Steviosid

Steviosid
Strukturformel
Systematiskt namn(4R,4aS,6aR,9S,11aR,11bS)-9-{[(2S,3R,4S,5S,6R)-4,5-Dihydroxy-6-(hydroxymetyl)-3-{[(2S,3R,4S,5S,6R)-3,4,5-trihydroxy-6-(hydroxymetyl)oxan-2-yl]oxy}oxan-2-yl]oxy}-4,11b-dimetyl-8-metylidenetetradekahydro-6a,9-metanocyklohepta[a]naftalen-4-karboxylat
Övriga namnβ-D-Glukopyranosyl 13-[β-D-glukopyranosyl-(1→2)-β-D-glukopyranosyloxy]-5β,8α,9β,10α,13α-kaur-16-en-18-oat
Kemisk formelC38H60O18
Molmassa804,8722 g/mol
UtseendeVitt pulver
CAS-nummer57817-89-7
SMILESC[C@@]12CCC[C@@]([C@H]1CC[C@]34[C@H]2CC[C@](C3)(C(=C)C4)O[C@H]5[C@@H]([C@H]([C@@H]([C@H](O5)CO)O)O)O[C@H]6[C@@H]([C@H]([C@@H]([C@H](O6)CO)O)O)O)(C)C(=O)O[C@H]7[C@@H]([C@H]([C@@H]([C@H](O7)CO)O)O)O
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Steviosid (även stevioglykosider eller stevia) är ett ämne som utvinns ur steviaplantans blad (sötflockel, Stevia rebaudiana). Den är en glukosid som är cirka 300 gånger sötare än rörsocker, och den huvudsakliga användningen är som sötningsmedel. Dess E-nummer är E 960. Bevis saknas på nytta för långsiktiga effekter på viktminskning och risker för hjärtsjukdomar.

Ursprung

Steviosid är det huvudsakliga sötningsmedlet (tillsammans med rebaudiosid A) i bladen på Stevia rebaudiana, en växt med ursprung i Sydamerika.

Torkade blad, såväl som vattenhaltiga extrakt, har använts i decennier som sötningsmedel i många länder, särskilt i Latinamerika och Asien (Japan, Kina).

Steviosid upptäcktes 1931 av franska kemister som gav den dess namn.

Effekt

Den sötande effekten hos steviosid uppskattades vara cirka 300 gånger starkare än rörsocker.

Sedan 2008 har U.S. Food and Drug Administration inte haft invändningar (2023) mot användningen av steviaextrakt och vissa renade steviosider – främst steviosid och rebaudiosid – som GRAS för säker användning som ingrediens i tillverkade livsmedel.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Stevioside, 25 januari 2024.

Noter

  1. 1 2 Nylander, Annica; m.fl. (2014). Livsmedelskunskap
  2. ↑ Ceunen S, Geuns JM (juni 2013). ”Steviol glycosides: chemical diversity, metabolism, and function”. Journal of Natural Products 76 (6): sid. 1201–1228. doi:10.1021/np400203b. PMID 23713723.
  3. ↑ Azad MB, Abou-Setta AM, Chauhan BF, Rabbani R, Lys J, Copstein L, Mann A, Jeyaraman MM, Reid AE, Fiander M, MacKay DS, McGavock J, Wicklow B, Zarychanski R (juli 2017). ”Nonnutritive sweeteners and cardiometabolic health: a systematic review and meta-analysis of randomized controlled trials and prospective cohort studies”. CMAJ 189 (28): sid. E929–E939. doi:10.1503/cmaj.161390. PMID 28716847.
  4. 1 2 3 Scientific Committee on Food (17 juni 1999). ”Opinion On Stevioside as a Sweetener”. The European Commission. Arkiverad från originalet den 9 juli 2006. https://web.archive.org/web/20060709035756if_/http://ec.europa.eu:80/food/fs/sc/scf/out34_en.pdf.
  5. ↑ Perrier, Judith D.; Mihalov, Jeremy J.; Carlson, Susan J. (2018). ”FDA regulatory approach to steviol glycosides”. Food and Chemical Toxicology 122: sid. 132–142. doi:10.1016/j.fct.2018.09.062. ISSN 0278-6915. PMID 30268795.

Externa länkar