| Wilhelm Stuckart | |
Wilhelm Stuckart i allierad fångenskap. | |
Tysklands inrikesminister | |
| Tid i befattningen 6 maj 1945–23 maj 1945 | |
| President | Karl Dönitz |
|---|---|
| Kansler | Lutz Schwerin von Krosigk |
| Företrädare | Paul Giesler |
| Född | 16 november 1902 Wiesbaden, Hessen-Nassau, Preussen, Kejsardömet Tyskland |
| Död | 15 november 1953 (50 år) Hannover, Niedersachsen, Västtyskland |
| Nationalitet | Tysk |
| Politiskt parti | Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet |
| Alma mater | Münchens universitet Johann Wolfgang Goethe-Universität |
| Yrke | Jurist |
| Maka | Lotte Köhle |
Wilhelm Stuckart, född 16 november 1902 i Wiesbaden, död 15 november 1953 i Hannover, var en tysk nazistisk politiker. Han deltog i Wannseekonferensen 1942. Efter andra världskriget dömdes han till fängelse som krigsförbrytare.
Stuckart deltog sannolikt i ölkällarkuppen 1923, blev efter studier jur.dr. 1928, domare i underrätt 1930, advokat 1932. Han inträdde i SS 1936 och uppnådde tjänstegraden Obergruppenführer 1944.
Från juni 1933 var Stuckart statssekreterare i preussiska vetenskapsministeriet, 1934 statssekreterare i ministeriet för vetenskap, ut- och folkbildning, 1935 statssekreterare i riksinrikesministeriet och ansvarig för den juridiska utformningen av Nürnberglagarna. Stuckart representerade inrikesminister Wilhelm Frick vid Wannseekonferensen i januari 1942. Han utnämndes till inrikesminister i regeringen Dönitz 1945.
Stuckart internerades av de allierade i Flensburg i maj 1945. Han ställdes inför rätta vid Ministerierättegången, även kallad "Wilhelmstraßeprocessen", i januari 1948 och dömdes till fängelse i tre år och tio månader, vilket ansågs vara avtjänat i häkte. År 1950 åtalad som ”medlöpare till naziregimen” och 1952 dömd till böter om 50 000 D-mark. I november 1953 omkom han i en bilolycka, som enligt vissa källor var arrangerad.
|