_av_Anton_&_Elin_Marcko.jpg)
Syltenberget är en långsträckt höjd i stadsdelen Sylten i Norrköping. Sylten är ett industri- och hamnområde som sträcker sig mellan Södra kajen vid Motala ström i norr, Östra Promenaden i väster, Lindövägen/Oxelbergen i söder och Surgatan/Ljura bäck i öster.
Syltenberget utgjorde under staden Norrköpings förindustriella och agrara historia ett dominerande inslag i de flacka ängs- och betesmarkerna längs Motala ström.
Ordet Sylten kommer från de äldre orden ”sylta”, ”sult” eller ”salt”, vilka avser en låg havsstrand, kärr eller myr. Under medeltiden benämndes de flacka, sanka områdena både norr och söder om Motala ströms utlopp för Norra Sult respektive Södra Sult. På norra sidan strömmen lever förledet ”salt” kvar genom namnet Saltängen.
En grupp borgare i Norrköping, bland andra Ludvig Ringborg tog 1856 initiativ till att omvandla Syltenberget till stadens första fritidsområde med både allmänna promenadstråk och privata sommarvillor. Anläggningsarbeten började 1857 och 1861 hade 22 tomter anlagts på berget med planteringar, häckar och staket. Norrköpings stad delade upp marken i små lotter, som arrenderades ut. Berget var inte avsett för permanenta bosättningar, utan endast för enkla sommarhus omgivna av promenader och plantager. Det skulle råda en enhetlig karaktär på området. Som förebilder fanns Drottningholm och Djurgården i Stockholm samt nordtyska villaområden. På ett fåtal av tomterna byggdes det också eleganta villor för Norrköpings mest välbärgade skikt.
Några av villorna fick året-runt-standard, varav tre står kvar i dag:
Stadens växthusanläggning flyttade till Syltenberget omkring 1911. De nuvarande växthusen tillkom mellan 1940-talet och 1990-talet. Den före detta stadsträdgårdsmästarbostaden är från 1911.
Konst- och industriutställningen i Norrköping 1906 hölls juni-september på ett 7.500 kvadratmeter stort område på Sylten, och Syltenberget utnyttjades då som plats för utställningens restaurang, senare kallan Höganloft, och en utomhusservering. Restaurangen låg på samma plats som det nuvarande området för kommunens växthusanläggning och revs på 1950-talet. Tillsammans med byggnaden fanns ett 38 meter högt utsiktstorn, vilket revs 1934.