Underground (engelska: 'under jorden, underjordisk'; uttal: [ɐʹndəgraund]) är sedan 1960-talet en benämning på alternativa och kulturella strömningar. Det gäller framför allt rörelser och medier som står utanför de etablerade medierna och en allmän distribution. Fenomenet har ofta kopplats samman med 1960-talets motkultur, amerikanska undergroundserier och undergroundfilm från olika länder.
Ordet underground är kopplat till befinna sig eller gå under jorden (engelska: go underground), vilket betyder att avsiktligt gå och gömma sig för allmänheten. Förhållandet används ofta om alternativa politiska och kulturella strömningar som ej är accepterade av eller av intresse för etablissemanget, så kallad undergroundkultur eller underjordisk kultur. Utöver politiska grupperingar och dylikt används det ofta om musikgenrer som inte står i rampljuset men har ett aktivt följe i bakgrunden.
Att "gå under jorden" är en handling som även i demokratiska stater kan användas för personer eller grupper som vill verka utan offentlig insyn eller utanför rättsväsendet. Detta kan gälla helt eller delvis kriminaliserade verksamheter som handel med olagliga droger eller delar av sexbranschen.
Ordet underground, i betydelsen 'oppositionell' eller 'hemlig', går tillbaka till 1850-talets USA. Det syftade då bland annat på underground railroad (se underjordiska järnvägen) beskrev det nätverk i norra USA som utanför lagen hjälpte förrymda slavar att fly ut ur sydstaterna.
I bland annat den viktorianska erans England gavs hemligen ut tidningar och böcker som riskerade att bestraffa utgivarna eller bidra till deras sociala utfrysning ur samhället. Detta inkluderade pornografiskt material, liksom texter och bilder som kritiserade religionen, monarkin eller det politiska systemet rent generellt.
Under 1900-talet kom begreppet underground att användas av det organiserade motståndet mot länder som under och efter andra världskriget var ockuperade av eller styrdes av Nazityskland eller kommunistiska regimer under sovjetisk kontroll. På 1920-talet uppstod i Sovjet "underjordiska" kulturella strömningar, i protest mot en allt hårdare statlig censur. När publikationer förbjöds kunde dessa få en alternativ och illegal spridning i mindre skala (se samizdat), en verksamhet som fortsatte ända fram till Sovjetunionens sammanbrott.
I öppna samhällen med en vidare yttrandefrihet finns inte någon motsvarande hård gräns mellan det som kan klassas som "underground", populärkultur eller elitkultur. Däremot kan generellt verk eller fenomen som betraktas som subversiva eller omstörtande kopplas till begreppet underground, särskilt om de vill använda olagliga medel för att förändra ett samhälle i grunden politiskt, moraliskt, socialt eller kulturellt.
Ordet fick förnyad och delvis annorlunda betydelse under 1960-talets ungdomsrevolt, där underground särskilt stod för de utopiska, visionära, ofta opolitiska inslagen, vilkas gemensamma nämnare var strid mot det etablerade samhällets normer och värderingar. Här delades undergroundkulturen i två skilda strömningar, där den politiska gjorde motstånd mot ett politiskt etablissemang. Den mer "extatiska" delen av kulturen hade andliga sidor, men även med experiment och drogromantik.
1960- och 1970-talets subversiva kulturproduktion syntes bland annat inom litteratur, tecknade serier, bildkonst och film. Detta inkluderade namn som Kathy Acker (inspirerad av punk), Charles Bukowski (påverkad av beatnik och med anarkistisk ådra), Kenneth Anger (experimentell filmare redan under 1950-talet) och John Cassavetes (vars Skuggor på Manhattan beskrivits som den första mer kända undergroundfilmen, åtminstone i New York). Senare uttrycktes motkulturen bland annat via graffiti, som hos Jean-Michel Basquiat.
I många fall kan "underground"-kultur tappa sin prägel av motkultur när dess verk tas upp i den bredare kulturen och därmed i någon mån bli "accepterad". William S. Burroughs drabbades på 1960-talet av det sista åtal för obscenitet som väcktes för ett litterärt verk utan bilder. 1983 blev samme Burroughs invald i American Academy of Arts and Letters. Senare har serieskaparen Mike Diana dömts för obscenitet, på grund av våldspräglade inslag i hans tidning Boiled Angel.
Undergroundlitteraturen hänger nära samman med parallellföreteelser som undergroundfilm. Associationerna till underjordiska järnvägar var ingen slump. Londons och New Yorks tunnelbanestationer gav skydd åt utslagna, och undergroundlitteraturen ville vara de politiskt och ekonomiskt utslagnas litteratur.[citat från källa efterfrågat]
Popkultur, beatpoesi och politiserade trivialgenrer (framför allt tecknade serier, se undergroundserier) ingår i begreppet underground. Tekniskt sett är den producerad av författaren själv med hjälp av exempelvis en bokmaskin[förtydliga], som gör att man inte behöver anlita förlag, eller av en grupp författare som stencilerar sina alster och sprider dem från hand till hand. De enkla stencilhäftena kunde växa till tidskrifter som har kontakt med underground, men kunde vara svåra att skilja från vanliga tidskrifter. I Sverige var Kulturmagasinet Vargen ett exempel under tidigt 1970-tal.
Undergroundlitteraturen är politiskt radikal eller nihilistisk-romantisk. Den knyter ofta an till de litterära bokkaféerna. Ett exempel är Café Existens, som trycktes på bokmaskinen i Göteborg. Särskilt under slutet av 1960-talet blomstrade undergroundlitteraturen som uttryck för tidens så kallade ungdomsrevolt, och motsvarade då ett starkt känt behov. Ett problem för undergroundlitteraturen kan vara att när en undergroundtrend slår igenom svarar ofta större förlag och liknande med produkter som liknar underground, men som marknadsförs som vanligt.
Denna företeelse kan man studera också i svenskt kulturliv, främst under 1970-talets första hälft. Bland svenska författare som också publicerat sig i undergroundsammanhang kan nämnas Eric Fylkeson och Lars Norén. Carl-Michael Edenborgs förlag Vertigo har publicerat många författare som ställt sig vid sidan av etablerade moraliska eller estetiska normer, och ett annat svenskt förlag med undergroundkoppling är Bakhåll i Lund.
Inom bildkonst har "underground" beskrivits som undergroundserier (se nedan) eller alternativa tidningar, med Beat Generation och existentialisterna runt Jean-Paul Sartre som föregångare.
Inom konsten har det gamla begreppet avantgarde blivit underground, men med skillnaden att undergroundkonstnären, i motsats till sin föregångare, anser sig stå permanent utanför samhället och att inget går att göra åt saken. Den antisamhälleliga konst han producerar är som undergroundkonst en dagslända, då den mycket snart accepteras av samhället och därmed inte längre är underground. Exempel är den psykedeliska konsten, som ursprungligen hängde samman med 1960-talets drogkultur, men snart blev en modestil.
Denna produktion av berättelser klingade så småningom. Den ersattes delvis av 1980-talets alternativa serieutgivning och omdaning av den superhjältebaserade serietidningskulturen, åtminstone i USA.
|