Varanus baritji

Varanus baritji
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljVaraner
Varanidae
SläkteVaranus
ArtVaranus baritji
Vetenskapligt namn
§ Varanus baritji
AuktorKing & Horner, 1987
Synonymer
Varanus insulanicus
Hitta fler artiklar om djur med

Varanus baritji är en ödleart som beskrevs av King och Horner 1987. Varanus baritji ingår i släktet Varanus och familjen varaner. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. För arten används ibland det vetenskapliga namnet Varanus insulanicus. Artepitetet baritji i det vetenskapliga namnet är bildat betyder i ursprungsbefolkningens språk vit. Det syftar på läkaren Neville White som hittade holotypen.

Arten förekommer i delstaten Northern Territory i Australien. Denna ödla lever i klippiga regioner med glest fördelad växtlighet. Den vilar i underjordiska bon mellan stenar och i termitstackar. Honor lägger 5 till 9 ägg per tillfälle. Ungarna är cirka 58 mm långa när äggen kläcks.

För beståndet är inga hot kända. Hela populationen anses vara stabil. IUCN listar arten som livskraftig (LC).

Källor

  1. 1 2 3 Gillespie, G., Greenlees, M., Woinarski, J. & Vanderduys, E. 2017 Varanus baritji . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 10 maj 2023.
  2. ↑ King M; Horner P (1987) A new species of monitor (Platynota: Reptilia) from northern Australia and a note on the status of Varanus acanthurus insulanicus Mertens., BEAGLE 4 (1) 1987: 73-79
  3. 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 september 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/varanus+baritji/match/1. Läst 24 september 2012.
  4. 1 2 3 Varanus baritji i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.


Externa länkar