Alfatokoferol

Alfa-tokoferol är ett fettlösligt vitamin inom gruppen tokoferoler och en variant av vitamin E. I naturlig form förekommer det oftast i formen D-alfa-tokoferol, syntetiserat kallat DL-alfa-tokoferol.

Intag

E-vitamin är vanligt förekommande i frön (t.ex. sötmandel och solrosfrön) och vegetabiliska oljor, margarin, vetegroddar, gröna bladväxter, avokado, fullkornsprodukter och ägg

Alfa-tokoferol används även som antioxidationsmedel i livsmedel och har då E-nummer E 307.

Rekommenderat dagligt intag (RDI)
	milligram / dag
Män	10
Kvinnor	8
gravida	10
ammande	11
Barn	3–7

Se vidare tabeller i artikeln Rekommenderat dagligt intag.

Omräkningsfaktorer

Vitaminbehov uttrycks ofta i internationella enheter, IE. Detta kan omräknas till vikt med en faktor som är olika för varje slag av vitamin. För E-vitamin gäller:

Naturlig alfa-tokoferol (D-alfa-tokoferol): 1 IE = 0,67 mg; 1 mg = 1,49 IE
Syntetiskt alfa-tokoferol (DL-alfa-tokoferol): 1 IE = 0,9 mg; 1 mg = 1,1 IE

Förekomst

Förekomst av tokoferoler
Livsmedel	milligram per 100 gram
Vetegroddolja	215
Sojabönsolja	14
Solrosolja	55
Jordnötsolja	17
Olivolja	12
Valnötter	20
Hasselnötter	26
Jordnötter	9

Hälsoeffekter

Vitaminet är en naturlig antioxidant.

Överlevnad

Kosttillskott av E-vitamin har ingen påverkan på överlevnad.

Hjärt-kärlsjukdomar

Under 2000-talet företogs några undersökningar som utgick från hypotesen att E-vitamin skulle förhindra uppkomsten av kardiovaskulära sjukdomar och cancer. Studier visade dock motsatta resultat: tillskott av syntetiskt E-vitamin korrelerade med fler fall av hjärt-kärlsjukdomar och cancer. Detta stödjs också av senare undersökningar, som följt upp tidigare undersökningar på syntetiskt alfatokoferol och studerat långsiktlig effekt på tillskott.

Referenser

↑ E-vitaminer i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 5 februari 2015.
↑ Ullman's Encyclopedia of Industrial Chemistry, Fifth Edition
↑ http://www.halsosidorna.se/Evitamin.htm
↑ Abner, Erin L.; Schmitt, Frederick A.; Mendiondo, Marta S.; Marcum, Jennifer L.; Kryscio, Richard J. (2011-07). ”Vitamin E and all-cause mortality: a meta-analysis”. Current Aging Science 4 (2): sid. 158–170. doi:10.2174/1874609811104020158. ISSN 1874-6128. PMID 21235492. PMC: 4030744. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21235492. Läst 15 februari 2022.
↑ Curtis, Andrea J.; Bullen, Michael; Piccenna, Loretta; McNeil, John J. (2014-12). ”Vitamin E supplementation and mortality in healthy people: a meta-analysis of randomised controlled trials”. Cardiovascular Drugs and Therapy 28 (6): sid. 563–573. doi:10.1007/s10557-014-6560-7. ISSN 1573-7241. PMID 25398301. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25398301/. Läst 15 februari 2022.
↑ Lonn E et al, Effects of long-term vitamin E supplementation on cardiovascular events and cancer: a randomized controlled trial, JAMA : the Journal of the American Medical Association [2005, 293(11):1338–47]
↑ Eric A. Klein, The Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial, Current Clinical Urology, 2009, VI, 349–360
↑ Lippman SM et al, Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: the Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA. 2009 Jan 7;301(1):39–51. Epub 2008 Dec
↑ Margaret E. Wright et al, Supplemental and Dietary Vitamin E Intakes and Risk of Prostate Cancer in a Large Prospective Study, Cancer Epidemiol Biomarkers Prev June 2007 16; 1128
↑ Eric A. Klein et al, Vitamin E and the Risk of Prostate Cancer, JAMA. 2011;306(14):1549–1556
↑ Shah, Sunil; Shiekh, Yasir; Lawrence, Jannel A; Ezekwueme, Francis; Alam, Mohammad; Kunwar, Saru. ”A Systematic Review of Effects of Vitamin E on the Cardiovascular System”. Cureus 13 (6): sid. e15616. doi:10.7759/cureus.15616. ISSN 2168-8184. PMID 34277234. PMC: 8275884. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8275884/. Läst 15 februari 2022.

[ne-1] E-vitaminer i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 5 februari 2015.

[2] Ullman's Encyclopedia of Industrial Chemistry, Fifth Edition

[3] ttp://www.halsosidorna.se/Evitamin.htm

[4] Abner, Erin L.; Schmitt, Frederick A.; Mendiondo, Marta S.; Marcum, Jennifer L.; Kryscio, Richard J. (2011-07). ”Vitamin E and all-cause mortality: a meta-analysis”. Current Aging Science 4 (2): sid. 158–170. doi:10.2174/1874609811104020158. ISSN 1874-6128. PMID 21235492. PMC: 4030744. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/21235492. Läst 15 februari 2022.

[5] Curtis, Andrea J.; Bullen, Michael; Piccenna, Loretta; McNeil, John J. (2014-12). ”Vitamin E supplementation and mortality in healthy people: a meta-analysis of randomised controlled trials”. Cardiovascular Drugs and Therapy 28 (6): sid. 563–573. doi:10.1007/s10557-014-6560-7. ISSN 1573-7241. PMID 25398301. https://pubmed.ncbi.nlm.nih.gov/25398301/. Läst 15 februari 2022.

[6] Lonn E et al, Effects of long-term vitamin E supplementation on cardiovascular events and cancer: a randomized controlled trial, JAMA : the Journal of the American Medical Association [2005, 293(11):1338–47]

[7] Eric A. Klein, The Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial, Current Clinical Urology, 2009, VI, 349–360

[8] Lippman SM et al, Effect of selenium and vitamin E on risk of prostate cancer and other cancers: the Selenium and Vitamin E Cancer Prevention Trial (SELECT). JAMA. 2009 Jan 7;301(1):39–51. Epub 2008 Dec

[9] Margaret E. Wright et al, Supplemental and Dietary Vitamin E Intakes and Risk of Prostate Cancer in a Large Prospective Study, Cancer Epidemiol Biomarkers Prev June 2007 16; 1128

[10] Eric A. Klein et al, Vitamin E and the Risk of Prostate Cancer, JAMA. 2011;306(14):1549–1556

[11] Shah, Sunil; Shiekh, Yasir; Lawrence, Jannel A; Ezekwueme, Francis; Alam, Mohammad; Kunwar, Saru. ”A Systematic Review of Effects of Vitamin E on the Cardiovascular System”. Cureus 13 (6): sid. e15616. doi:10.7759/cureus.15616. ISSN 2168-8184. PMID 34277234. PMC: 8275884. https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC8275884/. Läst 15 februari 2022.