Solsambruk eller agrivoltaik är kombinationen av solceller och jordbruk på samma mark för samtidig produktion av livsmedel och elektricitet. Genom kombinerad markanvändning kan man minska konflikter med jordbruket som uppstår när traditionella solcellsparker anläggs på åkermark. Även solceller på betesmark ryms ibland inom begreppet.
Om agrivoltaiska system utformas väl kan de ge synergier, till exempel genom att ett gynnsamt mikroklimat skapas, men utformningen innebär en avvägning mellan elproduktion och jordbrukets avkastning. Installationskostnaden är högre än för renodlade solcellsparker, vilket gör att kostnaden för elproduktionen blir högre. Solcellerna måste förankras i marken och därmed kan inte jordbruket nyttja marken fullt ut. Uppskattningsvis 90–95% av marken kan nyttjas för odling. Solcellerna skuggar marken, vilket också kan leda till minskade skördar. En möjlighet är att använda semitransparenta solceller som släpper igenom ljus i de våglängder som är mest effektiva i fotosyntesen. Installationen måste således anpassas till de lokala förutsättningarna och de grödor som ska odlas på marken.
Idén att kombinera solceller med jordbruk har funnits åtminstone sedan 1980-talet, då tyska forskare publicerade de första vetenskapliga arbetena på området. Det är dock först sedan 2010-talet som solsambruk har blivit vanligare.