| UY Scuti | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Skölden |
| Rektascension | 18t 27m 36,5334s |
| Deklination | -12° 27′ 58,866″ |
| Skenbar magnitud () | 11,2 till 13,3 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M4Ia |
| Variabeltyp | Halvregelbunden variabel (SRC) |
| Astrometri | |
| Egenrörelse (µ) | RA: 1,3 mas/år Dek.: -1,6 mas/år |
| Avstånd | 9500 lå (2900 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 7-10 M☉ |
| Radie | 1708 ± 192 R☉ |
| Luminositet | ~340 000 L☉ |
| Temperatur | ~3365 ± 134 K |
| Andra beteckningar | |
| IRAS 18248-1229, GSC 05698-05176, 2MASS J18273652-1227589, BD-12 5055, IRC -10422, JP11 293, PPM 234561, RAFGL 2162, TYC 5698-5176-1, UBV M 5387, UY Sct, UCAC3 156-208543 och Gaia DR2 4152993273702130432 | |
UY Scuti är en av de största stjärnorna astronomerna hittills har upptäckt (2017) ofta nämnd som den allra största. Den är en pulserande röd superjätte i stjärnbilden Skölden, och har en radie som är ungefär 1 700 gånger större än Solens, vilket innebär att den till volymen är ca 4,9 miljarder gånger så stor som Solen. Om UY Scuti skulle placeras mitt i solsystemet hade dess fotosfär sträckt sig bortom Jupiters omloppsbana, kanske rentav bortom Saturnus bana.
UY Scuti ligger 2,9 kiloparsec (ungefär 9 500 ljusår) från jorden.
Den första kända designationen av UY Scuti gjordes av tyska astronomer vid Bonn-observatoriet år 1860, när den namngavs till BD -12 5055.
Trots sin enorma luminositet har UY Scuti en skenbar magnitud på som mest bara 11, på grund av sitt avstånd från jorden och sitt läge i Vintergatsbandet. Stjärnan kan därför inte ses med blotta ögat, men kan betraktas med ett litet teleskop under extremt goda förhållanden.


| ||||||||||||||||