Gapmask
Gapmask (Syngamus trachea) är en rundmask som beskrevs 1881 av den brittiske ornitologen George Montagu och fick sitt nuvarande namn 1925. Arten ingår i släktet Syngamus och familjen Syngamidae. Gapmask lever som parasit i luftrören hos fåglar. Masken fäster i slemhinnan och hindrar luftflödet, vilket får värdfågeln att gapa efter luft varför symptomet kallas gapsjuka.
Utbredning
Gapmasken finns spridd över stora delar av världen. I Sverige förekommer arten upp till södra delen av Norrland.
Ekologi
Gapmask förekommer som parasit hos fåglar, bland annat hos hönsfåglar, duvor och tättingar, särskilt kråkfåglar. Den mindre hanen och den större honan sitter ihopkopplade på slemhinnan, där honan suger blod, varför hon är röd. Äggen hostas upp, sväljs och lämnar fågeln via avföringen. Larver utvecklas i äggen efter 1–2 veckor. Fåglar smittas antingen direkt genom att äta äggen, eller indirekt via mellanvärdar som daggmask, sniglar eller insekter. Parasiten kan överleva flera år i en mellanvärd.
Unga fåglar är mer känsliga än adulta. Känsligheten varierar stort mellan arter. Rapphöns, fasaner och skogshöns är känsliga. Som stort problem är sjukdomen ovanlig i vilt tillstånd, men kan orsaka utbrott i fågeluppfödningar.
Systematik
Catalogue of Life placerar gapmask i klassen Chromadorea och ordningen Rhabditida, medan Artdatabasen placerar den i klassen Secernentea och ordningen Strongylida. Catalogue of Life placerar den dessutom i undersläktet Syngamus (Syngamus).
Namnet
Eftersom masken lever i värddjurets luftrör kan den försvåra inandningsluften från att strömma fritt, vilket gör att fågeln ofta gapar för att lättare få luft. Detta gapande har gett upphov till det svenska trivialnamnet på masken. Namnet anges inte officiellt i Artdatabasen. Som sjukdom hos fåglar kallas tillståndet för gapsjuka.
