Tarja Kaarina Halonen, född 24 december1943 i Helsingfors, är en finländskpolitiker som tjänstgjorde som Finlands elfte president åren 2000–2012. Hon tillträdde den 1 mars 2000 och omvaldes 2006. Hon var den första och hittills enda kvinnan som haft denna position.
Halonen har även haft en aktiv roll inom Europarådet, först som vice ordförande för Finlands delegation vid parlamentariska församlingen (1991-1995) och efter det i ministerkommittén. Hon har också varit medlem i de vises kommitté (1998-1999), som utnämns av Europarådet. Under sin presidentperiod var Halonen ordförande för världskommissionen för den sociala dimensionen av globaliseringen (2002-2004), som utnämns av Internationella arbetsorganisationen ILO.
Under sin politiska karriär har Halonen haft ett stort intresse för mänskliga rättigheter, demokrati och medborgarsamhället. Hon har bland annat förespråkat samkönat äktenskap och var ordförande för Seta åren 1980–1981. Förutom detta har hon förespråkat och arbetat för kvinnors rättigheter aktivt både under och efter sin tid som president, till exempel som medlem och ordförande för Council of Women World Leaders.
Efter Martti Ahtisaaris död 2023 är Halonen Finlands äldsta levande före detta president.
Biografi
Uppväxt
Tarja Halonen föddes 1943 under fortsättningskriget och växte upp i Berghäll, som på den tiden var en arbetarstadsdel. Halonens far, Vieno Halonen, arbetade som svetsare och henne mor, Lyyli Loimola, arbetade som dekoratör och hembiträde. Då Halonen föddes var hennes far ute på fronten under andra världskirget medan hennes mor jobbade på en skofabrik. Hennes föräldrar gifte sig under andra världskriget men äktenskapet slutade i skilsmässa 1948. 1950 gifte sig Loimola med Thure Forss.
Halonen har själv sagt att både hennes mor och hennes styvfar, Forss, har haft en stor påverkan på hennes syn på världen. Enligt Halonen var modern "en boren överlevare, aktiv och framåtsträvande". Forss värdesatte goda och blygsamma arbetande människor, ärlighet och rättvisa, värderingar som Halonen senare också betonat under sin politiska karriär.
Halonen började grundskola 1950 i en folkskola i Berghäll, varifrån hon fortsatte sina studier på Kallio Gymnasium och avlade studentexamen 1962. Hon var den första i sin familj som tog examen. Efter sin examen började hon studera konsthistoria vid Helsingfors universitet men det varade bara ett år före hon bytte till att studera juridik istället. 1968 blev Halonen juris kandidat med straffrätt som huvudämne.
Tidig politisk karriär
Åren 1969–1970 var hon socialpolitisk sekreterare och generalsekreterare vid Finlands studentkårers förbund. Under sin tid som studerande deltog Halonen inte speciellt aktiv i studentpolitiken, snarare var hon mer fokuserad på mänskliga rättigheter och jämlikhetsfrågor samt försvarande av minoriteter, som romer och homosexuella, och utvecklingsländernas problem.
Egna politiska uppdrag fick Tarja Halonen från 1977, då hon tillträdde som ledamot av Helsingfors stadsfullmäktige. Hon fortsatte i den rollen ända fram till 1996, parallellt med att hon åren 1979–2000 även var riksdagsman.
Halonen var med i grundande av Sexpo och blev senare Setas ordförande för ett par år under 1980-talet.
1989 utökades Halonens ministeruppgifter med den som minister för nordiskt samarbete, en position hon innehade fram till 1991. 1990 avslutade hon sitt ministeruppdrag inom social- och hälsovårdsministeriet och tillträdde istället rollen som Finlands justitieminister; detta uppdrag innehades dock endast ett år, fram till 1991.
1995 tillträdde Tarja Halonen återigen som minister, denna gång på den tunga posten som utrikesminister. Hon kom att inneha denna post i fem års tid, fram till 2000. Hon var även den första kvinnan som höll denna position. Under Halonens tid som utrikesminister höll Finland för första gången EU-ordförandeskapet mellan juli-december år 1999.
Under sin politiska karriär var Halonen en aktiv deltagare i icke-statliga organisationer. Hon var bland annat ordförande för Finlands äldre- och grannskapstjänster rf från 1986–1995 och styrelseordförande för Finlands bosättningsförening mellan åren 1989 och 1995.
