Historik
Med att 1937 års försvarsbeslut antogs 11 juni 1936 gavs ekonomisk utrymme för en större utbyggnad av det svenska pansarvapnet. 4.500.000 miljoner kronor anslogs för införskaffande av stridsvagnar fram till 1940. Man ansåg dock att det brådskade och redan samma månad anslogs pengarna till försvaret. Man kontaktade Landsverk och Vickers och bad om offerter. Landsverk hade tillfrågats om anbud både på kulsprutevagnar L-120 och kanonvagnar L-60. 22 juni beslutades om att köpa in två stridsvagnar från Landsverk och två provchassier av vardera en kanonvagn och en kulsprutevagn. Den formella beställningen lades 30 juni 1936 för att Landsverk skulle kunna börja leverera vagnarna i februari 1937. Under hösten 1936 började det dock stå klart att Landsverk inte skulle hinna med leveranserna i tid. I oktober 1936 ansöktes därför om anslag för en studieresa i Europa för att hitta lämnliga vagnar. Man ville ha en lätt vagn, ville kunna utrusta två bataljoner och leveransen skulle kunna ske snabbt. Studieresan genomförden januari-februari 1937. Man besökte Tyskland, Frankrike och Polen. Vickers hade fallit från, på grund av dåliga finska erfarenheter. Resan gav dåligt resultat, endast tyska Panzer I sågs som intressant. Man hade dock fått tips om tjeckoslovakiska vagnar, vilket ledde till att Eric Gillner i början av mars 1937 reste ned och fick prova två AH-IV beställda av Iran.
AH-IV var populär i Rumänien och Iran.
Vagnarna var inte av den mest avancerade konstruktionen, men robusta och väl utprovade. 3 april tillsattes en kommitté för snabbutredning av en anskaffning och 19 juni 1937 lämnade den sitt bestänkande. Med utgångspunkt från det beslutades om inköp av 48 AH-IV, och kontaktet undertecknades 12 juli 1937. Utifrån svenska erfarnheter gjordes några förändringar, pansarskyddet ökades och därmed vikten från 3,7 till 4,5 ton, och samtidigt en ny motor. Slutleveransen skedde februari 1939, vilket var nästan ett år försenat, då de var tänkta att finnas operativa redan våren 1938.
Sverige beställde 48 AH-IV-S i mitten av 1930-talet. Två av dessa byggdes i Tjeckoslovakien, de andra 46 byggdes på licens i Sverige av Jungnerverken i Oskarshamn, AB Volvo levererade motorn, växellådan och bandplattor. Sammanlagt levererades 48 av dessa fordon till den svenska armén mellan 1938 och 1939. De var beväpnade med dubbla 8 mm m/36 kulsprutor. Strv m/37 togs ur tjänst 1953. Åtta av dessa stridsvagnar finns bevarade, varav fyra i körklart skick.
