Signe Bergner

Uppväxt

Signe Bergners föräldrar var provinsialläkaren Alphons Theorin (1841–1881) och Polly Culmsée (1850–1900) men hon blev som barn fosterdotter hos prästparet Olof Bergner (1841–1894) och Ebba Bratt (1845–1920) samt växte först upp i Lillhärdal i Härjedalen. I mars 1881 uppsöktes paret Bergner av Signes mor som bad dem ta hand om flickan som ansågs vara för liten att klara den strapatsrika resan till Trondheim som modern skulle ge sig ut på efter det att fadern hade dött strax efter hennes födelse. 1889 flyttade familjen Bergner till Arnäs församling strax utanför Örnsköldsvik, där Olof Bergner fått en tjänst som kyrkoherde i hopp om att en flytt till kusten skulle förbättra hans hälsa. Han blev dock inte bättre, utan dog 1894. Hon skrevs, efter en tid, som adoptivdotter i kyrkböckerna, men adoptivlagen kom först 1917, så hon var i lagens mening fosterbarn.

Signe Bergners bror Waldemar (1879–1959) adopterades av assuransdirektören Pehr Isac Gårdlund (1847–1925), modern Pollys andra make, och växte upp i Stockholm. Syskonen träffades dock inte förrän hösten 1900 då Waldemar, efter sin mors önskan på sin dödsbädd, sökte upp Signe Bergner för att berätta att hennes mor var död.

Uppsala och Stockholm

1898 flyttade Signe Bergner till Uppsala och genomgick 1898–1899 Fackskolan för huslig ekonomi. Hösten 1900 utbildade hon sig i vävnad och gick i början av 1901 en slöjdlärarinnekurs enligt folkskolans metod med Hulda Lundin som lärare. Hon följde upp kursen med Handarbetets vänners handarbetskurs för lärarinnor i maj samma år. Samtidigt gick hon en kurs i pappslöjd på Stockholms folkskola.

I oktober 1901 flyttade hon till Stockholm. 1901–1902 drev hon Wasastadens Wäf- och Handarbetsskola på Vegagatan 17. 1902 flyttade hon och brodern Waldemar in i en lägenhet på Drottninggatan. I oktober 1902 började hon utbilda sig till sjukgymnast vid Arvedsons gymnastikinstitut i Stockholm. Det var en tvåårig utbildning och för att kunna studera ett tredje år läste hon 1902–1903 in diverse ämnen och avlade gymnastikdirektörsexamen den 23 maj 1905. Bergner flyttade igen 1903 och var fram till 1905 inneboende på tre olika adresser i Stockholm.

Den 2 juni 1905 gifte hon sig i Uppsala med geologen, sedermera arkeologen och grundaren av Östasiatiska museet i Stockholm, Johan Gunnar Andersson (1874–1960), känd som Kina-Gunnar och Kina-Andersson. Äktenskapet blev stormigt. Hon bodde kvar i Stockholm fram till den 19 december samma år, då hon flyttade till Andersson i Uppsala. Den 24 januari 1906 flyttade paret till Jungfrugatan 37 i Stockholm och de bodde sedan på ytterligare tre adresser i Stockholm fram till 1916.

I mitten av augusti 1907 vistades de på Gotland, där Gunnar Andersson hade en geologisk undersökning att genomföra i trakten av Havthem. 1908 föddes dottern Margareta (kallad Lillan).

Höstterminen 1906, vårterminen 1907 och höstterminen 1908 arbetade Bergner som gymnastiklärarinna på Lyceum för flickor i Stockholm.

När dottern Margareta var drygt ett år reste Signe Bergner i april 1909 ensam till Frankrike, där hon bodde på Pensionat Villa Herald i Arcachon under en dryg månad och erbjöd de olika pensionatens gäster massage. Arcachon var i början av 1900-talet en av överklassens mest frekventerade badorter vid Atlantkusten. 1910 genomgick hon en utbildningskurs för praktisk social verksamhet anordnad av Centralförbundet för Socialt Arbete (CSA). 1912 grundade hon Hemmet för ensamställda mödrar på Scheelegatan 8 i Stockholm, som senare (1917 eller 1918) flyttade till Stadsgården 18. I januari 1912 åkte Signe Bergner till London för att gå en fyraterminers kurs i hygien (Scientific Instruction in Hygien) på Bedford College for Women. Hon avbröt dock studierna i april samma år och återvände i maj 1914, men var tvungen att återigen avbryta studierna på grund av första världskrigets utbrott. Hon ska även ha arbetat som lärarinna i Stockholms högre folkskola, sannolikt 1913–1914. Signe Bergner hade under 1917–1922 en stor lägenhet i Bonnierhuset på Sveavägen 54–58 i Stockholm. Hon hyrde ut huvuddelen av lägenheten under sin vistelse i Kina.

Kina 1916–1923

När Gunnar Andersson 1916 blev sjuk i Kina sände han bud efter Signe Bergner, som anlände till Peking i december samma år. Hon stannade till maj 1917 och paret hade då bestämt sig för att skiljas. På hemresan med Transsibiriska järnvägen träffade hon den danske ingenjören Carl Wilhelm Gimbel (1881–1946) som tillfälligt skulle hem till sina föräldrar. Han hade under åren 1908–1913 som överingenjör projekterat och lett bygget av Imperial Water Works i Peking och sedan 1913 arbetat som inspektör och distriktschef i Kinas saltadministration. Han skulle vid årsskiftet förflyttas till Shanghai och då tycke uppstod började paret planera för ett gemensamt liv i Kina.

Signe Bergner reste tillbaka till Kina hösten 1917 tillsammans med sin dotter och de tillbringade den första tiden i Gunnars camp i Peking. Dit kom även Carl Gimbel på besök då han kände Gunnar Andersson sedan tidigare.

I början av 1919 kom Carl Gimbel att omplaceras till Yunnan-Fu i Yunnan-provinsen i södra Kina. För att ta sig dit reste familjen med båt till Manila i Filippinerna och vidare till Hongkong, sedan med en annan båt till Hai Phong, där de reste vidare med tåg till Yunnan-Fu.

I februari 1919 var Signe Bergner tillsammans med Gunnar Andersson vid Chou-Kou-Tien för utgrävningar vid ett berg som kallades "Fågelberget". Det var första gången han var där och de två knackade fram benrester ur berget. Gunnar Andersson kom att återvända till orten och 1921 upptäckte han den plats där man samma år fann några tänder från den så kallade Pekingmänniskan. Fyndet kom att skriva om mänsklighetens historia och platsen är nu ett världsarv där man fortfarande håller på med utgrävningar.

Signe Bergner åkte hem till Sverige några gånger under tiden i Kina. Under den Ryska revolutionen, då hon försökte ta sig till Sverige med Transsibiriska järnvägen, blev hon i oktober 1918 fast i Irkutsk i Sibirien i flera månader. Då hon inte lyckades ta sig till Sverige återvände hon till Kina, men blev häktad i Tjita i södra Sibirien och höll på att bli avrättad som misstänkt spion, men klarade sig tillbaka till Kina. Hon flyttade sedan med dottern till Carl Gimbel i Shanghai.

I april 1919 hade skilsmässan mellan Signe Bergner och Gunnar Andersson vunnit laga kraft och i december samma år reste hon till Sverige med dottern och Carl Gimbels son, från Hanoi i Vietnam via Suezkanalen till Marseille. Vid hemresan gjorde fartyget strandhugg i Singapore, Ceylon, Djibouti i Östafrika, Port Said i Egypten och möjligen även Messina på Sicilien innan det anlände till Marseille. Därifrån tog de sig hem via Paris, London och Köpenhamn och anlände till Stockholm i februari 1920. Den 2 december samma år gifte sig Signe Bergner och Carl Gimbel i Köpenhamn. Genom giftermålet blev hon dansk medborgare och förlorade sitt svenska medborgarskap.

Carl Gimbel återvände till Kina i slutet av januari 1921 men Signe Bergner stannade i Sverige till våren 1922, då hon reste till Peking via Messina och Suezkanalen. Hon bodde en tid hos Gunnar Andersson tills Carl Gimbel kom och hämtade henne. Han var då omlokaliserad till Taigu i Shanxi-provinsen, dit paret anlände i slutet av maj samma år. 1922–1923 vistades Signe Bergner för sista gången i Kina och besökte bland annat Kinesiska muren tillsammans med sin nye man.

