Inom termodynamik är den specifika volymen av ett ämne (symbol: ν eller ) en inneboende egenskap hos ämnet, definierad som kvoten mellan ämnets volym (V) och dess massa (m). Den är inversen av densiteten (ρ) och är relaterad till molvolymen och molmassan genom:
Standardenheten för specifik volym är kubikmeter per kilogram (m3/kg)
Specifik volym för en ideal gas är relaterad till den molära gaskonstanten (R) och gasens temperatur (T), tryck (P) och molmassa (M) som visas:
Eftersom och så är:
Specifik volym används vanligtvis för:
Som ett tankeexperiment går det ta en lufttät kammare med en variabel volym som innehåller ett visst antal atomer av syrgas. Tänk på det följande fyra exempel:
Specifik volym är en egenskap hos material, definierad som antalet kubikmeter som upptas av ett kilogram av ett visst ämne. Standardenheten är kubikmeter per kilogram (m3/kg eller m3·kg−1).
Ibland uttrycks specifik volym i termer av antalet kubikcentimeter som upptas av ett gram av ett ämne. I det fallet är enheten kubikcentimeter per gram (cm3/g eller cm3·g−1). För att omvandla m3/kg till cm3 /g, multiplicera med 1000; omvänt multiplicera med 0,001.
Specifik volym är omvänt proportionell mot densiteten. Om ett ämnes densitet fördubblas halveras dess specifika volym uttryckt i samma basenheter. Om densiteten sjunker till 1/10 av dess tidigare värde ökar den specifika volymen, uttryckt i samma basenheter, med en faktor 10.
Gasers densitet ändras med små variationer i temperatur, medan vätskors och fasta ämnens densiteter, som vanligtvis anses vara inkompressibla, kommer förändras väldigt lite. Den specifika volymen är inversen av ett ämnes densitet; därför måste noggrann hänsyn tas när man hanterar situationer som involverar gaser. Små förändringar i temperaturen kommer att ha en märkbar effekt på den specifika volymen.
Mänskligt blod har den genomsnittliga densiteten 1060 kg/m3, vilket motsvarar den specifika volymen 0,00094 m3/kg. Lägg märke till att den genomsnittliga specifika volymen för blod är nästan identisk med den för vatten: 0,00100 m3/kg.
Om man bestämmer sig för att bestämma den specifika volymen av en idealgas, såsom luft, med hjälp av ekvationen ν = RT/P, där trycket (P) är 100 kPa, R är 287,052874247 J·kg−1·K−1 och temperaturen (T) är 1073 K (800 C). I så fall skulle den specifika volymen vara 3,1 m3/kg. Men om temperaturen ändras till 400 C (673 K), skulle den specifika volymen för luften ändras till 1,9 m3/kg, vilket är en total förändring på 39 %.
Genom att känna till de specifika volymerna av två eller flera ämnen kan man hitta användbar information för vissa applikationer. För ett ämne X med en specifik volym på 0,657 cm3/g och ett ämne Y med en specifik volym 0,374 cm3/g, densiteten för varje ämne kan hittas genom att ta inversen av den specifika volymen; därför har ämne X en densitet på 1,522 g/cm3 och ämne Y har en densitet av 2,673 g/cm3. Med denna information kan den specifika vikten av varje ämne i förhållande till varandra hittas. Den specifika vikten för ämne X med avseende på Y är 0,569, medan den specifika vikten för ämne Y med avseende på X är 1,756. Därför kommer ämne X inte att sjunka om det placeras på Y.
Den specifika volymen av en icke-ideal lösning är summan av de ingående komponenternas partiella specifika volymerna:
M är blandningens molmassa.
Tabellen nedan visar densiteter och specifika volymer för olika vanliga ämnen. Värdena är uppmätta vid standardtryck och standardtemperatur, vilket definieras som luft vid 0 °C (273,15 K) och 1 atm (101,325 kN/m2, 101,325 kPa, 14,7 psia, 0 psig, 760 torr).
| Ämnets namn | Densitet | Specifik volym |
|---|---|---|
| (kg/m3 ) | (m3/kg) | |
| Luft | 1,225 | 0,816 |
| Is | 916,7 | 0,00109 |
| Vatten (flytande) | 1000 | 0,00100 |
| Saltvatten | 1030 | 0,00097 |
| Kvicksilver | 13546 | 0,00007 |
| HCFC-22 | 3,66 | 0,273 |
| Ammoniak | 0,769 | 1,30 |
| Koldioxid | 1,977 | 0,506 |
| Klor | 2,994 | 0,334 |
| Väte | 0,0899 | 11,12 |
| Metan | 0,717 | 1,39 |
| Kväve | 1,25 | 0,799 |
| Vattenånga | 0,804 | 1,24 |