| Wilhelm Solf | |
| Wilhelm Solf, 1911. | |
| Född | 5 oktober 1862 Berlin |
|---|---|
| Död | 6 februari 1936 (73 år) Berlin |
| Begravd | Invalidenfriedhof |
| Medborgare i | Tyskland |
| Utbildad vid | Göttingens universitet Jenas universitet Karl-Friedrich-Gymnasium Mannheim Lilienthal-Gymnasium Anklam Humboldt-Universität zu Berlin Martin-Luther-Universität Halle-Wittenberg Kiels universitet |
| Sysselsättning | Diplomat, ambassadör, indolog, författare, orientalist, jurist, läkare, politiker, minister |
| Befattning | |
| Tysklands utrikesminister (1918) Tysklands utrikesminister (1918) Tyska rikets ambassadör (1920–1928) | |
| Arbetsgivare | Kiels universitet |
| Politiskt parti | |
| Deutsche Demokratische Partei | |
| Maka | Hanna Solf |
| Barn | Lagi von Ballestrem (f. 1909) Hans-Heinrich Solf (f. 1910) Otto Isao Solf (f. 1921) |
| Utmärkelser | |
| Uppgående solens orden, första klass | |
| Namnteckning | |
| Redigera Wikidata | |
Wilhelm Heinrich Solf, född 5 oktober 1862 i Berlin, död där 6 februari 1936, var en tysk koloniguvernör, diplomat och politiker.
Solf studerade orientaliska språk i Berlin och London och blev filosofie doktor på en avhandling om en fornindisk text. Han ingick i utrikesministeriets kolonialavdelning, var 1898-99 kretsdomare i Tyska Östafrika och blev 1899 president i municipalrådet i Apia på Västra Samoa. Sedan Västra Samoa 1900 blivit tysk koloni, var han guvernör för Tyska Samoa 1900-11.
Solf blev i december 1911 statssekreterare i rikskolonialministeriet och företog resor i Afrikas tyska kolonier såväl 1912 som 1913 och studerade särskilt frågor rörande den inhemska befolkningen. I prins Max av Badens ministär blev han i oktober 1918 utrikesminister, förde som sådan notväxlingen med Woodrow Wilson före vapenstilleståndet och kvarstod efter revolutionen till 17 december samma år. Solf utsågs juni 1920 till tysk chargé d’affaires i Tokyo och blev ambassadör där i februari 1921. Bland hans skrifter märks Kolonialpolitik (1919).
| |||||||
|