| Predikaren | |
| | |
| Judisk indelning | Ketuvim |
|---|---|
| Kristen indelning | Gamla Testamentet |
| Författare och datering | |
| Originalspråk | Hebreiska |
| Innehåll | |
| Antal kapitel | 12 |
Predikaren är en skrift i judendomens Ketuvim och kristendomens Gamla Testamentet. Predikaren skiljer sig mycket från de andra böckerna i Bibeln till resonemang och ton.
Bokens berättare säger sig vara "kung över Israel i Jerusalem" och son av David. Endast en av Davids söner härskade över Israel ifrån Jerusalem, Salomo, då riket delades i tiostammarsriket Israel och tvåstammarsriket Juda efter hans död.
Skriften har en pessimistisk och fatalistisk grundton, om att människans strävan efter livets goda leder till fåfänga och tomhet. Profetens råd är att frukta Gud och hålla hans bud.
Predikaren utger sig för att vara ett verk av Israels kung Salomo skrivet på hans ålderdom, och den skulle därmed vara författad före år 931 f.Kr. Samtidigt kan beskrivningar indikera att boken är skriven om Salomo, och i så fall är datumet senare. Fynd i Qumran (4Q109) daterat till 200–175 f.Kr. visar att boken fanns med i den hebreiska bibeln redan 400–200 f.Kr.
Förekomsten av låneord från persiska och arameiska gör att andra forskare hävdar att boken tidigast kan vara skriven omkring 450 f.Kr. eller omkring 300-talet f.Kr.
| |||||
| |||||||||||