Slaguggla

Utseende

Slagugglan påminner till formen om en större variant av kattuggla. Den är 50–59 cm lång och har ett vingspann på 103–124 cm. Den vuxna honan väger 950–1150 gram, medan hanen som är mindre väger 600–850 gram. Slagugglan är ljust gråbrunbeige, det vill säga ljusare än kattugglan. Den har ett runt huvud med en ganska platt ansiktsrundel. Den har små svarta ögon och orangegul näbb. Stjärten är kilformad och övre delen är jämnt tvärbandad. Kroppsundersidan är vitaktig med smala, bruna längsgående fläckar. Dess vingar är rundade och dess flykt är direkt och målmedveten. Könen är lika.

Underarten davidi, tidigare urskild som egna arten "sichuanuggla", skiljer sig genom att vara mindre rostfärgad än slagugglans närmaste underart samt har annorlunda teckning på stjärten.

Läte

Både dess lockläte och varningsläte har en skorrande hundskallsliknande nasal karaktär. Hanens sång består av ett sjustavigt rytmiskt djupt hoande. Först två stavelser följda av fyra sekunders tystnad, följt av två liknande stavelser omedelbart följt av tre till: "vo-hå... voho åvo-ho". Hanen har även en alternativsång med sex till åtta dova hoande ljud som stiger successivt i volym, tonhöjd och tempo, dock avtagande precis på slutet.

Förekomst i Sverige

I Sverige förekommer slagugglan från norra Västmanland till Lule lappmark. Sin tätaste förekomst har den från Uppland till Medelpad. Norr om Polcirkeln är den mycket sällsynt och häckningar har inte rapporterats under senare tid.

Biotop

Den norra populationen förekommer på tajga med grovstammiga träd och myrar, ofta i närheten av hyggen eller öppet vatten. Den förekommer också i kanten där skogen möter jordbruksbygd och undviker tät skog, speciellt barrskogar. Den lilla populationen som återfinns i södra Europa häckar i bokskogar och bergsskogar och föredrar fuktigare marker.

Häckning

Slagugglan häckar normalt i grova höga stubbar eller sällsynt i övergivna rovfågelbon men idag oftast i specialgjorda holkar. Slagugglan som ibland brukar beskrivas som en fågel med en bedrägligt mild uppsyn, är mycket aggressiv när dess ungar lämnar boet och kan attackera närgångna människor. Det är honan som försvarar reviret och är aggressiv medan hanen skaffar föda åt familjen. En finsk studie visade att de är som mest aggressiva efter att sorkpopulationen har kraschat och är på väg att återhämta sig, när den har många ägg eller ungar i boet eller när den har påbörjat sin häckning tidigt på säsongen. Samma studie visade också på att det råder stora individuella skillnader på aggressivitetsnivå, och förmåga att justera sitt aggressiva beteende efter situation, men att de honor som uppträder mest aggressivt är de som lyckas föda upp flest ungar.

Föda

Slagugglan äter främst smågnagare, groddjur och insekter men även fåglar och till och med andra ugglor.

Hot och status

Slagugglan har ett mycket stort globalt utbredningsområde och bara i Europa uppskattas populationen uppgå till 50 000–143 000 par. Eftersom Europa tros utgöra ungefär 25 % av utbredningsområdet kan världspopulationen mycket preliminärt uppskattas till mellan 350 000 och 1,2 miljoner vuxna individer. Beståndet globalt tros vara stabilt, delvis på grund av numera stor tillgång till holkar som ersättning för döda träd som försvunnit på grund av det moderna skogsbruket. På grund av detta kategoriseras den som livskraftig av IUCN. I Europa tros den öka i antal.

Namn

Slagugglan har fått sitt svenska namn efter sitt aggressiva försvar mot inkräktare i reviret. Dess vetenskapliga artnamn uralensis syftar på Uralbergen.

I kulturen

Slagugglan är Hälsinglands landskapsfågel.

Noter

Källor

• Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. sid. 224. ISBN 978-91-7424-039-9. https://archive.org/details/fagelguideneurop0000sven 
• Karell, Patrik. (2007). Short- and long-term consequences of food resources on Ural owl Strix uralensis reproduction. Doktorsavhandling. Helsingfors: Helsingfors universitet.