Swadlincote

Swadlincote
Ort
Land Storbritannien Storbritannien
Riksdel England
Region East Midlands
Ceremoniellt grevskap Derbyshire
Administrativt grevskap Derbyshire
Distrikt South Derbyshire
Unparished area Swadlincote
Koordinater 52°46′26″N 1°33′27″V / 52.774°N 1.55744°V / 52.774; -1.55744
Folkmängd 40 960 (2011-03-03)
Tidszon UTC (UTC+0)
 - sommartid BST (UTC+1)
Geonames 2636465
Läge i Storbritannien
Läge i Storbritannien
Läge i Storbritannien

Swadlincote är en historisk gruvstad i distriktet South Derbyshire, Storbritannien. Den ligger inom National Forest-området. Den gränsar till grevskapen Leicestershire och Staffordshire, och ligger 8 km sydost om Burton upon Trent och nordväst om Ashby-de-la-Zouch. Swadlincote ligger 19 km sydväst om Derby. och antalet invånare är 40 960.

Staden nämndes i Domesday Book år 1086, och kallades då Sivardingescotes. Staden omfattar förortsområdena Church Gresley, Goseley, Midway, Newhall, Oversetts och Woodville.

Historik

Namnet Swadlincotes kommer från det fornengelska ordet Swartlings Cottas, där Swartling är ett mansnamn och cottas betyder stugor. Tidigare skrivningar av namnet inkluderar Sivardingescote och Swartlincote. Lokala invånare använder det korta Swad ibland. Domesday book från 1086 beskriver Swadlincote som en mindre herrgård. Området var en del av församlingen Gresley, senare benämnd Church Gresley, fram till 1800-talet.

Den första registreringen av mineralutvinning i området är från slutet av 1200-talet, men området förblev lantligt till dess att industrialiseringen började på 1700-talet. De geologiska lagren med kol och lera i området ledde då de började bearbetas till urbanisering, då kolgruvor som Granville Colliery, tegelbruk och keramisk tillverkning kom att dominera i trakten. Dessa industrier fortsatte att expandera fram till andra världskriget. En traditionell flaskformad ugn finns kvar på Alexandra Road.

Sharpes keramik museum.

Swadlincotes koltillgångar var en del av South Derbyshire Coalfield. Det var kol och eldfasta lerlager i gruvorna som drev Swadlincotes utveckling under 1800-talet. Det hade förekommit kolbrytning så kallade klockgropar i Swadlincote under 1200-talet, där man bröt flötser nära ytan. Lera utvanns tidigt, men användningsområde är okänt. Keramikindustrin var koncentrerad till Ticknall till slutet av 1700-talet. Under åren mellan 1800 och 1830 genomgick kolbrytningen i området en förändring, då de små kolgruvorna övergavs för stora kolgruvor som utvann kol i djupare lager. Djupbrytning av kol fortsatte långt in på 1900-talet i Swadlincote.

En viktig kolgruva i stadskärnan var Darklands Colliery, som var belägen ungefär vid Civic Offices och Sainsbury’s stormarknad och man tror att det var den första platsen för en större kolgruva, men år 1882 hade kolgruvan blivit nedlagd. Fyra andra kända kolgruvor låg i ett område norr om staden under 1800-talet, men de var nedlagda i slutet av århundradet. Sydost om staden etablerades Granville Colliery 1780 som var i drift under 1900-talet och stängdes först under senare år.

Utvecklingen i området gjorde att Emmanuelkyrkan i Swadlincote byggdes 1845-1846 och då skapades ett kapelldistrikt från en del av Church Gresley för den nya kyrkan 1849. Det betydde i praktiken att Swadlincote blev en egen församling. Det var den industriella revolutionen som skapade stordriftsfördelar, konkurrens och nya kommersiella aktiviteter som drev utvecklingen av byn till en självständig stad fram till första världskriget. Bosättningens snabba utveckling i området visas främst av befolkningens tillväxt, 1801 hade orten bara 216 invånare, 1861 1076 invånare och 1901 4017 invånare. Stadens snabba tillväxt speglas i byggnaderna stadskärnans omformning. Stadskärnans tidiga utseende är dock sämre dokumenterat. Området runt Market Street, västra delen High Street, Midland Road och West Street utgjorde säkert den historiska kärnan i det urbana området och var mötesplats i staden. Stadskärnan ligger mot toppen i en bred dal, Marken sluttar mot Swadlincote Brook (en bäck) norrut. Marknadsplatsen kallas för The Delph. Namnet är en beteckning för en gruva eller stenbrott (delve = gräva). Namngivande var en kolgruva på High Street mellan Midland Road och Belmont Street, som avbildas på en karta 1831. Delph är fortsatt centrum av Swadlincote idag och har förmodligen haft samma status tidigare.

High Street i Swadlincote, till vänster The Sir Nigel Gresley Pub och förutvarande Town Hall senare Market Hall.