Tillbaka till Sverige via Nordamerika

I april 1923 åkte Signe Bergner, tillsammans med sin svensk-amerikanska väninna Frida Akerman, från Shanghai, via Kobe och Yokohama, till Vancouver med ångfartyget Empress of Canada. Efter ankomst till Vancouver gick färden vidare med tåg genom Kanada och USA till Chicago där Frida Akerman besökte släktingar. De två planerade att starta ett massageinstitut i Shanghai och besökte därför olika institutioner för att få inspiration. De tillbringade en månad i Nordamerika. Det blev dock inget massageinstitut, eftersom Signe Bergner aldrig återvände till Kina. Efter hemkomsten till Sverige bodde hon omväxlande i Stockholm och på Grangården (som senare döptes om till Siljansgården) i Tällberg.

Kinesiska Magasinet

Under åren i Kina köpte Signe Bergner föremål som hon exporterade till Sverige och sålde till bland annat NK. Hon samlade samtidigt på föremål till sitt hem Siljansgården i Tällberg, där hon planerade en kursgård. 1921 öppnade hon butiken Kinesiska Magasinet på Sibyllegatan 34 i Stockholm. Då hon blivit dansk medborgare genom äktenskapet med Carl Gimbel registrerades firman på hennes halvbror Helge Gårdlund och senare på hennes väninna Lydia Flood, "Jösshärsjäntan" från Värmland, recitatris och vissångerska på Skansen.

Siljansgården och Siljanskolan

Sin tredje make, skolmannen Harald Alm (1897–1976), träffade Signe Bergner nyåret 1925 i Tällberg, dit han hade sökt sig för att träna inför en skidtävling. Tycke uppstod och de började planera för ett liv tillsammans. Under 1926 företog de en rundresa i Europa där de besökte bland annat Tyskland, Österrike, Italien, England och Belgien. Efter långa skilsmässoförhandlingar skilde hon sig från Carl Gimbel den 21 februari 1927 och gifte sig den 31 mars samma år med Harald Alm. De vigdes av hennes goda vän borgmästaren Carl Lindhagen i dennes hem i Ålsten i Bromma.

Signe Bergner hade 1916 köpt en tomt vid Siljans strand. Hon såg platsen vid Siljan som en plats där hon kunde förverkliga sina ideal. Åren 1917–1918 uppfördes huvudbyggnaden med en gammal kvarn från Sollerön som stomme. Gården kallades till en början Grangården och döptes senare om till Siljansgården. Friskolan Siljanskolan grundades 1927 av Harald Alm och Signe Bergner intill hemmet Siljansgården. De titulerade sig båda rektor i vissa sammanhang. Skolan hade drag av tysk bildningsprofil och syftet var att erbjuda undervisning med ett helhetsperspektiv. Skolan blev känd för sina sommarkurser för vuxna i psykologiskt-pedagogiska och humanistiska ämnen. Siljanskolan blev riksbekant när den under 1930- och 1940-talen lockade en internationell, reforminriktad pedagogisk elit till sin kursverksamhet. Den pedagogiska verksamheten lades dock ner 1951, men Harald Alm drev rörelsen vidare som gästhem under namnet Siljansgården, även om viss kursverksamhet pågick ända in på 1970-talet.

Signe Bergner avled på Falu lasarett den 15 oktober 1945 efter en tids sjukdom i hemmet Siljansgården. Dödsorsakerna blodpropp i hjärnan och lunginflammation. Hennes grav finns på Leksands kyrkogård, där hon gravsattes först 1976 tillsammans med sin tredje make Harald Alm och hans andra hustru Berit Ejder-Alm. Harald Alm valde att förvara askan efter sina båda hustrur på Siljansgården och efter hans död valde hans dotter att gravsätta alla tre i samma grav.

Egna publikationer

• Siljansgården (Tällberg). En svensk reformskola. Med inledning av W. Skarstedt / Signe Bergner-Alm. Falun. 1929. Libris 2495881 
• Icke blott kunskaper : en bok om skol-, hem- och uppfostringsfrågor / Signe Bergner-Alm, Harald Alm. Stockholm: Wahlström & Widstrand. 1944. Libris 1388929 
• Folkuppfostran : tidskrift / Signe Bergner-Alm (redaktör, ansvarig utgivare). Stockholm: Förbundet för folkuppfostran. 1938–1939. Libris 9905965