Strider (datorspel)

Strider
UtvecklareCapcom
UtgivareCapcom
Genreactionspel
metroidvania
cyberpunkdatorspel
science fiction-spel
Antal spelareenspelarspel
FormatNintendo Entertainment System
Arbetslag
MusikHarumi Fujita

Strider är ett actionäventyrsspel med plattformsmoment utvecklat och utgivet av Capcom till NES 1989. Spelet skiljer sig från arkadspelet Strider genom att fokusera mer på utforskning, föremål och återbesök av tidigare områden. Det har i efterhand beskrivits som ett tidigt exempel på ett Metroidvania-liknande upplägg. NES-versionen ingår även i Game Boy Advance-samlingen Capcom Classics Mini-Mix från 2006.

Utveckling

NES-versionen av Strider utvecklades parallellt med arkadversionen som en del av ett trevägsprojekt mellan Capcom och mangastudion Moto Kikaku. Samarbetet omfattade förutom konsol- och arkadspelen även mangan Strider Hiryu av Tatsumi Wada, som publicerades i tidskriften Comic Comptiq.

Spelet följer samma grundhistoria som mangan, där Hiryu ställs mot delar av sin egen organisation, även om vissa detaljer skiljer sig åt. En version av spelet för Famicom annonserades och förhandsvisades i japansk spelpress, men trots upprepade senarelagda lanseringsplaner släpptes den aldrig officiellt.

För omslagsbilden anlitade Capcom illustratören Marc Ericksen, som avbildade Hiryu med energivapnet Cypher framför arkitektur inspirerad av ryska miljöer, i linje med spelets tidiga banor.

Manga

Innan arkadversionen släpptes publicerades mangan Strider Hiryu i sex delar i Comic Comptiq mellan maj och oktober 1988, illustrerad av Tatsumi Wada, med en samlingsvolym utgiven i november samma år. En fristående extraberättelse, Strider Hiryu Gaiden, skildrar omständigheterna kring Hiryus systers död.

Utgivning

NES-versionen lokaliserades och gavs ut exklusivt på den nordamerikanska marknaden i juli 1989.

Spelupplägg

Till skillnad från arkadversionen bygger NES-Strider på utforskning och föremålshantering. Spelet inleds på Stridernas basfartyg ”Blue Dragon”, som fungerar som nav. Därifrån transporteras Hiryu till olika områden världen över. Inledningsvis är endast Kazakh tillgängligt, men fler platser, som Egypten, Kina och Afrika, låses upp genom att samla särskilda data-diskar. Diskarna innehåller handlingstext och information, och vissa bifigurer ger Hiryu nya förmågor när spelaren hittat dem. Nya färdigheter öppnar tidigare otillgängliga områden och kräver återbesök till äldre banor.

Alla områden innehåller transportsystem i form av rörliknande tunnlar som spelaren kan färdas genom. Vissa rör är enkelriktade och kan föra spelaren långt tillbaka i banan eller till helt andra områden. För att återvända till Blue Dragon måste spelaren gå tillbaka till banans start och hoppa upp i det översta vänstra hörnet av skärmen.

Hiryus huvudvapen är Cypher, ett plasmablad med tonfa-liknande handtag kallat Falchion. Svärdet kan även avfyra en projektil, ”Plasma Arrow”, när spelaren laddar vapnet tills det blinkar. I vissa sektioner krävs tekniken ”Triangle Jump”, där Hiryu hoppar växelvis mot två väggar för att nå högre plattformar.

Spelet använder ett lösenordssystem för att spara framsteg. Vid varje nytt lösenord visas en kort sammanfattning av berättelsen samt titeln på nästa uppdrag, i stil med en avsnittsrubrik i tv-serier eller anime.

Handling

Spelet utspelar sig år 2048 i en dystopisk framtid där en hemlig organisation av högteknologiska ninja-liknande agenter, ”Striders”, utför specialoperationer. Spelaren kontrollerar Hiryu, den yngste agenten som någonsin uppnått elitklass.

Hiryu kallas in av organisationens vicechef Matic och får order att likvidera sin vän Kain, som har tillfångatagits och utgör en säkerhetsrisk. Hiryu beslutar att rädda Kain och hittar under uppdraget en inspelning som antyder en kriminell konspiration. Tillsammans med kollegan Sheena avslöjar han ett samarbete mellan en fraktion inom Strider-organisationen och en grupp kallad ”Enterprise”, ledd av Faceas Clay. Planen går ut på att utveckla hjärnkontrollvapnet ”Zain”.

Efter att ha förstört flera Zain-enheter upptäcker Hiryu att konspirationen leds av Matic själv. På en rymdstation utkämpas en duell där Hiryu besegrar honom och förstör den sista Zain-enheten, ”Mother Zain”. I epilogen erbjuds Hiryu att återvända till organisationen, men han väljer att gå i pension.

Mottagande

Samtida mottagande

Strider till NES fick överlag positiva recensioner, även om kritiker noterade att spelet skiljer sig markant från arkadversionen.

Dragon gav spelet 4 av 5 poäng, medan Electronic Gaming Monthly gav snittbetyget 7,25 av 10.

Computer Entertainer gav spelet 3,5 av 4, och den brasilianska tidningen VideoGame gav 5 av 5.

Eftermäle

I efterhand har spelet fortsatt att uppmärksammas. Webbplatsen Topless Robot rankade slutsekvensen som femte mest ”deprimerande” NES-slut, och Nintendo Power placerade spelet på plats 162 på sin lista över de 285 bästa Nintendo-spelen. Arcade Sushi rankade spelets intro som nummer 8 på en lista över de bästa NES-introsekvenserna.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Strider (1989 NES video game), 7 november 2025.

