En skidpatrull, historiskt benämnd pistör, är en person vars huvuduppgift är att ansvara för säkerheten och de medicinska förstainsatserna inom en skidanläggnings område. Yrket har under de senaste decennierna utvecklats från att främst fokusera på pistunderhåll till att innefatta ett omfattande prehospitalt vårdansvar och kvalificerat räddningsarbete i alpin terräng.
Det är vanligt att personal inom skidpatrullen även tjänstgör som fjällräddare inom den statliga fjällräddningen.
Skidpatrullens arbete är uppdelat i tre huvudområden
Prehospital akutsjukvård
Skidpatrullen fungerar som första insatsperson vid olycksfall och akuta sjukdomstillstånd i skidanläggningen. Detta innefattar traumahandtering, stabilisering av frakturer, sårvård och livsuppehållande åtgärder fram till dess att ambulanssjukvård eller fjällräddning tar över. Arbetet sker ofta i svår terräng och under krävande väderförhållanden.
Säkerhetsarbete och prevention
Detta inkluderar daglig besiktning av nedfarter, uppsättning av skyddsnät, madrassering av hinder samt skyltning för att förebygga olyckor.
Lavinbekämpning
Anläggningar med lavinfarlig terräng ansvarar patrullen för lavinprognoser och aktiv bekämpning, vilket kan innefatta sprängning för att utlösa kontrollerade laviner.
I Sverige utbildas och examineras skidpatruller främst genom SLAO (Svenska Skidanläggningars Organisation). Utbildningen omfattar avancerad första hjälpen (första hjälpen i terräng), alpin räddningsteknik, lavinkunskap, radiokommunikation samt juridik kring ansvarsfrågor i skidanläggningar. En certifierad skidpatrullör genomgår regelbundna fortbildningar för att upprätthålla sin medicinska och tekniska kompetens.
Begreppet pistör (från franskans piste) var tidigare det vanligaste namnet på yrket i Sverige, och även ordet pistvakt har förekommit historiskt. Idag används främst titeln skidpatrull (internationellt Ski Patrol), vilket bättre speglar yrkets fokus på räddningstjänst och säkerhet snarare än enbart arbete med själva skidanläggningen.