Valentin Korn, död 1684 i Landskrona, var en svensk borgmästare, riksdagsledamot, poet och litterär figur.
Valentin Korn var son till tunnbindaren Hans Jacob Korn (död 1652 i Helsingör) från Köln, som år 1625 blev borgare i Helsingör. Helsingör blomstrade p g a sundstullen, vilket ledde till ett stort inflöde av tyskar, nederländare, engelsmän och skottar. Fadern Hans Jacob Korns hustru i Helsingör hette Rakel Tomasdatter. Valentin Korn angavs även vara hennes barn (hindes börn).
Från åtminstone år 1630 angavs fadern Hans Jacob Korn i Helsingör ha varit vintappare, vilka ofta var utbildade tunnbindare, och år 1638 utsågs han till vinvräkare i samma stad. Valentin Korn kom att efterträda sin far, som vintappare i Helsingör, och år 1654 var han en av tre vintappare i denna stad.

Valentin Korn kom i Danmark att betraktas, som en förrädare, eftersom han under Karl X Gustavs andra danska krig 1658-1660 valde att gå över till svenskarnas sida. Som straff, så lät man på hösten 1660 riva hans hus i Helsingör och föra delarna till slottet Kronborg för dess behov.
Den till stor del fiktionaliserade, historiska romanen Svenskerne paa Kronborg (1867) av Herman Frederik Ewald handlar om röjandet av Kronborgsammensværgelsen (en dansk grupps planer på att återerövra slottet Kronborg), varför planerna gick om intet och Oluf van Steenwinckel avrättades år 1659. En av förrädarna i denna roman tilldelades namnet Valentin Korn, vars uppdiktade dotter i samma roman fick namnet Lucie Valentinsdatter.
Valentin Korn blev borgare i då svenska Landskrona år 1659 och kort därefter borgmästare (president) i samma stad. Valentin Korn och två borgmästare från Malmö närvarade vid Riksdagen i Stockholm 1660 utan att vara ledamöter (se även Malmö recess 1662). Han var däremot ledamot av Sveriges ståndsriksdag 1664.
Landskrona hade under både dansktiden och den tidiga svensktiden två borgmästare samtidigt. Under Valentin Korns första 4-5 år, som borgmästare, så var även Mats Nilsson Möller (även Braed, ca 1603-1664) borgmästare och därefter, så var även Bartholomeus Ment (1625-1693) det. Under Skånska kriget återtog Danmark under perioden 1676-1679 Landskrona och tillsatte en ny borgmästare. Under denna period var Valentin Korn kommissarie i generalkommerskollegiet i Stockholm. Se även Lista över borgmästare i Landskrona.

Samtidigt som Valentin Korn verkade, som borgmästare i då svenska Landskrona, innehade hans svågers (skepparen Herman Hermansen Backer, född ca 1638) svärfar, Martinus Ouw (ca 1600-1674), samma ämbete från år 1661 i danska Helsingör. Även Martinus Ouw figurerar i ovannämnda historiska roman (Svenskerne paa Kronborg) i samband med jordfästelsen av Oluf van Steenwinckels (heltens) parterade och steglade lik år 1660, men då var Martin Ouw fortfarande stadsfogde (Helsingørs Byfoged, Martin Oven).
Valentin Korn författade en hyllningsdikt till Karl XI (1655-1697) år 1676, eftersom kungen den 20 maj detta år besökte Korn under en inspektionsresa, och en dikt till kungens gemål Ulrika Eleonora (1656-1693) år 1680. Den första dikten, som delvis var en politisk appell, fick den danske prästen, psalmdiktaren och poeten Thomas Kingo (1634-1703) att i samband med den danska belägringen av Landskrona, när Valentin Korn hade flytt staden, författa ett svar betitlat Begrædelser ofver Valentin Korn 1676. Korn beskrevs i inledningen, som tvåkönad (Tvæ-Tule), ett giftigt åkerklättfrö (Danske klinte-korn) och brännässla (Sverrigs brændenelde).
Valentin Korns första hustru hette Magdalena Beyers (möjligen född 1631) och hans andra hustru Emma Hermansdatter Backer (född i Emden, död 1675 i Landskrona), som tidigare hade varit gift med skepparen Adrian Henrichsen (1611-1651), medan hans tredje hustru, Johanne Nellike (död efter 1691), tidigare hade varit gift med prästen Christopher Albertsson Raffn (död 1679).
Med sin andra hustru hade Valentin Korn sönerna Hans Jacob Korn (1654-1701) i Landskrona och Helsingborg, Adrian Korn (1655-1727) i Enköping och Litslena och Hendrich Korn (född 1658) i Köpenhamn samt den andra hustruns barn från dennas första äktenskap nämligen Herman Adriansen (död 1683) i Helsingör och Anna Adriansdatter (1649-1685) i Helsingör. Alla fem var kusiner till Casten Aulins första hustru. Den tredje hustrun hade två styvbarn nämligen Jörgen (Georg) Raffn och Jytte Christophersdotter Raffn.