Stridsvagn m/42

Lago I

På mitten av 1930-talet fick Landsverk uppdrag av den ungerska krigsmakten att ta fram en modern medeltung stridsvagn. Typen baserades på Landsverks existerande L-60-vagn som Ungern nyligen köpt licens för. Vid tidpunkten hade Landsverk precis gått över till ett namnsystem som ersatte deras äldre nummersystem, varav den nya vagnen åtogs namnet Lago. Den vägde 15 ton och var likt föregångaren av helsvetsad konstruktion, hade torsionsfjädring och använde prismor och periskop istället för synslitsar. Beväpning skulle utgöras av en mellankalibrig pjäs och tre till fyra kulsprutor. Erbjudna beväpningsalternativ inkluderade kanoner i kaliber 37 mm, 40 mm, 47 mm och 57 mm.

Runt 1938 var Lago färdigritad och Ungern beställde en prototyp. Denna variant, sedermera benämnd Lago I, avsågs beväpnas med en ungersk '37M 40 mm' kvartsautomatisk kanon (automatisk hylsutkastning) och fyra kulsprutor; tre av vilka var '34/40M 8 mm' bandmatade stridsvagnkulsprutor (8 × 56 mm R^(en) '31M') konstruerade av Ferenc Gebauer^(en), en parallellkopplad med kanonen, en rörlig i tornets akter och den tredje parallellt lagrad med den fjärde kulsprutan, en '40M 12,7 mm' bandmatad stridsvagnkulspruta (12,7 × 81 mm SR '40M'), även denna av Gebauer, i en rörlig vagga på skrovets främre del, riktad av föraren.

Prototypen saknade beväpning och var försedd med tornattrapp i trä. Provkörning pågick i Sverige i tid för Ungerns inträde i kriget, varefter export förbjöds. Istället fick Ungern genom tyska händer välja det tjeckoslovakiska alternativet Škoda T-21, vilken kom att licensproduceras i modifierad form som 40M Turán^(en).

Stridsvagn m/42

I och med Sveriges upprustning inför och under kriget krävdes snabbt nya moderna stridsvagnar, tyngre beväpnade och pansrade än de tidigare. Under juni 1941 tillsattes en försvarsberedning som bland annat hade uppgiften att se över försvarsorganisationen inför 1942 års försvarsbeslut. Parallellt inledde en pansarkommitté arbetet med att ta fram utkast och specifikationer på nytt materiel för den nya organisationen. Utifrån detta rekommenderades införskaffning av tyngre vagnar än de existerande 10-tonsvagnarna (strv m/38, strv m/39, strv m/40, strv m/41) med en totalvikt om max 22 ton, bestyckad med en 75 mm kanon och med frontalt skydd motsvarande 60 mm pansarstål.

Inköp från utlandet, såsom Tyskland och Tjeckoslovakien slogs snabbt ner på grund av ländernas inhemska behov, varav diskussioner med Landsverk om inhemsk produktion påbörjades. De föreslog då konstruktionen av en helt ny stridsvagn utifrån de svenska behoven, baserad på deras existerande Lago-vagn. Vagnen vidareutvecklades och försågs bland annat med nytt större torn, avsedd för en 7,5 cm stridsvagnskanon med kaliberlängd 31 (L/31), utvecklad av Bofors. Typen fick sedermera beteckningen stridsvagn m/42.

Strv m/42 tillverkades i tre grundläggande varianter: Lago II, III och IV, men kom att existera i fyra formella versioner: strv m/42 TM, TH, EH och TV. Den sista modellen tillkom då växellådan i TM-varianten fungerade illa, varefter vagnarna runt 1948 byggdes om till TH-standard eller försågs med ny växellåda från pansarvärnskanonvagn m/43, baserad på samma skrov, vilka betecknades strv m/42 TV. Nytillverkade vagnar levererades från april 1943 till januari 1945.

Vagnarnas stridsförmåga förbättrades något under senare 1940-tal då man introducerade en kulsprutekrans för vagnchefens taklucka. I denna kunde en av tornets tre kulsprutor monteras för att agera fordonsluftvärn och närförsvar av vagnen.

