| Theodor Grotthuß | |
| | |
| Född | 20 januari 1785 Leipzig |
|---|---|
| Död | 26 mars 1822 (37 år) Gedučiai, Litauen |
| Medborgare i | Kungariket Sachsen och Kejsardömet Ryssland |
| Utbildad vid | École polytechnique |
| Sysselsättning | Kemist, fotokemiker, fysiker, naturvetare |
| Föräldrar | Dietrich Ewald von Grotthuß Elisabeth Eleonore von Grotthuß |
| Heraldiskt vapen | |
| Redigera Wikidata | |
Christian Johann Dietrich Theodor von Grotthuss, född den 20 januari 1785 i Leipzig, Sachsens kurfurstedöme, Heliga romerska riket, död den 14 mars 1822 i Geddutz, Ryska imperiet (nu Gedučiai, Litauen) var en baltisk tysk friherre, kemist och fysiker känd för att ha etablerat den första teorin om elektrolys år 1806 och formulerat fotokemins första lag år 1817 (Grotthuss-Drapers lag). Hans teori om elektrolys anses vara den första beskrivningen av den så kallade Grotthuss-mekanismen.

Grotthuss föddes under en längre vistelse för hans föräldrar borta från deras hem i norra storhertigdömet Litauen. Han visade intresse för naturvetenskap och studerade först i Leipzig och senare i Paris vid École Polytechnique. Flera framstående vetenskapsmän undervisade vid École Polytechnique vid den tiden, som Antoine François de Fourcroy, Claude Louis Berthollet och Louis Nicolas Vauquelin.
På grund av vissa spänningar i relationerna mellan Ryssland och Frankrike var Grotthuss tvungen att flytta till Italien där han stannade i Neapel i ett år. Upptäckten av den första elektriska cellen år 1800 av Alessandro Volta gav forskarna en elkälla som användes i olika laboratorieexperiment runt om i Europa. Elektrolys av vatten, syror och saltlösningar rapporterades, men en bra förklaring saknades. Grotthuss bidrog aktivt till detta område både vad gäller elektrolysexperiment och deras tolkning. Under sin vistelse i Italien publicerade han sitt arbete om elektrolys år 1806. Hans idé att laddningen inte transporteras genom partiklars rörelse utan genom att bindningar bryts och ombildas var det första i princip korrekta konceptet för laddningstransport i elektrolyter. Det är fortfarande giltigt för laddningstransport i vatten, och den nuvarande protonhoppmekanismen är en modifierad version av den ursprungliga Grotthuss-mekanismen.
De följande två åren tillbringade Grotthuss i Rom, några andra italienska städer och Paris, och återvände sedan till Ryssland via München och Wien. Från och med 1808 bodde han på sin mors gods i norra Litauen. Där bedrev han forskning om elektricitet och ljus med den begränsade forskningsutrustning han kunde samla ihop. Grotthuss begick självmord våren 1822 under en depression orsakad av hälsoproblem.
|