Wemotaci benämnd Weymontachie 23 fram till 1997 är ett reservat för atikameker och en tidigare tätort (centre de population) i provinsen Québec i Kanada. Reservatet kallas även Communauté de Wemotaci. Det ligger i regionen Mauricie, i den sydöstra delen av landet, 300 km nordost om huvudstaden Ottawa. Landarean är 32 kvadratkilometer.
Wemotaci är ett reservat för First Nations Atikameker som ligger på norra stranden av Saint-Mauricefloden vid mynningen av Manouanefloden. Tillsammans med Obedjiwan och Coucoucache Indian Reserve nr 24 tillhör den Atikamekernas First Nation.
Reservatet är en enklav inom staden La Tuque, gränsar i väster och söder till Saint-Mauricefloden, medan dess östra gräns är cirka 3,8 kilometer (2,4mi)och dess norra gräns är 7,8 kilometer (4,8mi) Den lokala ekonomin baseras på konst och hantverk, butiker och tjänster, skogsbruk, fångst, byggnation, turism, transport och utrustning.
Etymologi
Liksom många andra namn på ursprungsspråk har Wemotaci genomgått många skrivningsvariationer över tid. Den äldsta referensen till ortnamn är från 1724. År 1827 skrevs den som Montachene, och 1829 som Weymontachinque, 1830 som Waimootansking, 1832 som Weymontachingue och Warmontashingen, 1837 som Warmontaching. Stavningen av Weymontachingue från 1932 på kartan över John Arrowsmith blev den vanligaste formen fram till 1986, då den ersattes av Weymontachie, enligt krav från det lokala stamrådet. Den standardiserade skriften i Atikamekw-språket stavar det som Wemotaci, vilket blev officiellt i mars 1997.
Historia
Området vid övre Saint-Mauricefloden var hemvist och jaktmark för Atikamekernas ursprungsbefolkning. Vissa källor hävdar att North West Company hade etablerat en handelsstation på denna plats redan mellan 1770 och 1780, men det är tveksamt. En säker bekräftelse på en handelsstation i Wemotaci kom 1806, när Jean-Baptiste Perrault byggde de första byggnaderna för en pälshandelsstation. År 1821 togs posten över av Hudson's Bay Company.
År 1851 bekräftade regeringen tilldelningen av 230 000 acres (930 km2) mark avsatta som reservat för användning och nytta av de "indian"-stammar som bodde i Nedre Kanada. Två år senare fördelades dessa marker bland Atikamekw, Algonquins och Abenakis av John Rolph, kommissionär för kronans land. Den 9 augusti 1853 blev detta officiellt bestämt av generalguvernören i rådet.
Men Atikamekerna gav inte upp sitt nomadliv och bosatte sig inte på reservatet. Det var inte förrän 1895 som reservatet undersöktes. Bygget av en damm och den nationella transkontinentala järnvägen ledde till tillväxten av Sanmaur-bosättningen, vilket lockade Atikamekw till reservatet i början av 1900-talet. År 1939 lämnade Hudson's Bay Company Weymontachingue. Brist på finansiering för byns underhåll gjorde att befolkningen slutade att växa efter 1950. Invånarna flyttade och bosatte sig antingen i Sanmaur eller i andra närliggande byar. På 1970-talet fick byn nytt liv. En ny by byggdes närmare berget som givit platsen dess namn År 1971 köpte den federala regeringen Hudson Bay-Companiets mark och denna lades till reservatet. I maj 2010 evakuerades många invånare i Wemotaci när en skogsbrand hotade deras hem.
Demografi språk och utbildning
Kanadas folkräkning – Wemotaci samhällsprofil
2016
2011
Befolkning
1213 (1,6% från 2011)
1194 (11,3% från 2006)
Landyta
31,02km² (11,98kvadratmil)
31,02km² (11,98kvadratmil)
Befolkningstäthet
38,5/ km2
38,5/ km2
Medianålder
23,1 (M: 23,2, F: 22,8)
20,3 (M: 20,4, F: 20,3)
Privata bostäder
305 (totalt)
347 (totalt)
Källa:
Historiska befolkningssiffror 1042 år 2001., 856 år 1996 och 708 år 1991. Inga talade engelska som modersmål och bara 3,4% talade franska som modersmål hela 96,2% hade Atikamekw som språk och 0,4 % hade ett annat språk som modersmål.
Det finns två skolor på reservatet: École Seskitin, med förskola till gymnasieklass 1 och École Waratinak Nikanik, årskurs 1 till 5
Kanada