• 
  Stridsvagn m/42 vid Skaraborgs pansarregemente (P 4).
• 
  Prov med skyddsnät mot handgranater ovan motorluckorna.
• 
  Stridsvagn m/42 med monterad kulsprutekrans på tornet, 1947-1948.

Stridsvagn m/42 DT

Stridsvagn m/42 bar en relativt slagkraftig kanon mot infanteri men som helt saknade förmåga att bekämpa andra moderna stridsvagnar. Flera idéer togs fram, såsom utveckling av pansarsprängammunitionm, alternativt ny pjäsbestyckning med längre eldrör och drivladdning för ökat pansargenomslag.

Ett projekt avsåg att bestycka vagnen med 75 mm pansarvärnskanon m/43 som satt i pvkv m/43, ett projekt som populärt kallats stridsvagn m/42 DT. DT är en förkortning för "delat torn", vilket var det namn som givits åt tornkonstruktionen för projektet. För att balansera kanonen och följa dåtidens riktlinjer för vagnlängd behövde kanonen monteras mycket längre bak i tornet än hos en konventionell stridsvagn. Detta medförda att kanonen delade stridsrummet i två delar, varifrån namnet tillkom. Pjäsplaceringen gjorde även att bakstycket hamnade bakom tornkransen, iväg från laddaren, vilket krävde en laddautomat längst bak i tornet. På grund av pjäsens storlek behövde det nya tornet vara mycket större och rymligare än standard m/42-torn, vilket i sin tur resulterade i minskat tornpansar för att inte överskrida viktbegränsningarna med tornets större yta och den nya pjäsens grövre vikt. En prototyp byggdes under slutet av 1940-talet men produktion åtogs inte på grund av otillfredsställande försöksresultat.

• 
  Stridsvagn m/42 DT-prototyp med automatladdad kanonbestyckning.
• 
  Stridsvagn m/42 DT-prototyp med automatladdad kanonbestyckning.
• 
  Stridsvagn m/42 DT-prototyp med presenningen över laddautomaten.
• 
  Stridsvagn m/42 DT-prototyp på anläggning.

Infanterikanonvagn 73

Eftersom stridsvagn m/42 var opassande som modern stridsvagn vid kalla krigets inträde blev den sedermera relegerad till infanteriunderstöd. Detta medförde att stridsvagn m/42 moderniserades mellan 1957 och 1960 och döptes om till infanterikanonvagn 73 A (ikv 73A). Bland modifikationerna raderades bland annat den överflödiga skrovkulsprutan.

De sista stridsvagn m/42 utgick ur organisationen 1965 medan ikv 73 utgick 1973. Tornen placerades då ut som värntorn längs viktiga kuststräckor och vid hamnar och flygfält.

Stridsvagn 74

När stridsvagn m/42 DT lades på hyllan blev det tydligt att någon ombestyckning av stridsvagn m/42 krävde en annan tornlösning. Under 1950-talet kom frågan på tal igen och ett nytt större rymligare torn ritades upp. Bestyckningen denna gång var ännu kraftigare och bestod av en 75 mm luftvärnskanon m/36 som byggts om till stridsvagnskanon. Pjäsen brukade samma patron som 75 mm pansarvärnskanon m/43 som satt i stridsvagn m/42 DT och pansarvärnskanonvagn m/43 men hade längre eldrör och därmed högre utgångshastighet och bättre genomslag.

Lyckade prototypförsök ledde till att stridsvagn m/42 TH och TV byggdes om till stridsvagn 74 H (strv 74H) respektive stridsvagn 74 V (strv 74V) mellan 1957 och 1960. Numret 74 utgår från att Lago II (TM/TV) utgjort "stridsvagn 71", Lago III (TH) "stridsvagn 72" och Lago IV (EH) "stridsvagn 73", vilket enbart speglas i inventeringsnamn: M523-71 (TV), M523-72 (TH), M523-73 (EH).

Pansarvärnskanonvagn m/43

Under 1940-talet projekterades flera olika fordon på Lagoskrovet. Bland annat fanns behov av en pansarvärnskanonvagn, vilken kom att bli realiserad som pansarvärnskanonvagn m/43 (pvkv m/43) under det sena 1940-talet. Det var i stort sett en stridsvagn m/42 försedd med ny öppen överbyggnad och en 75 mm pansarvärnskanon m/43.

