Stengnagbi

Stengnagbi
Stengnagbi, hona.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Leddjur Arthropoda
Understam	Sexfotingar Hexapoda
Klass	Egentliga insekter Insecta
Ordning	Steklar Hymenoptera
Överfamilj	Bin Apoidea
Familj	Buksamlarbin Megachilidae
Släkte	Gnagbin Hoplitis
Undersläkte	Hoplitis sensu stricto'
Art	Hoplitis anthocopoides
Vetenskapligt namn
§ Hoplitis anthocopoides
Auktor	(Schenck, 1853)
Synonymer
Osmia anthocopoides Schenck, 1853
Stengnagbi, hona.
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Stengnagbi (Hoplitis anthocopoides) är en biart som först beskrevs av Schenck 1853. Den ingår i släktet gnagbin och familjen buksamlarbin. Arten är ursprungligen europeisk, men har införts till USA och senare Kanada.

Beskrivning

Arten har svart grundfärg med gulbrun behåring på ryggsidan som med åldern bleks till ljusgrå eller nästan vit. Hos honan är ryggens behåring mer rent brun, och inte lika klart färgad som hos hanen. Han har dessutom lysande turkosgröna ögon. Bakkroppen är i stort sett naken, men de bakre ändarna av tergiterna 1 till 5 hos honan har smala, vita hårband, som kan vara avbrutna på mitten. Honan blir 8 till 11 mm lång, hanen 9 till 10 mm.

Ekologi

Stengnagbiet förekommer i habitat som vägrenar, vid grusiga flodstränder, täkter som skifferbrott och grustag och på högvuxna ängar. Den är starkt specialiserad i sitt näringssök, och hämtar endast pollen från den strävbladiga växten blåeld. Nektar kan den även ta från oxtunga (även den strävbladig) och rotfibbla (tillhörig korgblommiga växter). Födospecialiseringen gäller även den nordamerikanska populationen; även om växterna inte är ursprungliga i Nordamerika, har de införts dit. Flygperioden varar från mitten av juni till augusti. Arten bygger karakteristiska bon av lera och grus i sprickor och håligheter på klippor, stora stenar och husväggar. Det är inte ovanligt att flera honor samsas om ett gemensamt bo. De ingående honorna provianterar sina egna larvceller, men försvarar gemensamt boet. Hanarna bevakar utvalda blåeldsexemplar som besöks av stengnagsbihonor som sina revir, och kör bort andra hanar som försöker besöka dem.

Utbredning

Arten är vanlig i Europa där den förekommer från Grekland i söder över Tyskland och Polen till Skåne och Baltikum i norr. Den saknas i Finland och Norge, men har även påträffats i Nordafrika, Kanarieöarna, Mellanöstern och Centralasien. I slutet på 1960-talet infördes arten till USA, troligen oavsiktligt tillsammans med inporterade värdplantor, och den iakttogs första gången 1969 i delstaten New York. Den har senare även upptäckts i West Virginia (2008) och södra Ontario i Kanada.

I maj-juni 2014 upptäcktes biet för första gången i Sverige, i ett nedlagt sandtag i Abbekås väster om Ystad i södra Skåne. Biet observerades i flera exemplar och under en längre tid. Senare har det även observerats i Nybrostrand och Kåseberga i samma område. Artdatabanken betraktar det därför som bofast och reproducerande i Sverige, även om någon rödlistsbedömning ännu inte har gjorts.

Underarter

Arten delas in i följande underarter:

• Hoplitis anthocopoides anthocopoides
• Hoplitis anthocopoides perambigua

Kommentarer

Källor