Noter

  1. 1 2 ”NES Games” (på engelska). Nintendo. Arkiverad från originalet den 11 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140611225644/http://www.nintendo.com/consumer/downloads/nes_games.pdf. Läst 18 januari 2021.
  2. ↑ The NES Encyclopedia – Every game released for the Nintendo Entertainment System. 2019. sid. 177. Arkiverad från originalet den 11 juli 2022. https://archive.org/details/the-nes-encyclopedia-every-game-released-for-the-nintendo-entertainment-system/page/177/mode/1up. Läst 16 november 2025
  3. ↑ Patterson, Mollie L. (20 september 2013). ”Hands-On: Strider” (på engelska). EGMNOW. Arkiverad från originalet den 11 oktober 2016. https://web.archive.org/web/20161011211036/http://www.egmnow.com/articles/previews/hands-on-strider/. Läst 11 juli 2016. ”"[T]he NES Strider eschewed the fast-paced linear action of the arcade release for an adventure based on exploration, backtracking, and ability upgrades . . ."”
  4. ↑ Tane, Kiyofume; Gaijin Punch (translation) (Februari 2009). ”The Father of Strider Who Made the Game World Explode: Kouichi Yotsui Discography” (på engelska). Gameside (16). Arkiverad från originalet den 22 december 2014. https://web.archive.org/web/20141222000306/http://www.gamengai.com/cmnt_inf.php?id=2313&type=translation&p=2. Läst 30 december 2009.
  5. ↑ ”Strider Hiryu preview” (på japanska). Family Computer Magazine. 17 juni 1988. Arkiverad från originalet den 3 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100103110726/http://www.disgruntleddesigner.com/chrisc/secret/FC__1988Q2.html#strider. Läst 5 januari 2010.
  6. ↑ ”Strider Hiryu preview” (på japanska). Famicom Tsūshin. 6 januari 1989. Arkiverad från originalet den 3 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100103110726/http://www.disgruntleddesigner.com/chrisc/secret/FC__1988Q2.html#strider. Läst 5 januari 2010.
  7. ↑ ”Strider Hiryu preview” (på japanska). Famicom BEST. 15 februari 1989. Arkiverad från originalet den 3 januari 2010. https://web.archive.org/web/20100103110726/http://www.disgruntleddesigner.com/chrisc/secret/FC__1988Q2.html#strider. Läst 5 januari 2010.
  8. ↑ Wada, Tatsumi (November 1988) (på japanska). ja:ストダー飛竜. Kadokawa Shoten. ISBN 4-04-713009-5
  9. 1 2 ”Features – Strider” (på engelska). Nintendo Power 7: sid. 51–56. Juli–Augusti 1989. Arkiverad 4 december 2018. https://archive.org/details/NintendoPower1988-2004/Nintendo%20Power%20Issue%20007%20%28July-August%201989%29/page/n37/mode/1up.
  10. ↑ Capcom (1989) (på engelska). Strider: Instruction Manual. Capcom. sid. 4
  11. ↑ Well, Howard H. (December 1989). ”Video Game Reviews: Strider – Capcom (For the Nintendo Entertainment System)” (på engelska). VideoGames & Computer Entertainment (Larry Flynt Publications) (11): sid. 72, 76. Arkiverad från originalet den 18 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210118165937/https://retrocdn.net/index.php?title=File%3AVG%26CE_US_11.pdf&page=72. Läst 18 januari 2021.
  12. ↑ Lesser, Hartley; Lesser, Patricia; Lesser, Kirk (November 1989). ”The Role of Computers – Reviews – Strider (Nintendo version)” (på engelska). Dragon (TSR, Inc.) (151): sid. 53. https://archive.org/stream/DragonMagazine260_201801/DragonMagazine151#page/n54/mode/1up.
  13. ↑ Harris, Steve; Semrad, Ed; Nauert, Donn; Allee, Jim (November 1989). ”Review Crew: Strider” (på engelska). Electronic Gaming Monthly (Sendai Publishing) (4): sid. 11. https://archive.org/stream/Electronic_Gaming_Monthly_04#page/n10/mode/1up.
  14. ↑ ”Nintendo Software: Strider” (på engelska). Computer Entertainer 8 (5): sid. 12. Augusti 1989. Arkiverad från originalet den 18 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210118165931/https://retrocdn.net/index.php?title=File%3AComputerEntertainer_US_Vol.8_05.pdf&page=12. Läst 18 januari 2021.
  15. ↑ ”Sistema Nintendo – Strider” (på portugisiska). VideoGame (Editora Sigla) (3): sid. 30. Maj 1991. https://archive.org/stream/VideoGame_Ano_1_Numero_03_1991-05_Sigla_Editora_BR_pt#page/n34/mode/1up.
  16. ↑ Ciolek, Todd (3 september 2010). ”The 10 Most Depressing NES Game Endings” (på engelska). Topless Robot. Voice Media Group. Arkiverad från originalet den 18 januari 2021. https://web.archive.org/web/20210118170003/https://www.toplessrobot.com/2010/09/the_10_most_depressing_nes_game_endings.php/2. Läst 18 januari 2021.
  17. ↑ ”NP's All-Time Favorite Games” (på engelska). Nintendo Power (Future US) (285). December 2012.
  18. ↑ Ledford, Jon (2 augusti 2013). ”10 Best NES Intros” (på engelska). Arcade Sushi. Townsquare Media. Arkiverad från originalet den 20 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200220231402/https://arcadesushi.com/best-nes-intros/. Läst 18 januari 2021.

Externa länkar