Pvkv m/43 byggdes i 87 exemplar och var i bruk fram tills 1970-talet.

Bärgningsbandvagn m/42

I takt med att Sverige under kriget byggde upp sin flotta av stridsfordon växte även behovet av att anskaffa materiel för bärgning av dessa. Diskussioner kring detta tog sin början 1940, men på grund av begränsade medel som stod till förfogande togs inte frågan vidare förrän november 1941 då nödvändigheten av bärgningsfordon påpekades vid ett möte inom Statens Krisrevision.

Detta föranledde en utredning som resulterade i ett förslag på en bärgningsbandsvagn från AB Landsverk. Lösningen presenterades under senvåren 1942 och bestod i ett m/42 TM-skrov apterat med ett vridbart krantorn som kunde lyfta 12 ton på radien 3,5 meter genom manuell sidriktning 45° grader åt vardera håll över vagnens bakände.

Två stycken bärgningsbandvagn m/42 (bbv m/42) tillverkades och togs i bruk. Slutleverans kom att ske först den 4 november 1944 och vagnarna levererades inledningsvis till P 2 i Hässleholm, men sändes därefter vidare till förbanden P 3 i Strängnäs och P 4 i Skövde.

• 
  Bärgningsbandvagn m/42 som lyfter en stridsvagn m/41.
• 
  Bärgningsbandvagn m/42 i skogsmiljö.
• 
  Bärgningsbandvagn m/42 under bärgningsprov.
• 
  Bärgningsbandvagn m/42 under bärgningsprov.

Brobandvagn m/42

Det gjordes försök att använda stridsvagn m/42 som broläggare, brobandvagn m/42 (brobv m/42). Tanken var inledningsvis att en bro skulle medföras som tilläggsutrustning ovan en vanlig stridsvagn m/42 och att vagnen skulle återta sin ursprungliga roll efter att bron hade lagts ut. Resultatet blev en konstruktion som blev väldigt hög och smal och stabiliteten för fordonet vid körning i terräng var så dåliga att försöken avbröts.

• 
  Försök med stridsvagn m/42 som broläggare.
• 
  Försök med stridsvagn m/42 som broläggare.
• 
  Försök med stridsvagn m/42 som broläggare.
• 
  Försök med stridsvagn m/42 som broläggare.

Senare utfördes även broläggningsförsök med en tornlös ikv 73 men inte heller denna lösning visade sig lyckad eftersom bredden på bron hade ökat till 4,5 m.

Registreringsnummer

Stridsvagnar

• 1939 – Landsverk Lago / Lago I – exportvagn till Ungern, beväpnad med en ungersk 40 mm kanon och ungerska kulsprutor. En prototyp byggd 1939, senare ombyggd till prototyp för strv m/42, pvkv m/43, etc.
• 1943 – Stridsvagn m/42 TM / Lago II – två Scania-Vabis L 603/1-motorer och elektromagnetisk växellåda (TM = Tvåmotorig, Magnetväxellåda). 100 stycken tillverkade hos Landsverk 1943 till 1944. 70 konverterade till TV, 30 konverterade till TH, 1948.
• 1944 – Stridsvagn m/42 TH / Lago III – två Scania-Vabis L 603/1-motorer med hydraulisk växellåda (TH = Tvåmotorig, Hydraulväxellåda). 125 stycken tillverkade 1944, 70 hos Landsverk, 55 hos Volvo. 30 konverterade från TM, 1948 (155 totalt).
• 1944 – Stridsvagn m/42 EH / Lago IV – en Volvo A8B motor och hydraulisk växellåda (EH = Enmotorig, Hydraulväxellåda). 57 stycken tillverkade 1944 till 1945, 47 hos Volvo, 10 hos Landsverk.
• 1945 – Stridsvagn m/42 TV – två Scania-Vabis L 603/1-motorer med mekanisk Volvo VL-420 växellåda (TV = Tvåmotorig, Volvoväxellåda). Prov 1945, 70 stycken konverterade från TM 1946 till 1948.
• 1945 – Stridsvagn m/42 EV – en Volvo A8B motor med mekanisk Volvo VL-420 växellåda (EV = Enmotorig, Volvoväxellåda). Prov 1945, ej antagen.
• 1945 – Stridsvagn m/42 DT – 7,5 cm pansarvärnskanon m/43 med laddautomat i nytt torn som delade stridsrummet i två (DT = Delat Torn). Prototyp på TM-skrov utvärderad 1945 till 1946.
• 1957 – Stridsvagn 74 H – strv m/42 TH konverterade till ny stridsvagn genom att montera nytt torn, bestyckad med en stridsvagnskanon konverterad från 75 mm luftvärnskanon m/36, raderad skrovkulspruta, med mera, 1957. I bruk 1958 till 1984.
• 1957 – Stridsvagn 74 V – strv m/42 TV konverterade till ny stridsvagn genom att montera nytt torn, bestyckad med en stridsvagnskanon konverterad från 75 mm luftvärnskanon m/36, raderad skrovkulspruta, med mera, 1957. I bruk 1958 till 1981.

