| Slaget vid Runafer | |||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Del av Första polska kriget och Nordiska sjuårskriget | |||||||
| |||||||
| Stridande | |||||||
 Sverige |
 Polen-Litauen | ||||||
| Befälhavare och ledare | |||||||
 Henrik Klasson Horn af Kanckas |
Mikolaj Talwos | ||||||
| Förluster | |||||||
| 2 000 döda och tillfångatagna | |||||||
| |||||
Slaget vid Runafer var ett slag under första polska kriget, som stod den 3 februari 1567 vid Ruunavere i dåvarande Livland, nuvarande Estland, mellan svenska styrkor under Henrik Klasson Horn af Kanckas och polsk-litauiska trupper under Mikolaj Talwos.
Under år 1566 hade Horn fått Erik XIV:s uppdrag att ta tillbaka Pernau från polackerna eller skövla Riga stift för att därigenom förhindra ett polsk-litauiskt anfall mot svenskt område. Rustmästaren Klas Kursell fick order om att utföra härjningar i Riga stift. Försöken att återvinna Pernau misslyckades dock.
Polackerna hade besegrats av svenskarna i det tidigare Riga-stiftet och gjorde en motattack. I början av år 1567 genomförde polackerna hämndaktioner för svenska härjningar och Mikolaj Talwos anföll svenskt område. Den 3 februari mötte svenskarna polackerna vid Ruunavere kvarn och led ett svidande nederlag. Den estniska adeln, som för första gången utförde rusttjänst, led stora förluster efter medelmåttiga insatser och flydde och lämnade fotsoldaterna ensamma kvar. Totalt anges de svenska förlusterna i döda och tillfångatagna till 2 000 man. Gravplatsen för de stupade soldater som stupade i slaget ligger nära Ruunavere poststation vid Ruunavedebron på norra stranden av floden Teenuse.
Efter segern ödelade polackerna landskapen Läänemaa och Harjumaa hela vägen till Reval, men deras resurser räckte inte för att utnyttja segern. Henrik Klasson Horn ersattes efter att ha fallit i kunglig onåd som befälhavare över de svenska styrkorna i Estland av Klas Kursell.
Gravplatsen för de stupade soldater som stupade i slaget ligger nära Ruunavere poststation vid Ruunavedebron på norra stranden av floden Teenuse.
