Siheyuan

Modell av en Siheyuan.

Siheyuan (Kinesiska: 四合院, pinyin: sìhéyuàn) är en typ av traditionell kinesisk arkitektur. Den är vanligt förekommande i vissa nordkinesiska städer, företrädesvis Peking.

En siheyuan består av låga bostadshus arrangerade i en kvadrat runt en innergård. Runt gården ligger huvudbyggnaden i regel i norr och vänd mot den södra delen av gården. Hela anläggningen har trots detta en enda entré. Byggnadsstilen förknippas ofta med hutong, de trånga gränderna i äldre nordkinesiska städer.

Historik

Bakgrund

I kejsartidens Kina (före den borgerliga kinesiska revolutionen 1911), var det vanligt att en familj och deras tjänare bodde tillsammans i en siheyuan. Den byggnadsmässiga stilen, vars namn kan översättas som 'gårdsplan omgivet av fyra byggnader', introducerades under Handynastin, och den har förknippats med harmoniprincipen feng shui och Kinas konfucianskt präglade och hård strukterade familjesystem.

Under dynastierna Ming och Qing förbättrades utformningen, och den kom senare att fungera som en byggnadsstil typisk för Peking. Detta byggnadskomplex huserade i regel en hel släkt på tre eller fyra generationer.

Under 1900-talet

Efter Kinas kommunistpartis maktövertagande och grundandet av Folkrepubliken Kina 1949, inleddes en officiell politik att uppmana folk från landsbygden att flytta in till staden Peking. Den gamla siheyuan-bebyggelsen behölls, men ett mycket stort antal nya bostadshus av varierande kvalitet konstruerades i och runt den gamla bebyggelsen, samtidigt som den gamla bebyggelsen tilläts förfalla. Detta har lett till att de siheyuan som idag finns kvar ofta är svårt förfallna. Det är vidare ofta svårt att avgöra vad som är ursprunglig siheyuan och vad som är senare ny- och tillbyggnationer.

Bild från garden Lao Shes gamla residens.

Det bedrövliga skick som många siheyuan idag befinner sig i, svårigheten att avgöra vad som är ursprunglig siheyuan och vad som är tillbyggnationer från 1950- och 1960-talen, samt det faktum att många siheyuan är belägna på mycket attraktiv mark i centrala Peking, har lett till mycket omfattande rivningar av denna form av traditionell kinesisk arkitektur.

2000-talet

Staden Pekings arbete med att förbereda sig för de Olympiska spelen 2008 har intensifierat rivningstakten. Under årtiondet fram till mitten av 2000-talet beräknades 77 procent av den tidigare bostadsytan kopplats till siheyuan ha försvunnit.

Rivningsarbetena har varit så pass omfattande att Unesco, FN:s organisation för utbildning, vetenskap och kultur, har kritiserat Peking och hotat med att stryka den Förbjudna staden (ett palatskomplex i centrala Peking) från FN:s Världsarvslista.

Referenser

  1. ↑ ”Beijing's Si He Yuan”. www.idcpc.org.cn. https://www.idcpc.org.cn/english2023/chinadelights/arts/architecture/202307/t20230727_157781.html. Läst 25 juni 2026.
  2. 1 2 3 Wesołowski, Zbigniew (2020-11-06). ”A COURTYARD HOUSE – SIHEYUAN 四合院 AS THE DWELLING PLACE OF THE TRADITIONAL CHINESE FAMILY”. Forum Teologiczne (21): sid. 207–217. doi:10.31648/ft.6096. ISSN 2450-0836. https://czasopisma.uwm.edu.pl/index.php/ft/article/view/6096. Läst 25 juni 2026.
  3. ↑ ”Siheyuan, Beijing, China”. insideinside.org. https://insideinside.org/project/siheyuan-beijing-china/. Läst 25 juni 2026.
  4. ↑ ”Things You Should Not Miss in Beijing|Experiencing the Siheyuan”. english.visitbeijing.com.cn. https://english.visitbeijing.com.cn/article/4JtIJb1sDDf. Läst 25 juni 2026.
  5. ↑ Wang, Yuyang; Agkathidis, Asterios; Crompton, Andrew (2020-12). ”Parametrising historical Chinese courtyard-dwellings: An algorithmic design framework for the digital representation of Siheyuan iterations based on traditional design principles” (på engelska). Frontiers of Architectural Research 9 (4): sid. 751–773. doi:10.1016/j.foar.2020.07.003. https://linkinghub.elsevier.com/retrieve/pii/S2095263520300522. Läst 25 juni 2026.
  6. ↑ Heath, T.; Tang, Y. (2010-09). ”Beijing's hutong and siheyuan : conservation of an urban identity” (på engelska). Proceedings of the Institution of Civil Engineers - Municipal Engineer 163 (3): sid. 155–161. doi:10.1680/muen.2010.163.3.155. ISSN 0965-0903. http://www.emerald.com/jmuen/article/163/3/155-161/425799. Läst 25 juni 2026.