Annat

• 1944 – bärgningsbandvagn m/42 (bbv m/42) – bärgningsfordon baserad på strv m/42 TM där kanontorn bytts ut mot kranförsett sådant. Två stycken tillverkade 1944.
• 1946 – pansarvärnskanonvagn m/43 (pvkv m/43) – pansarvärnskanonvagn på Lagoskrovet, försedd med ny öppen överbyggnad och en 75 mm pansarvärnskanon m/43. 87 stycken tillverkade 1946 till 1948 hos Landsverk. Volvo A8B motor (380 hk) och mekanisk Volvo typ VL-420 växellåda.
• 1953* – brobandvagn m/42 (brobv m/42) – försök med strv m/42 som broläggningsbandvagn från cirka 1953 till 1957.
• 1957 – infanterikanonvagn 73 A (ikv 73 A) – strv m/42 EH konverterade till infanterikanonvagn genom att radera skrovkulsprutan och ersätta den med ammunitionsställ, med mera, 1957. I bruk 1958 till 1973.
• 1968* – brobandvagn 73 (brobv 73) – försök med att återanvända ikv 73 utan torn som broläggningsbandvagn när vagnen utgick från krigsorganisationen, senast 1973. Valdes bort mot brobandvagn 941 (pansarbandvagn 302 derivat) då skrovet var för smalt.

Webbkällor

• Rickard Olof Lindström. ”strv m/42”. ointres.se. http://www.ointres.se/strv_m_42.htm. Läst 18 januari 2021. 
• Rickard Olof Lindström. ”pvkv m/43”. ointres.se. http://www.ointres.se/pvkv_m43.htm. Läst 25 september 2023. 
• Rickard Olof Lindström. ”bbv m/42 och brobv m/42”. ointres.se. http://www.ointres.se/bbv_m42.htm. Läst 18 januari 2021. 
• Rickard Olof Lindström. ”ikv 72/102/103/73”. ointres.se. http://www.ointres.se/ikv_72_102_103_73.htm. Läst 25 september 2023. 
• ”Swedish ww2 medium tank projects”. fromtheswedisharchives.wordpress.com. https://fromtheswedisharchives.wordpress.com/2018/08/30/swedish-tanks-ww2-medium-tank-projects/. Läst 18 januari 2021. 

Inforuta

• Bilaga till provisorisk instruktionsbok strv m/42. Landskrona: Kungliga Arméförvaltningen. 1944 
• Provisorisk instruktionsbok för stridsvagn m/42, typ strv m/42 TM, TH, EH. Kungliga Arméförvaltningen 
• Lindström, Rickard O.. ”Strv m/42”. ointres.se. http://www.ointres.se/strv_m_42.htm. Läst 18 januari 2021. 
• ”Stridsvagn Lago II/III/IV m/42”. Landskrona.se. Arkiverad från originalet den 1 juli 2008. https://web.archive.org/web/20080701131822/http://www2.landskrona.se/Kultur/landsverk/militart/stridsvagnar/lago.html. Läst 15 maj 2011. 
• ”Stridsvagn m/42”. Beredskapsmuseet. Arkiverad från originalet den 17 november 2014. https://web.archive.org/web/20141117014703/http://www.beredskapsmuseet.com/strvm42.html. Läst 15 maj 2011. 

Noter