Specifik volym

Inom termodynamik är den specifika volymen av ett ämne (symbol: ν eller ) en inneboende egenskap hos ämnet, definierad som kvoten mellan ämnets volym (V) och dess massa (m). Den är inversen av densiteten (ρ) och är relaterad till molvolymen och molmassan genom:

Standardenheten för specifik volym är kubikmeter per kilogram (m3/kg)

Specifik volym för en ideal gas är relaterad till den molära gaskonstanten (R) och gasens temperatur (T), tryck (P) och molmassa (M) som visas:

Eftersom och så är:

Tillämpningar

Specifik volym används vanligtvis för:

Som ett tankeexperiment går det ta en lufttät kammare med en variabel volym som innehåller ett visst antal atomer av syrgas. Tänk på det följande fyra exempel:

Specifik volym är en egenskap hos material, definierad som antalet kubikmeter som upptas av ett kilogram av ett visst ämne. Standardenheten är kubikmeter per kilogram (m3/kg eller m3·kg−1).

Ibland uttrycks specifik volym i termer av antalet kubikcentimeter som upptas av ett gram av ett ämne. I det fallet är enheten kubikcentimeter per gram (cm3/g eller cm3·g−1). För att omvandla m3/kg till cm3 /g, multiplicera med 1000; omvänt multiplicera med 0,001.

Specifik volym är omvänt proportionell mot densiteten. Om ett ämnes densitet fördubblas halveras dess specifika volym uttryckt i samma basenheter. Om densiteten sjunker till 1/10 av dess tidigare värde ökar den specifika volymen, uttryckt i samma basenheter, med en faktor 10.

Gasers densitet ändras med små variationer i temperatur, medan vätskors och fasta ämnens densiteter, som vanligtvis anses vara inkompressibla, kommer förändras väldigt lite. Den specifika volymen är inversen av ett ämnes densitet; därför måste noggrann hänsyn tas när man hanterar situationer som involverar gaser. Små förändringar i temperaturen kommer att ha en märkbar effekt på den specifika volymen.

Mänskligt blod har den genomsnittliga densiteten 1060 kg/m3, vilket motsvarar den specifika volymen 0,00094 m3/kg. Lägg märke till att den genomsnittliga specifika volymen för blod är nästan identisk med den för vatten: 0,00100 m3/kg.

Tillämpningsexempel

Om man bestämmer sig för att bestämma den specifika volymen av en idealgas, såsom luft, med hjälp av ekvationen ν = RT/P, där trycket (P) är 100 kPa, R är 287,052874247 J·kg−1·K−1 och temperaturen (T) är 1073 K (800 C). I så fall skulle den specifika volymen vara 3,1 m3/kg. Men om temperaturen ändras till 400 C (673 K), skulle den specifika volymen för luften ändras till 1,9 m3/kg, vilket är en total förändring på 39 %.

Genom att känna till de specifika volymerna av två eller flera ämnen kan man hitta användbar information för vissa applikationer. För ett ämne X med en specifik volym på 0,657 cm3/g och ett ämne Y med en specifik volym 0,374 cm3/g, densiteten för varje ämne kan hittas genom att ta inversen av den specifika volymen; därför har ämne X en densitet på 1,522 g/cm3 och ämne Y har en densitet av 2,673 g/cm3. Med denna information kan den specifika vikten av varje ämne i förhållande till varandra hittas. Den specifika vikten för ämne X med avseende på Y är 0,569, medan den specifika vikten för ämne Y med avseende på X är 1,756. Därför kommer ämne X inte att sjunka om det placeras på Y.

Lösningars specifika volym

Den specifika volymen av en icke-ideal lösning är summan av de ingående komponenternas partiella specifika volymerna:

M är blandningens molmassa.

Tabell över vanliga specifika volymer

Tabellen nedan visar densiteter och specifika volymer för olika vanliga ämnen. Värdena är uppmätta vid standardtryck och standardtemperatur, vilket definieras som luft vid 0 °C (273,15 K) och 1 atm (101,325 kN/m2, 101,325 kPa, 14,7 psia, 0 psig, 760 torr).

Ämnets namn Densitet Specifik volym
(kg/m3 ) (m3/kg)
Luft 1,225 0,816
Is 916,7 0,00109
Vatten (flytande) 1000 0,00100
Saltvatten 1030 0,00097
Kvicksilver 13546 0,00007
HCFC-22 3,66 0,273
Ammoniak 0,769 1,30
Koldioxid 1,977 0,506
Klor 2,994 0,334
Väte 0,0899 11,12
Metan 0,717 1,39
Kväve 1,25 0,799
Vattenånga 0,804 1,24
  1. 1 2 Värdet inte taget vid standardtemperatur och -tryck.

Referenser

  1. ↑ Silverthorn, Dee. Human Physiology. Pearson. ISBN 978-0-321-55980-7. https://archive.org/details/humanphysiology00will
  2. ↑ Walker, Jearl (6 april 2007). Fundamentals of Physics. Halliday. ISBN 978-0-470-04472-8
  3. ↑ ”Engineering Tool Box”. http://www.engineeringtoolbox.com/gas-density-d_158.html. Läst 14 april 2013.