| Simon von Stampfer | |
| Litografi av Simon Stampfer år 1842. | |
| Född | 26 oktober 1790 Matrei in Osttirol, Österrike |
|---|---|
| Död | 10 november 1864 (74 år) Wien |
| Medborgare i | Kejsardömet Österrike |
| Sysselsättning | Matematiker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Salzburgs universitet Technische Universität Wien |
| Redigera Wikidata | |
Simon von Stampfer, född 26 oktober 1790 i Matrei in Osttirol, död 10 november 1864 i Wien, var en österrikisk matematiker, lantmätare och uppfinnare. Hans mest berömda uppfinning är den stroboskopiska skivan som hävdas ha varit den första enheten som kunde visa rörliga bilder. Liknande apparater tillverkades i Belgien (phenakistoskop) och Storbritannien (dædaleum, och blev senare känd som zoetrop).
Simon Ritter von Stampfer var den äldste sonen till vävaren Bartlmä Stampfer. Från 1801 gick han i den lokala skolan och 1804 flyttade han till Franciskanergymnasiet i Lienz, där han studerade fram till 1807. Därifrån fortsatte han till Lyceum i Salzburg för att studera filosofi, men han blev inte bedömd.
År 1814 klarade han statsexamen i München och sökte dit som lärare. Han valde dock att stanna i Salzburg, där han var biträdande lärare i matematik, naturhistoria, fysik och grekiska på gymnasiet. Han flyttade sedan till Lyceum, där han undervisade i elementär matematik, fysik och tillämpad matematik. År 1819 utnämndes han också till professor. På sin fritid utförde han geodetiska mätningar, astronomiska observationer, experiment om ljudets utbredningshastighet på olika höjder och mätningar med hjälp av barometer. Stampfer sågs ofta i benediktinerklostret i Kremsmünster, som hade tillgång till olika astronomiska apparater.
År 1822 gifte sig von Stampfer med Johanna Wagner. De fick en dotter 1824 (Maria Aloysia Johanna) och 1825 en son (Anton Josef Simon).
Efter flera misslyckade ansökningar befordrades Stampfer slutligen till professor i ren matematik i Salzburg i Innsbruck. Vid Polytekniska institutet i Wien befordrades han dock också till professor i praktisk geometri. Han bosatte sig där i december 1825 för att efterträda Franz Joseph von Gerstner. Han undervisade nu i praktisk geometri, men var också anställd som fysiker och astronom. Han utvecklade en metod för beräkning av solförmörkelser.
Stampfer var intresserad av sitt astronomiska arbete med linser och deras noggrannhet och distorsion. Detta ledde honom till området optiska illusioner. År 1828 utvecklade han testmetoder för teleskop och mätmetoder för att bestämma linsernas "Krümmungshalbmesser" och glasets brytnings- och dispersionsegenskaper. För sitt arbete med de teoretiska grunderna för produktion av högkvalitativ optik använde han sig av den akromatiska Fraunhofer-linsen.
En av hans mest kända elever är Christian Doppler, känd för sitt arbete med Dopplereffekten.

År 1832 blev Stampfer genom Journal of Physics and Mathematics medveten om experiment av den brittiske fysikern Michael Faraday om den optiska illusion som orsakas av snabbt roterande kugghjul, där det mänskliga ögat inte kunde följa kugghjulets rörelse. Han var så imponerad att han utförde liknande experiment med intermittenta vyer genom öppningarna mellan tänderna på slitsade papphjul. Från dessa experiment utvecklade han så småningom sin Stroboscopische Scheiben (optische Zauberscheiben) (Stroboskopiska skivor, eller optiska magiska skivor, eller helt enkelt stroboskop), vilket myntade termen som en kombination av de antika grekiska orden στρόβος - strobos, som betyder "virvelpool" och σκοπεῖν - skopein, som betyder "att titta på". I en pamflett som publicerades i juli 1833 nämnde Stampfer att bildsekvensen kunde placeras antingen på en skiva, en cylinder (ungefär som Zoetropen, introducerad 1866) eller längre scener på en ögleformad pappersremsa eller duk spänd runt två parallella rullar (något liknande film på spolar). En skiva med bilder kunde ses genom en slitsad skiva på andra sidan av en axel, men Stampfer fann det enklare att snurra en skiva med slitsar samt bilder framför en spegel. Han föreslog också att täcka över alla utom en av de rörliga figurernas synfält med ett utskuret kartongark och måla teaterkulisser och bakgrunder runt den utskurna delen (något liknande det senare Praxinoscope-Theatre). Patentet för uppfinningen nämner också möjligheten till transparenta versioner. Stampfer och litografen Mathias Trentsensky valde att publicera uppfinningen i form av en skiva som skulle ses i en spegel.
Den belgiske vetenskapsmannen Joseph Antoine Ferdinand Plateau hade utvecklat en mycket liknande anordning under en tid och publicerade slutligen om vad som senare skulle få namnet Fantascope eller Phenakistoskop i januari 1833 i en belgisk vetenskaplig tidskrift, illustrerad med en platta av anordningen. Plateau nämnde 1836 att han tyckte det var svårt att ange den exakta tidpunkten då han fick idén, men han trodde att han först lyckades montera sin uppfinning i december. Han sade att han litade på Stampfers påstående att han hade påbörjat sina experiment samtidigt, vilket snart resulterade i upptäckten av principen för stroboskopisk animation. Både Stampfer och Plateau gör anspråk på att vara filmens grundare. Den som citeras mest med denna ära är dock Joseph Antoine Ferdinand Plateau.

Stampfer fick det kejserliga privilegiet nr 1920 för sin uppfinning 7 maj 1833. Apparaten utvecklades av de wienska konsthandlarna Trentsensky & Vieweg och marknadsfördes kommersiellt. Den första upplagan publicerades i maj 1833 och såldes snart slut, så i juli kom en andra, förbättrad upplaga ut.
Hans "stroboskopiska skivor" blev kända utanför Österrike, och det var från dessa som termen "stroboskopisk effekt" uppstod.
Asteroiden 3440 Stampfer är uppkallad efter honom.
|