| Tajgamurarbi | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Murarbin Osmia |
| Art | Tajgamurarbi Osmia disjuncta |
| Vetenskapligt namn | |
| § Osmia disjuncta | |
| Auktor | Tkalcu, 1995 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Tajgamurarbi (Osmia disjuncta) är en biart som beskrevs av Borek Tkalců 1995.
Tajgamurarbiet ingår i släktet murarbin och familjen buksamlarbin. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Tajgamurarbiet är ett slankt bi med svart grundfärg. Honan har lång, brungul päls på huvudet, mellankroppen och tergit 1, medan pälsen på tergit 2 är kortare och ljusare brun. De följande tergiterna har kort, svart behåring. Behåringen på undersidan av mellankroppen, liksom benen, är ljusbrun. Honans scopa, hårborsten för polleninsamling på buken, är helsvart. Endast honan har beskrivits mera ingående; hanens färgteckning är inte känd, men antas likna honans. Kroppslängden är omkring 9 mm för honan, 8 till 9 mm för hanen.
Arten var tidigare endast känd från östra Sibirien och Mongoliet, men två nordiska entomologer, Niklas Johansson och Juho Paukkunen, rapporterade 2017 att sammanlagt tre exemplar, ett från Sverige (i en ekopark i Bjurholm i Ångermanland 2011), två från Finland (ett exemplar i Ivalo i Lappland 1937, och ett i Paldamo i Kajanaland i mellersta delen av landet 1949) samt nordvästra Ryssland (Nikel på Kolahalvön) nu har visat sig vara tajgamurarbi. Det svenska fyndet gjordes 2011 i en insektsfälla i en ekopark i Ångermanland. Detta svenska fynd ledde senare till att tre övriga, redan insamlade, exemplar från norra Skandinavien och Ryssland som fanns i museisamlingar också kunde visas vara tajgamurarbi. Senare har arten påträffats på fler platser i Ryssland och två fynd i Finland, Lappland, sommaren 2024.
I Sverige och Finland är arten klassificerad som "Bofast och reproducerande" respektive "Väletablerad", men både Artdatabanken och Finlands artdatacenter listar den under kunskapsbrist (DD).
Litet är känt om artens ekologi, men i Sverige har arten observerats i gles tallskog på sandjord. Den antas främst hämta pollen från lingon, blåbär och videväxter, även om den dessutom påträffats på maskros. Flygtiden för honan tros vara mellan juni och början av juli, för hanen något tidigare, från senare delen av maj.
|