften till Sion

Mer konsekvent än någon annan profetbok fokuserar Sefanja på "Herrens dag", och utvecklar denna tradition från dess första framträdande hos Amos. Traditionen med "Herrens dag" förekommer också i Jesaja, Hesekiel, Obadja, Joel och Malaki.

Boken börjar med att beskriva Jahves dom. Med en trippelupprepning av "Allt skall jag utplåna" i Sefanja 1:2–3, betonar Sefanja förstörelsens totalitet, eftersom siffran tre ofta symboliserar fullkomlighet i Bibeln. Skapelseordningen i Sefanja 1:2 ("människor och djur ... fåglar ... fiskar") är motsatsen till skapelseordningen i 1 Mosebok 1:1–28, vilket betyder en upplösning av skapelsen. Detta markeras också av hur "från jordens yta" bildar en inclusio kring Sefanja 1:2-3, vilket anspelar på hur frasen används om Syndafloden i Första Moseboken 6:7, 7:4 och 8:8, där den också antyder en skapelsens undergång.

Som vanligt i profetlitteratur i Bibeln överlever en "rest" Jahves dom, genom ödmjukt att söka skydd hos Jahve. Boken avslutas med ett tillkännagivande av hopp och glädje, när Jahve "jublar av glädje över dig i sin översvallande kärlek" över sitt folk.

Senare inflytande

På grund av sin hoppfulla ton kring samlingen och återställandet av landsflyktiga har Sefanja 3:20 inkluderats i den judiska liturgin.

Sefanja tjänade som en stor inspiration för den medeltida katolska hymnen "Dies irae", vars titel och inledande ord kommer från Vulgatas översättning av Sefanja 1:15–16.

Bevarade tidiga handskrifter

Det ursprungliga manuskriptet till boken har gått förlorat. Några tidiga manuskript som innehåller texten på hebreiska tillhör den masoretiska texttraditionen, som inkluderar Codex Cairensis (895), Petersburgs Profetkodex (916), Aleppokodex (900-talet) och Leningradkodexen (1008). Fragment som innehåller delar av boken på hebreiska hittades bland Dödahavsrullarna, inklusive 4Q77 (4QXIIb; 150–125 f.Kr.), 4Q78 (4QXIIc; 75–50 f.Kr.), och Wadi Murabba'at Minor Prophets (Mur88; MurXIIProph; 75–100 e.Kr.).

Det finns också en översättning till koinegrekiska känd som Septuaginta, gjord under de sista århundradena f.Kr. Bevarade antika manuskript av Septuaginta-versionen inkluderar Codex Vaticanus (300-talet), Codex Sinaiticus (200-talet), Codex Alexandrinus (300-talet) och Codex Marchalianus (400-talet). Några fragment som innehåller delar av Septuaginta-versionen av boken hittades bland Dödahavsrullarna, det vill säga Naḥal Ḥever (100-talet e.Kr.).

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Book of Zephaniah, 7 maj 2025.

Noter

  1. ↑ ”The Bible (online)”. The Bible (online). https://www.bible.com/.
  2. 1 2 3 4 5 6 Grudem et al. 2008, sid. 1729.
  3. 1 2 3 Carson et al. 2015, sid. 1839.
  4. ↑ ”The Prophecy of Sophonias | EWTN”. EWTN Global Catholic Television Network. https://www.ewtn.com/catholicism/library/prophecy-of-sophonias-12455.
  5. ↑ Renz, Thomas (2021). The Books of Nahum, Habakkuk, and Zephaniah. Wm. B. Eerdmans Publishing. Sid. 71. ISBN 978-1-4674-6184-9. https://books.google.com/books?id=yOX9DwAAQBAJ&pg=RA3-PA71.
  6. ↑ Timmer, Daniel C. (2024). The Theology of the Books of Nahum, Habbakuk, and Zephaniah. Cambridge University Press. Sid. 181–183. ISBN 978-1-108-47559-4. https://books.google.com/books?id=UP_5EAAAQBAJ&pg=PA182.
  7. ↑ Quine, Cat (2021). The Oxford Handbook of the Minor Prophets. Oxford University Press. Sid. 499–510. doi:10.1093/oxfordhb/9780190673208.013.8. https://doi.org/10.1093/oxfordhb/9780190673208.013.8.
  8. ↑ Hagedorn, Anselm C. 2011. “When Did Zephaniah Become a Supporter of Josiah’s Reform?” JTS 62:465-469.
  9. ↑ Sefanja 1:1, Bibel 2000
  10. ↑ Sefanja 2:12, 3:9–10
  11. 1 2 Berlin et al. 2004, sid. 1235.
  12. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 781–784, 918, 1043.
  13. 1 2 3 Attridge & Meeks 2006, sid. 1259.
  14. 1 2 Berlin et al. 2004, sid. 2111.
  15. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 1234.
  16. ↑ Jerusalem Bible (1966), "Introduction to the Prophets: Zephaniah", p. 1137
  17. ↑ Första Kungaboken 17:5-18
  18. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 758-759.
  19. ↑ Sefanja 2:3
  20. ↑ Attridge & Meeks 2006, sid. 1259-60.
  21. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 1186.
  22. ↑ Amos 5:18–20
  23. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 1169.
  24. ↑ Jesaja 13:6, Hesekiel 30:2–3, Obadja 15, Joel 1:15, Malaki 4:5
  25. 1 2 Attridge & Meeks 2006, sid. 1260.
  26. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 1505.
  27. ↑ Grudem et al. 2008, sid. 1732.
  28. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 21.
  29. ↑ Sefanja 2:7, 2:9
  30. ↑ Berlin et al. 2004, sid. 1241.
  31. ↑ Grudem et al. 2008, sid. 1738.
  32. ↑ Sefanja 3:12–13
  33. 1 2 Berlin et al. 2004, sid. 1242.
  34. ↑ Sefanja 3:14–20
  35. ↑ Grudem et al. 2008, sid. 1739.
  36. ↑ Sefanja 3:17
  37. ↑ Attridge & Meeks 2006, sid. 1259–60.
  38. ↑ Würthwein 1995, sid. 35-37.
  39. ↑ Ulrich 2010, sid. 616.
  40. 1 2 3 4 ”General Info | The Way To Yahuweh”. General Info | The Way To Yahuweh. Arkiverad från originalet den 2024-09-01. https://web.archive.org/web/20240901111114/https://thewaytoyahuweh.com/dead-sea-scrolls/general-info/#zephaniah. Läst 18 juni 2026.
  41. 1 2 Fitzmyer 2008, sid. 38.
  42. ↑ Ulrich 2010, sid. 618.
  43. ↑ Fitzmyer 2008, sid. 140-141.
  44. ↑ Würthwein 1995, sid. 73-74.
  45. ↑ Fitzmyer 2008, sid. 127.

Tryckta källor

Vidare läsning

Externa länkar

v • r
Böcker i Gamla testamentet