Rättegång och dom
I juli 1948 kriminaliserade Irak deltagande i eller stöd till sionism. Ades greps och ställdes inför en militärdomstol, anklagad för att ha skickat bilar och vapen till Israel, ha skänkt pengar till Irakiska kommunistpartiet och ha stött Israels krigsinsats. Han dömdes till döden, ålades att betala fem miljoner dinarer i böter och fick sin övriga egendom konfiskerad.
Historikerna Moshe Gat och Philip Mendes har bedömt att Ades var oskyldig till anklagelserna och beskrivit rättegången som en skenrättegång. De har bland annat framhållit att rättegången endast varade i tre dagar, att Ades inte fick möjlighet att försvara sig ordentligt och att inga vittnen kallades. Några konkreta bevis för att de påstådda vapnen hade transporterats från Italien till Israel presenterades inte heller. Dessutom väcktes inga motsvarande åtal mot hans muslimske affärspartner eller mot andra handlare som ägnade sig åt handel med militärt skrot.
Rättegången leddes av domaren Abdullah al-Naasni, som var medlem av Självständighetspartiet (Istiqlal), en antisemitisk och pro-nazistisk politisk rörelse. Ades var den ende juden i sitt företag och den ende som dömdes för det brott som företaget hade anklagats för. Trots att hundratals judar greps i Irak under sommaren 1948 var han den ende som dömdes till döden.
Avrättningen skulle verkställas bara några dagar efter domen.
Avrättning
Ades avrättades genom hängning den 23 september 1948 framför sin nybyggda bostad i Basra. Omkring 12 000 människor hade samlats från olika delar av Irak för att bevittna avrättningen. Enligt senare skildringar lämnades kroppen kvar på platsen i flera timmar och utsattes för övergrepp av personer i folkmassan.
Författaren Mona Yahia, vars familj befann sig i Irak vid tiden, har beskrivit hur stora folkmassor samlades för att se avrättningen och hur den följande dagen fotografier av Ades kropp publicerades på de irakiska tidningarnas förstasidor. Hon uppger även att hans egendom, värderad till miljontals dinarer, övertogs av försvarsministeriet.