Den eldfasta leran i kolflötserna har en hög halt av aluminiumoxid. Swadlincote var en sex platser i Storbritannien med lera av denna kvalitet. Leran var särskilt lämplig för saltglasering. Lerans kunde lätt formas till rör som var motståndskraftiga mot avloppsvatten. Lagen om folkhälsa från 1875 skapade stor efterfrågan på lokalt producerade rör. Den äldsta kända keramikfabriken i Swadlincote öppnades 1790. Den byggdes av John Hunt men övertogs senare av Thomas Woodward. Produktion av eldfasta tegelstenar dominerade tillverkningen från start men snart blev saltglaserad avloppsrör en viktig artikel, Denna fabrik låg i bosättningens östra ända och sedan bildades Woodwards rörfabrik som blev känt under namnet Anchor Works). Fabriken övertogs av Wraggs 1904, Hepworths 1978. 2005 revs och sanerades norra delen av fabriken för att en butik av Morrison skulle byggas där, och 2011 ombyggdes det södra fabriksområdet för att ge plats till detaljhandel. Tillverkningsprocessen då man ytbehandlade rör med saltglasyrer var mer miljöskadliga, och området kring fabriken i väster förblev länge obebyggt.

Affärscentra med parkering och en sparad skorstens från Woodwards fabrik.

Emmanuel Church of England församlingskyrka är en nygotisk byggnad invigd 1846- Kyrkan ritades av Henry Isaac Stevens och var helt färdigställd 1848. Swadlincote hade ett Wesleyan-kapell vid den här tiden. Staden har 2025 en romersk-katolsk kyrkan Saints Peter and Paul, ritad av arkitekten George Bernard Cox och färdigställd 1958.

Swadlincote Town Hall färdigställdes 1861. Den första lokala myndigheten för staden var Swadlincote District Local Board of Health, bildad 1871. Dess område bestod av tre civila församlingar: Church Gresley, Stanton och Newhall samt Swadlincote. Enligt Local Government Act 1894 blev detta Swadlincote and District Urban District, som 1951 döptes om till Swadlincote Urban District. År 1974 slogs stadsdistriktet samman med Repton Rural District och en del av South East Derbyshire Rural District för att bilda det nuvarande South Derbyshire District.

Ekonomi

Stadens tillverkningsindusti inom branschen var ledande i sin bransch rör och lergods. Området var centrum för South Derbyshires kolfält, men gruvdriften upphörde när Rawdon Colliery stängde 1993. Mindre industrier och serviceföretag finns idag på ortens stora industriområden.

Swadlincote har en medelstor stadskärna, med butiker från nationella kedjor och små lokala företag. Staden hade en filial av Somerfield innan Co-operative Group tog över kedjan 2009. Öppnandet av en stormarknad på Coppice Side har troligen varit orsak till stängningen av flera små oberoende butiker. Butikerna som låg utmed West Street och High Street 1901, var borta i början av 2000-talet. Hepworth Retail Park är ett modernt område med restaurang, biograf och olika butiker. Planer tillkännagavs 2008, och förverkligades 2011 då ett nytt detaljhandelskomplex bestående av en biograf, en gör-det-själv-butik och en nationell klädesaffär. En pub, bar och restaurang öppnade på den tidigare Empire Cinema-tomten i april 2007, med namnet The Paramount efter Paramount Cars, en tillverkare baserad i staden på 1950-talet. Puben fick stänga redan i juni 2013. Masseys byggvaruhus, grundat i Swadlincote 1947, vann 2023 års East Staffordshire and South Derbyshire Business Awards.

Referenser

  1. 1 2 3 Swadlincote hos Geonames.org (cc-by); post uppdaterad 2011-03-03; databasdump nerladdad 2016-05-06
  2. ↑ ”Derbyshire S-Z”. The Domesday Book Online. http://www.domesdaybook.co.uk/derbyshire3.html#swadlincote. Läst 4 augusti 2023.
  3. ↑ ”Key to English Place-names”. kepn.nottingham.ac.uk. Arkiverad från originalet den 12 november 2025. https://web.archive.org/web/20251112034905/http://kepn.nottingham.ac.uk/map/place/Derbyshire/Swadlincote. Läst 17 september 2025.
  4. ↑ Lyson och Lyson: Magna Britannia. Vol. 5: Derbyshire, sidorna 165–172.
  5. ↑ Samuel Lewis: A Topographical Dictionary of England (Seventh ed.). London 1848 sidorna 280–283 och 338–340,
  6. ↑ South Derbyshire District Council, Civic Offices, Civic Way, Swadlincote, Derbyshire, DE11 0AH. ”Swadlincote - A Potted History” (på engelska). www.south-derbys.gov.uk. Arkiverad från originalet den 8 november 2007. https://web.archive.org/web/20071108113309/http://www.south-derbys.gov.uk/LeisureCulture/LocalHistoryHeritage/Swadlincote+-+A+Potted+History.htm. Läst 17 september 2025.
  7. 1 2 3 4 ”Conservation Areas”. South Derbyshire District Council. https://www.southderbyshire.gov.uk/our-services/planning-and-building-control/planning/conservation-listed-buildings-and-heritage/conservation-areas. Läst 17 september 2025.
  8. ↑ James Woodward Limited, Swadlincote; South Derbyshire District Council, 2003.
  9. ↑ ”Swadlincote - St Peter and St Paul” (på brittisk engelska). Taking Stock. https://taking-stock.org.uk/building/swadlincote-st-peter-and-st-paul/. Läst 17 september 2025.
  10. ↑ ”TOWN HALL, Non Civil Parish - 1334526 | Historic England” (på engelska). historicengland.org.uk. https://historicengland.org.uk/listing/the-list/list-entry/1334526. Läst 17 september 2025.
  11. ↑ Kelly's Directory. London. 1895. sid. 355.

Externa länkar