Finlands president
Presidentval 2000
I första omgången av presidentvalet fick Halonen 40 procent av alla röster medan centerpartiets kandidat Esko Aho fick 34,4 procent. I andra omgången fick Halonen 51,6 procent av alla röster medan Aho fick 48,4 procent, därmed blev Halonen vald till Finlands elfte president. Hon var efterträdare till Martti Ahtisaari och var den första kvinnliga presidenten av Finland. Hon återvaldes 2006 och kom alltså att inneha presidentposten i 12 år. (Efter Urho Kekkonen begränsades högsta antalet på varandra följande mandatperioder till två.)
Presidentvalet 2006
Halonen meddelade i maj 2005 att hon ställde upp för omval i presidentvalet år 2006. Hon tippades redan från början som vinnare eftersom hon hade ett brett stöd. Trots att hon i flera tidiga opinionsundersökningar hade en betryggande ledning på över 50 procent fick hon inte mer än 1397030 röster (46,31 procent) i valets första omgång den 15 januari 2006. Det blev således en andra valomgång mellan henne och den första valomgångens tvåa, Sauli Niinistö, den 29 januari. Halonen vann den andra valomgången med 1630980 röster, vilket var 51,8 procent mot Niinistös 48,2 procent.
Under båda sina ämbetsperioder hade Halonen högt stöd från den finländska befolkningen. Efter Halonens första år i ämbetet var det cirka 70 procent av alla som deltog i en opinionsundersökning som var nöjda med hennes prestationer. Från de opinionsundersökningar som gjorts under hennes tid som president så var hennes stödsiffra som högst över 80 procent.
Efter presidentperioderna
Efter sin tid som president har Halonen fortfarande varit aktiv inom politiken, speciellt inom FN. Samma år som hennes andra ämbetes period slutade, alltså 2012, accepterade hon ordförandeskapet för FN:s arbetsgrupp som fokuserar på befolkningsfrågor. Gruppen leddes tillsammans med Moçambiques tidigare president Joaquim Chissano och gruppens huvudfokus är frågor som angår sexuell och reproduktiv hälsa. Året före detta, 2011, hade Halonen tackat nej till ett erbjudande att börja som den Europeiska kommissionären för mänskliga rättigheter efter att hennes presidentperiod tog slut. Hon motiverade hennes beslut med att positionen skulle vara i sex år och kräva att hon flyttar till Strasbourg, Frankrike.
2013 gick Halonen med i UNCCD, FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, som land ambassadör. År 2017 blev hon medlem i FN:s High-Level Advisory Board on Mediation. 2019 blev hon medlem i CTBT och 2024 blev hon en medlem i FN:s Women Leaders Network som är en internationell grupp som bland annat förespråkar för kvinnors deltagande i beslutsfattande roller.
Mellan åren 2013 och 2019 var Halonen även styrelseordförande för WWF Finland. Hon tog över positionen efter att Pekka Haavisto avgick. Hon hade tidigare erfarenheter med att jobba med organisationen då hon varit medlem i FN:s panel för hållbar utveckling, som 2013 ersattes med FN:s högnivåforum för hållbar utveckling (HLPF, High-Level Political Forum, på engelska). Under denna tid som ordförande jobbade hon bland annat med representativer från Bhutan och publicerade WWF:s flaggskeppspublikation Living Planet Report (LPR) år 2014. Publikationen publiceras vartannat år och mäter bland annat globala trender inom biodiversitet.
Halonen har dessutom varit styrelseordförande för Nationalgalleriet åren 2015–2023, styrelseordförande för Helsingfors universitet åren 2018-2021, styrelseordförande för Finlands Handikappförbunds rehabiliteringscenter Käpylä och medlem i delegationen mot rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och relaterad intolerans. År 2020 blev Halonen också invald som medlem på Sitras styrelse.
I slutet av 2012 premierade dokumentärfilmenFru President (Rouva Presidentti på finska) som handlar om Halonens tid som president. Dokumentären följer med Halonen under hennes sista år som president.
Halonen har genom sin politiska karriär varit en aktiv förespråkare för jämställdhet och kvinnor överlag. Halonen har mellan åren 2009 och 2014 varit ordförande för och därefter medlem av det internationella rådet Council of Women World Leaders som verkar för att främja jämställdhet och öka antalet kvinnor i ledande positioner runt om i världen. Förutom detta har hon också förespråkat för kvinnor och flickors rättigheter i det talibanstyrda Afghanistan och deltagit i Global Platform for Disaster Risk Reduction i Genève år 2019, där man bland annat diskuterade vikten av att kvinnor deltar i beredskap och riskreducering inför katastrofer. Samma år deltog Halonen också i Women Deliver Conference i Vancouver där liknande teman kring katastrofhantering diskuterades samt rättigheter för kvinnor och flickor från ursprungsbefolkningen.
