Uuno Klami

Uppväxt och utbildning

Klami växte upp i Vederlax. Fadern Anton Klami, affärsbiträde, avled i lungtuberkulos när Uuno var fyra år gammal. I släkten fanns spelmän och modern Amalia Korpela sjöng till gitarrackompanjemang. Klami lärde sig fiol och orgelharmonium på egen hand i hemmet. Modern Amalia trodde på Klamis möjligheter och flyttade med honom till Helsingfors när han antogs till Helsingfors musikinstitut hösten 1915 som 14-åring, strax innan han fyllde 15 år. Modern avled i lungtuberkulos 1916.

Klami bedrev musikstudier vid Helsingfors musikinstitut 1915–1924, i Paris 1924–1925 och i Wien 1928–1929. Vistelsen i Paris blev avgörande för hela hans karriär; Maurice Ravel blev föremål för hans livslånga beundran och verk av Igor Stravinsky, Sergej Prokofjev och Arthur Honegger lämnade djupa spår. Den andra studieresan 1928–1929 gick till Wien, där han skapade den Ravelinfluerade orkestervalsen Opernredoute.

Under inbördeskriget våren 1918 deltog Klami som skyddskårist i striderna i sina hemtrakter, senare samma år som frivillig i Estlands frihetskrig och 1919 i expeditionen till Olonets. År 1932 gifte han sig med Toini Eeva Nykänen.

Karriär och musikalisk betydelse

Klami distanserade sig medvetet från den dominerande inhemska förebilden Jean Sibelius och undvek länge symfoniformen. Hans första konsert med egna kompositioner 1928 blev en sensation; där framfördes Karelsk rapsodi, med sina folkmusikelement och sin livsbejakande primitivism, samt den jazzinfluerade pianokonserten Une nuit à Montmartre.

Kalevalasviten – med titeln Koreografiska bilder ur Kalevala – var en obestridlig framgång redan då den uppfördes i fyra satser 1933; den slutliga versionen i fem satser framfördes 1943. Storverket Psalmus (1937), en symfonisk psalm för sångsolister, kör och orkester, väckte inledningsvis motstånd men kom efter nya framföranden 1960 att räknas som ett av de viktigaste verken inom finländsk musik.

Under vinterkriget tjänstgjorde Klami som sjukvårdare och förfrös tårna på Karelska näset i februari 1940. Under fortsättningskriget var han ordonnans på Karelska näset fram till februari 1942. Krigstiden avsatte mer konservativa drag i hans musik, vilket hörs i ouvertyren Sveaborg, violinkonserten och den andra symfonin. Han var 1932–1960 musikkritiker i Helsingin Sanomat.

På 1940-talet intog Klami en position som obestridlig ledare bland de då aktiva finska tonsättarna. År 1953 utsåg Helsingfors stadsorkesters publik honom till den mest omtyckta finländske kompositören efter Jean Sibelius. År 1959 invaldes han som tonsättarledamot av Finlands Akademi, den högsta positionen inom finländsk musik.

Vid denna tid ansåg yngre kompositörer att dodekafonin var den enda aktuella tekniken, något som den spontane och icke-teoretiske Klami stod främmande för. Hans musik hamnade kort efter hans död i skymundan, men ett mer pluralistiskt musikklimat möjliggjorde hans återkomst på 1980-talet, vilket talrika konserter, inspelningar och ett ökat internationellt intresse vittnar om.

Orkesterverk

• Une nuit à Montmartre (1925)
• Karelsk rapsodi (1927)
• Opernredoute (1929)
• Kalevalasvit (1932–1943)
• ouvertyr till Sockenskomakarna (1936)
• Psalmus (1936)
• Symfoni nr 1 (1938)
• Sveaborg, ouvertyr (1940)
• Symfoni nr 2 (1945)
• Norrsken (1946)
• Karelskt torg (1947)
• Sången om Kuujärvi (1956)
• Virvlar, balettsvit 1–2 (1960)

Källa: