Storsovarbi

	Storsovarbi
	Storsovarbi, hona på Kung Karls spira.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Buksamlarbin; Megachilidae
Släkte	Blomsovarbin; Chelostoma
Undersläkte	Gyrodromella
Art	Storsovarbi; C. rapunculi
Vetenskapligt namn
	§ Chelostoma rapunculi
Auktor	Lepeletier, 1841
Synonymer
	Chelostoma fuliginosa (Panzer, 1798); Chelostoma nigricornis Nylander, 1848; Heriades rapunculi Lepeletier, 1841; Heriades nigricornis Nylander, 1848; Chelostoma inerme Eversmann, 1852; Heriades casularum Chevier, 1872; Osmia (Acanthosmia) archanensis Cockerell, 1928; Osmia (Acanthosmia) platyodonta Cockerell, 1928; Stort klockblomsovarbi
	Storsovarbi från Skåne, hane.
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Storsovarbi (Chelostoma rapunculi) är en biart i familjen buksamlarbin och släktet blomsovarbin.

Beskrivning

Kroppens grundfärg är svart med en mycket gles, beige till vit behåring på huvud och mellankropp, som är något tätare och mörkare i hanens ansikte. Bakkroppen har vita hårband mellan tergiterna, men är i övrigt kal på ovansidan. På buken har honan som alltid hos buksamlarbin en gulaktig hårborste som används för polleninsamling. Längden är 8 till 10 mm.

Ekologi

Storsovarbiet förekommer i habitat som skogar, skogsbryn och -gläntor samt trädgårdar. I Alperna kan arten gå upp till 2 000 m. Arten är oligolektisk vad det gäller pollen på klockväxter, särskilt blåklockor. Flygtiden varar från juni till augusti. Släktet har fått sitt svenska trivialnamn ("blomsovarbin") av hanarnas vana att övernatta i blommor, för denna art inte minst blåklockor. Det är emellertid inte ovanligt att artens hanar även väljer klockorna hos röd skogslilja att sova i, till den grad att de därvid bidrar till blommornas pollinering.

Fortplantning

Honan bygger sina larvbon i existerande, gamla insektsgångar i trä, egenborrade hål i dött trä eller bark, eller i ihåliga strån. De olika larvcellerna ligger efter varandra, och skiljs åt genom väggar av jord blandad med nektar. Även ingången till boet försluts genom en propp av jord och nektar, då blandad med grus.

Utbredning

Arten finns i större delen av Europa öster om Brittiska öarna, med.tonvikten lagd på Mellan- och Nordeuropa; i Sydeuropa finns den främst i bergen, exempelvis i Spanien (Sierra Nevada), Italien (Alpernas sydsluttningar) och Grekland (Parnassos). Österut når den Kaukasus, Uralbergen och vidare österut till Nordasien. Den förekommer också i Sydvästasien och Nordafrika, samt har blivit införd till USA, där den finns i delstaterna New York och Connecticut.

I Sverige förekommer arten från Skåne till Hälsingland, inklusive Öland och Gotland, men exklusive Västsverige norr om Halland. I Finland har arten främst observerats i de södra delarna av landet, från Åland och sydkusten till Kajanaland, men ett färre antal fynd har gjorts i sydvästra Lappland samt ett fynd 2006 i Enare i nordvästra Lappland.

Storsovarbi är en allmänt förekommande art, som är klassificerad som livskraftig ("LC") både globalt, i Sverige och i Finland.

Kommentarer

↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
↑ En oligolektisk art är specialiserad på att hämta näring från en enda växtfamilj. Motsatsen kallas polylektisk.

Referenser

↑ ”Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Chelostoma+rapunculi. Läst 3 april 2023.
1 2 ”Chelostoma rapunculi (Lepeletier, 1841)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715428. Läst 2 april 2023.
1 2 3 4 ”Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103180/taxonomi. Läst 11 januari 2025.
1 2 3 4 5 6 Beatriz Moisset, John S. Ascher (12 oktober 2020). ”Species Chelostoma rapunculi - Rampion Scissor Bee” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/828082. Läst 3 april 2023.
1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103180/information. Läst 11 januari 2025.
1 2 3 4 5 6 Lhomme, P. 2014 Chelostoma rapunculi . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 april 2023.
↑ ”Scherenbienen: Chelostoma rapunculi” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-crapu.htm. Läst 3 april 2023.
↑ ”Chelostoma rapunculi – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2025. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204597&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 19 augusti 2025.
↑ Juho Paukkunen (2019). ”Storsovarbi – Chelostoma rapunculi”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204597. Läst 19 augusti 2025.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör storsovarbi.
Bilder & media

[bakkropp-5] Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[9] En oligolektisk art är specialiserad på att hämta näring från en enda växtfamilj. Motsatsen kallas polylektisk.

[DL-1] ”Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841” (på engelska). Discover Life. http://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Chelostoma+rapunculi. Läst 3 april 2023.

[ITIS-2] 1 2 ”Chelostoma rapunculi (Lepeletier, 1841)” (på engelska). ITIS. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=715428. Läst 2 april 2023.

[DYN-3] 1 2 3 4 ”Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103180/taxonomi. Läst 11 januari 2025.

[BG-4] 1 2 3 4 5 6 Beatriz Moisset, John S. Ascher (12 oktober 2020). ”Species Chelostoma rapunculi - Rampion Scissor Bee” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/828082. Läst 3 april 2023.

[ADB-6] 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Storsovarbi Chelostoma rapunculi Lepeletier, 1841”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103180/information. Läst 11 januari 2025.

[IUCN-7] 1 2 3 4 5 6 Lhomme, P. 2014 Chelostoma rapunculi . Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 2 april 2023.

[TN-8] ”Scherenbienen: Chelostoma rapunculi” (på tyska). Wildbienen. http://www.wildbienen.de/eb-crapu.htm. Läst 3 april 2023.

[FACobs-10] ”Chelostoma rapunculi – Bläddra observationer”. Finlands Artdatacenter. 2025. https://laji.fi/sv/observation/map?target=MX.204597&countryId=ML.206&recordQuality=EXPERT_VERIFIED,COMMUNITY_VERIFIED,NEUTRAL&needsCheck=false. Läst 19 augusti 2025.

[FAC-11] Juho Paukkunen (2019). ”Storsovarbi – Chelostoma rapunculi”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204597. Läst 19 augusti 2025.