Privatliv
I slutet av 1978 födde Halonen sin dotter Anna och i augusti 2000 gifte hon sig med Pentti Arajärvi. 2014 fick Halonen sitt första barnbarn. Under sin tid som president hade Halonen två katter som husdjur. 2013 fick hon en katt vid namn av Meggi som gåva av den dåvarande ryska premiärministern Dmitrij Medvedev.
Till Halonens intressen hör bland annat simning, bildkonst och teater.
Utmärkelser och erkännanden
2002 - Folktingsmedaljen i guld, utdelat av Svenska Finlands folkting, för betydande insats i arbetet för den svenskspråkiga befolkningen och den svenska kulturen i Finland
2002 - Rosenföreningen döpte rosen Schalin 10 till Rosa 'Tarja Halonen' i hennes ära
2006 - Silver Rose-priset från den europeiska nätverket SOLIDAR för Halonens roll som medordförande för Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension
2008 - WWF:s Östersjöpris för ledarskap och initiativ i skyddandet av Östersjön
2008 - Ekenäsmedaljen 1918 som ett erkännande för arbete för mänskliga rättigheter och solidaritet
2009 - Millennium Torch-priset för främjandet av kvinnors ställning i samband med FN:s millenniemål
2009 - The Most Innovative People Award för tvärkulturellt samarbete kring mänskliga och sociala rättigheter för speciellt kvinnor och barn
2010 - Global Women's Leadership Award för arbete för att främja kvinnors egenmakt, jämlikhet och social rättvisa
2010 - Jazzmusikerföreningen (Jazzmuusikot ry på finska) i Finland utsåg Halonen till Årets jazzdiggare
2010 - Gyllene regel-priset, från det Finska nätverket för interreligiös dialog, för ökad interreligiös dialog, både nationellt och internationellt
2010 - Pro Nuori Suomi-utmärkelsen, tilldelat av idrottsföreningen Pro Nuori Suomi för att ha lyft fram vikten av frivilligarbete i samhället och för sitt aktiva deltagande i idrottsföreningsverksamhet
2010 - Den amerikanska tidskriften Foreign Policy nämnde Halonen en av de 100 globala tänkarna
2011 - Den amerikanska tidskriften Time nämnde Halonen som en av de mest inflytelserika kvinnliga ledarna i världen
2012 - Halonen valdes till Årets Eeva (Vuoden Eeva på finska) av tidningen Eeva
2013 - Helsingfors stad döpte parken framför Helsingfors stadsteater till Tarja Halonens park
2013 - Erkännandepris för betydande arbete med frågor om etniska relationer och internationella migrationsfrågor, tilldelat av ETMU (The Society for the Study of Ethnic Relations and International Migration)
2013 - De hundras kommitté tilldelar Halonen årest fredspris för hennes långsiktiga arbete för fred, mänskliga rättigheter och jämlikhet
2013 - Fairness Awards från Global Fairness Initiative för arbete för sexuella minoriteters rättigheter samt med fackföreningsrörelsens och arbetsgivarorganisationernas deltagande i politiskt beslutsfattande
2013 - Folkupplysningssällskapet tilldelade Halonen ett pris som erkännande för hennes arbete med det civila samhället, mänskliga rättigheter och demokrati
2015 - Jeane J. Kirkpatrick-priset för bidrag till främjandet av jämställdhet inom politik och civilsamhället
2019 - Pekka Kuusi Enviroment Award för Halonens arbete som främjare av hållbar utveckling och global ledare
2019 - Jämställdhetspriset utdelat av Department of Teacher Education, Jyväskylä Universitet, för arbete med att främja kvinnors ställning både nationellt och internationellt
2019 - Roma Integration-priset, utdelat av ERFT (European Roma and Travellers Forum)
2019 - Baltic Star-priset för hennes arbete med att stärka de kulturella banden mellan de baltiska länderna
↑”Welcome”(på engelska).List of Current Leaders_UNWLN_September 2024_25 September_Final For Publication_final.pdf. 22 september 2025. https://www.unwomen.org/en.Läst 1 oktober 2025.
.svg)
.png){kind=small}
