| Vipera | |
| Aspishuggorm V. aspis | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Underklass | Diapsider Diapsida |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Underordning | Ormar Serpentes |
| Familj | Huggormar Viperidae |
| Underfamilj | Egentliga huggormar Viperinae |
| Släkte | Vipera |
| Vetenskapligt namn | |
| § Vipera | |
| Auktor | Laurenti, 1768 |
| Arter | |
| Se text | |
| Synonymer | |
| Pelias Merrem, 1820 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Vipera är ett släkte giftiga huggormar som återfinns över stora delar av jordklotet; från Nordafrika till polcirkeln och från Brittiska öarna österut till Stillahavskusten i Asien. 23 arter är för tillfället erkända.
Individer av arterna i släktet är vanligen små och relativt kraftigt byggda. Huvudet är markant avsatt från halsen och hos många arter är det täckt av små fjäll; några arter har dock ett litet antal plåtar på toppen. Formen på huvudet är ofta trekantig. Fjällen på ryggen är inte släta utan har en ås i mitten.
Arterna i släktet återfinns på norra halvklotet, över i princip hela den europeiska kontinenten, på öar i Medelhavet och ner till norra Afrika, vidare österut genom norra Asien fram till Sachalin och norra Korea
De flesta arterna föredrar kyligare klimat. De som återfinns längre söderut finns huvudsakligen på högre höjder i torr stenig miljö. De arter som återfinns längre norrut föredrar lägre höjder och fuktigare och växtrikare miljöer. Alla arterna är landlevande.
Alla arterna är vivipara, och föder alltså levande ungar.
De flesta arterna i Vipera-släktet har ett gift som är sammansatt av både neurotoxin och hemotoxin. Betten varierar stort i farlighet. De mindre, nordliga arterna som huggorm utsöndrar enbart mycket små mängder gift vid varje bett, medan andra, till exempel sandhuggorm kan göra långt mer skada. Generellt sett är dock bett av arterna i släktet Vipera i allmänhet ofarligare än de av de större huggormarna i släktena Macrovipera eller Daboia.
Ungefär 25 arter är erkända.