Vinterkyndel

Vinterkyndel
Satureja montana L.
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Plisterordningen Lamiales
Familj	Kransblommiga växter Lamiaceae
Släkte	Harmyntor Satureja
Art	Vinterkyndel S. montana
Vetenskapligt namn
§ Satureja montana
Auktor	L., 1753
Synonymer
Clinopodium confine (Hance) Kuntze, 1891 Clinopodium montanum (L.) Kuntze, 1891 Micromeria montana (L.) Rchb., 1831 Micromeria pygmaea Rchb., 1831 Micromeria variegata Rchb., 1832 Serpyllum chamaedrys (Fr.) Fourr., 1869 Serpyllum lanuginosum (Mill.) Fourr., 1869 Satureja brevis Jord. & Fourr., 1866 Satureja ciliata Avé-Lall., 1846 Satureja confinis Boriss., 1953, nom. illeg. Satureja confinis (Hance) Kudô, 1929 Satureja flexuosa Jord. & Fourr., 1866 Satureja hyssopifolia Bertol., 1829 Satureja hyssopifolia Dufour, 1861 Satureja hyssopifolia Briq., 1898 Satureja illyrica Host, 1831 Satureja karstiana Justin, 1904 Satureja mucronifolia Stokes, 1812 Satureja ovalifolia Huter, Porta & Rigo, 1907 Satureja petraea Jord. & Fourr., 1866 Satureja pollinonis Huter, Porta & Rigo, 1907 Satureja provincialis Jord. & Fourr., 1866 Satureja pyrenaica Jord. & Fourr., 1868 Satureja rigidula Jord. & Fourr., 1866 Satureja rigidula Epling, 1927 Satureja trifida Moench, 1794 Saturiastrum montanum (L.) Fourr., 1869 Saturiastrum petraeum Fourr., 1869 Thymus amplificatus (Schur) Dalla Torre & Sarnth., 1912 Thymus callitrichifolius Sennen, 1935 Thymus chamaedrys Fr., 1928 Thymus clandestinus Schur, 1853 nom. illeg. Thymus danubialis (Simonk.) Simonk., 1904 Thymus delicatulus Sennen, 1935 Thymus flexicaulis Sennen, 1935 Thymus enervius Klokov, 1954 Thymus glaber Mill. Thymus glabratus Hoffmanns. & Link, 1809 Thymus istriacus Heinr.Braun, 1893 Thymus jaquetianus (Ronniger) Debray, 1977 Thymus juranyianus Borbás, 1890 Thymus lanuginosus Mill., 1758 Thymus montanus Waldst. Thymus montanus Waldst. & Kit., 1802 nom. illeg. Thymus montanus Crantz, 1763 Thymus montanus (L.) Dum.Cours., 1811 nom. illeg. Thymus mughicolus (Beck) Dalla Torre, 1899 Thymus oreus Charb., 1920 Thymus ovatus Mill., 1768 Thymus pallens Opiz ex Déségl., 1882 Thymus parviflorus Opiz, 1882, nom. Illeg. Thymus parvifolius Opiz ex Déségl., 1882 nom. Illeg. Thymus porcii Vincze von Borbás Borbás, 1890 Thymus praeflorens (Ronniger) G.H.Loos, 2010 Thymus pulegioides L., 1753 Thymus rochelianus Celak., 1882 Thymus sylvestris Schreb., 1811 nom. Illeg. Thymus ucrainicus (Klokov & Des.-Shost.) Klokov, 1954
Från Deutschlands Flora in Abbildungen nach der Natur Illustrerad av Jacob W Sturm (1849)

Vinterkyndel, Satureja montana L. är en flerårig halvbuske. Den kan användas till kryddan kyndel.

I äldre litteratur kan växtsläkten vara stavade Satureia, vilket ej ska förväxlas med insektsläktet Satureia.

Underarter

Beskrivning

10 – 40 cm hög, sällsynt upp till 70 cm med stammen helt eller enbart nedre delen vedartad. Övre delen har korta hår, och kan stundom skimra i violett.

Bladen är 5 – 10 mm, undantagsvis upp till 30 mm långa, och med bredden 2 – 5 mm, stundom bara 1 mm, sällsynt upp till 6 mm, skarpt spetsiga. Bladkanterna är försedda med korta hår, ytan blank.

Bladen fälls på vintern.

Blommorna sitter i bladvecken, nästan skaflösa. Färgen varierar från vitt till rosa och violett. Dess underläpp är uppdelad i 3 flikar. Överläppen är rund utan inskärningar och är obetydligt kortare än underläppen.

Blommorna finns av två slag, dels 7 – 10 mm stora tvåkönade, dels enkönade honblommor. De senare är något mindre än de tvåkönade.

Kalken är 2,5 – 6 mm lång. Sporren är 6 – 7 mm lång, kal på utsidan, men har långa hår på insidan.

Fröna är 1 à 1,4 mm stora, ovala och bruna. När en mogen frökapsel spricker förs fröna av vinden ett par meter åt sidan. Sedan kan de spridas ytterligare med hjälp av myror, myrmekokori.

I medelhavsområdet blommar vinterkyndel i juni – september; i centraleuropa någon månad senare.

Kan förökas med sticklingar.

Kromosomtalet är 2n = 30.

Habitat

Sydeuropa, sällsynt i centraleuropa. Introducerad och bofast i Storbritannien.

Biotop

Stenbunden, torr mark. Kalkgynnad. Mycket sol, minst 6 timmar per dag.

Etymologi

• Släktnamnet Satureja är det latinska namnet på kyndel.
• Artepitetet montana av latin montanus = på berg belägen.

Användning

Krydda till bland annat bönor, korv och grytor.

Underarten Satureja montana var. citriodora kokad med vatten kan användas som dryck, oegentligt kallat "te".

Prydnadsväxt i en trädgårds stenparti.

Samodlade med bönor kan vinterkyndel avskräcka för bönorna skadliga skalbaggar. Samodling med rosor kan minska mögelangrepp.

Odlas för att ge nektar till bin.

Eterisk olja (CAS-nummer 84775-97-3) kan utvinnas med vattenångdestillation med följande innehåll:

Diverse användningsområden för oljan beskrivs i innehållsämnenas artiklar.

Oljan är brandfarlig, frätande på hud och miljöfarlig.

Bilder

• Vänsterklicka på bilden för förstoring
• 
  Knoppar och nyutslagna blommor
  Underläppen tre-flikig
• 
  I den fullt utslagna blomman syns ståndarnas gulbruna knappar
• 
  Bladen sitter motsatta två och två i våningar
  Närliggande våningar är vridna 90°.
• 
  Lägg märke till markens utseende
• 
  Lansettformade blad
• 
  Förädlad variant 'Coeruela'
• 
  Utbredning i Italien
  Till höger, överst förstoring av Alperna-området.
  Bokstäverna är kommunbeteckningar.
  Mörkgrönt är på höjder upp till 800 m ö h.
  Ljusgrönt är på höjder 800 – 1 500 m ö h.
  I vita områden saknas Satureja montana.

Se även

• Sommarkyndel

Referenser

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Vinterkyndel.
  Bilder & media