Sparvuggla (Glaucidium passerinum) är en mycket liten uggla som förekommer i Europa och norra Asien. Den häckar i barr- och blandskogar och livnär sig på småfåglar och smågnagare. IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).
Utseende och läte
Sparvugglan är en mycket lite uggla, stor som en stare, och mäter 15–19centimeter, har ett vingspann på 32–39centimeter och väger ungefär 60 gram. Kroppen är gråbrun på ovansidan, med vitaktiga prickar, på undersidan vit med bruna längsgående fläckar eller streck. Stjärten har vita tvärband. Tårna har tätt med hårlika fjädrar ända ut till klorna. Den flyger i mjuka bågar likt en hackspett. Juvenila fåglar är mycket lika adulta men saknar merparten av de vita prickarna.
Dess sång, som kan höras på 500 meter, till en kilometers håll, består av taktfast upprepade entoniga mjuka visslingar med cirka en sekunds mellanrum.
Den är en partiell flyttfågel som vanligtvis stannar kring sitt häckningsområde året om.
Förekomst i Sverige
I Sverige häckar sparvugglan i barr- och blandskog från norra Skåne och norra Blekinge till Norrbotten. Den saknas dock på Öland och Gotland samt i fjällen och fjällnära skogar.
Ekologi
Sparvugglan hävdar ofta revir genom att sjunga från en grantopp.Ägg av sparvuggla.Kull med ungar i boet.
Sparvugglan förekommer främst i större, äldre barrblandskogar med stort inslag av lövträd som asp och björk. Den föredrar täta och varierade skogsmiljöer och saknas i mindre, isolerade skogspartier. Reviren kan vara upp till 200 hektar stora, men storleken varierar beroende på biotopens kvalitet och födotillgång. I Centraleuropa förekommer den även i bergstrakter.
Arten är en hålhäckare som främst nyttjar övergivna bon efter större hackspett eller tretåig hackspett, ofta i aspar eller granar. I norra Sverige föredras bon i tät granskog. Häckningsframgången och antalet häckande par varierar kraftigt från år till år beroende på tillgången på gnagare.
Födan består huvudsakligen av sorkar och näbbmöss, men under ungarnas uppväxt utgör småfåglar upp till traststorlek, en betydande del av dieten. Sparvugglan jagar ofta i kantzoner vid hyggen och på sorkrika inägomarker. Den hamstrar ofta föda i håligheter i träd.
Den är ganska oskygg och mest aktiv i gryning och skymning men kan även synas dagtid. I perioden februari-april hävdar den aktivt revir inför häckningssäsongen, då man kan höra dess sång när den sitter i toppen av en gran.
Status och hot
Sparvugglan har ett stort utbredningsområde och en stabil populationsutveckling utveckling. Världspopluationen uppskattas till mellan 471000 och 894000 könsmogna individer.
Häckningstäthet och antal kan variera kraftigt efter väder och tillgång på föda. Trots omfattande skogsavverkningar i Finland finns inga tecken på att arten minskar där. I västra Tyskland har dock sparvugglans försvinnande från många områden kopplats till avverkningar och vidare följder i ekosystemet, som ökning av kattuggla på högre höjd. Surt regn i kombination med ökning av trädsjukdomar tros försvaga träd och göra de mer sårbara för stormar. Det i sin tur tros påvåerka ekosystem och ökad predation från kattuggla.
Status i Sverige
Sparvugglan är tillsammans med kattuggla och pärluggla, en av de vanligaste ugglorna i Sverige.
Dess status i Artdatabankens rödlista ändrades 2025 från livskraftig (LC) till nära hotad (NT). Bedömningen baseras på data från Svensk fågeltaxerings nattrutter samt rapportering i Artportalen, vilka båda tyder på en populationsminskning. Under de senaste 15 åren uppskattas minskningstakten till cirka 15 procent. Minskningen omfattar såväl antalet reproduktiva individer som artens förekomstarea.
Namn
Sparvugglans vetenskapliga artnamn passerinum betyder "sparvlik", i detta fall åsyftande storleken.
123Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-12
↑Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
↑Gill F, D Donsker & P Rasmussen (Eds). 2023. IOC World Bird List (v13.1). doi: 10.14344/IOC.ML.13.1.
↑Holt, D.W., Berkley, R., Deppe, C., Enríquez Rocha, P., Petersen, J.L., Rangel Salazar, J.L., Segars, K.P. and Wood, K.L. 1999. Eurasian Pygmy-owl (Glaucidium passerinum). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. and de Juana, E. (eds), Handbook of the Birds of the World Alive, Lynx Edicions, Barcelona.
↑König, C. and Weick, F. 2008. Owls of the World. Christopher Helm, London.
↑James A. Jobling (2010) The Helm Dictionary of Scientific Bird Names. Christopher Helm, London. ISBN 978-1-4081-2501-4
Källor
Lars Larsson (2001) Birds of the World CD-rom
Svensson, L. Mullarney, K. Zetterström, D.(1999).Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält.(första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid.210-211. ISBN 91-34-51038-9
_Bia%C5%82owieza.jpg)
