Sparvuggla

Sparvuggla
Status i världen: Livskraftig (lc)
Status i Sverige: Nära hotad
Status i Finland: Sårbar
Läte
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningUgglefåglar
Strigiformes
FamiljUgglor
Strigidae
SläkteGlaucidium
ArtSparvuggla
G. passerinum
Vetenskapligt namn
§ Glaucidium passerinum
AuktorLinné, 1758
Utbredning
Sparvugglans utbredning

Sparvuggla (Glaucidium passerinum) är en mycket liten uggla som förekommer i Europa och norra Asien. Den häckar i barr- och blandskogar och livnär sig på småfåglar och smågnagare. IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).

Utseende och läte

Sparvugglan är en mycket lite uggla, stor som en stare, och mäter 15–19 centimeter, har ett vingspann på 32–39 centimeter och väger ungefär 60 gram. Kroppen är gråbrun på ovansidan, med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband. Tårna har tätt med hårlika fjädrar ända ut till klorna. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Juvenila fåglar är mycket lika adulta men saknar merparten av de vita prickarna.

Dess sång, som kan höras på 500 meter, till en kilometers håll, består av taktfast upprepade entoniga mjuka visslingar med cirka en sekunds mellanrum.

Utbredning och systematik

Sparvugglan har en palearktisk utbredning. Den delas upp i två underarter:

Den är en partiell flyttfågel som vanligtvis stannar kring sitt häckningsområde året om.

Förekomst i Sverige

I Sverige häckar sparvugglan i barr- och blandskog från norra Skåne och norra Blekinge till Norrbotten. Den saknas dock på Öland och Gotland samt i fjällen och fjällnära skogar.

Ekologi

Sparvugglan hävdar ofta revir genom att sjunga från en grantopp.
Ägg av sparvuggla.
Kull med ungar i boet.

Sparvugglan förekommer främst i större, äldre barrblandskogar med stort inslag av lövträd som asp och björk. Den föredrar täta och varierade skogsmiljöer och saknas i mindre, isolerade skogspartier. Reviren kan vara upp till 200 hektar stora, men storleken varierar beroende på biotopens kvalitet och födotillgång. I Centraleuropa förekommer den även i bergstrakter.

Arten är en hålhäckare som främst nyttjar övergivna bon efter större hackspett eller tretåig hackspett, ofta i aspar eller granar. I norra Sverige föredras bon i tät granskog. Häckningsframgången och antalet häckande par varierar kraftigt från år till år beroende på tillgången på gnagare.

Födan består huvudsakligen av sorkar och näbbmöss, men under ungarnas uppväxt utgör småfåglar upp till traststorlek, en betydande del av dieten. Sparvugglan jagar ofta i kantzoner vid hyggen och på sorkrika inägomarker. Den hamstrar ofta föda i håligheter i träd.

Den är ganska oskygg och mest aktiv i gryning och skymning men kan även synas dagtid. I perioden februari-april hävdar den aktivt revir inför häckningssäsongen, då man kan höra dess sång när den sitter i toppen av en gran.

Status och hot

Sparvugglan har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling utveckling. Världspopluationen uppskattas till mellan 471 000 och 894 000 könsmogna individer.

Häckningstäthet och antal kan variera kraftigt efter väder och tillgång på föda. Trots omfattande skogsavverkningar i Finland finns inga tecken på att arten minskar där. I västra Tyskland har dock sparvugglans försvinnande från många områden kopplats till avverkningar och vidare följder i ekosystemet, som ökning av kattuggla på högre höjd. Surt regn i kombination med ökning av trädsjukdomar tros försvaga träd och göra de mer sårbara för stormar. Det i sin tur tros påvåerka ekosystem och ökad predation från kattuggla.

Status i Sverige

Sparvugglan är tillsammans med kattuggla och pärluggla, en av de vanligaste ugglorna i Sverige.

Dess status i Artdatabankens rödlista ändrades 2025 från livskraftig (LC) till nära hotad (NT). Bedömningen baseras på data från Svensk fågeltaxerings nattrutter samt rapportering i Artportalen, vilka båda tyder på en populationsminskning. Under de senaste 15 åren uppskattas minskningstakten till cirka 15 procent. Minskningen omfattar såväl antalet reproduktiva individer som artens förekomstarea.

Namn

Sparvugglans vetenskapliga artnamn passerinum betyder "sparvlik", i detta fall åsyftande storleken.