| Wolf 1346 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Räven |
| Rektascension | 20t 34m 21,88470s |
| Deklination | +25° 03′ 49,7504″ |
| Skenbar magnitud () | +11,546 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | DA2.4 |
| U–B | -0,784 |
| B–V | -0,075 |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +71,0 ± 7,4 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -403,387 mas/år Dek.: -563,404 mas/år |
| Parallax () | 67,4085 ± 0,0367 |
| Avstånd | 48,39 ± 0,03 lå (14,835 ± 0,008 pc) |
| Absolut magnitud () | +10,58 |
| Detaljer | |
| Massa | 0,636 ± 0,005 M☉ |
| Radie | 0,0139 ± 0,0006 R☉ |
| Luminositet | 0,0332 +0,0056−0,0048 L☉ |
| Temperatur | 21 608 ± 153 K |
| Ålder | 60 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| HD 340611, AC +25°68981, G 186-31, GCRV 12872, GJ 794, HIC 101516, HIP 101516, LAWD 82, LFT 1554, LHS 3562, LSPM J2034+2503, LTT 16005, 2MASS J20342188+2503498, NLTT 49494, PLX 4895, PM 20322+2454, PM J20343+2503, TYC 2161-1038-1, UCAC2 40760534, USNO-B1.0 1150-00493091, uvby98 980186031, WD 2032+248, WD 2032+24, WISEA J203421.56+250343.8, Gaia DR3 1831553382794173824, Gaia DR2 1831553382794173824 | |
Wolf 1346, även känd som HD 340611 och WD 2032+248, är en stjärna i stjärnbilden Räven. Med en skenbar magnitud av 11,546 är den för svag för att ses för blotta ögat, men kan observeras med ett teleskop med en öppning av 50 mm eller större.) Den är, enligt Gaia EDR3 -parallaxmätningar, belägen på ett avstånd av ca 48,4 ljusår från solsystemet och rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på +71,0 km/s.
Wolf 1346 är en ung, ickemagnetisk vit dvärg med en ålder av 60 miljoner år. Den har en massa motsvarande ca 0,64 solmassa och en radie av ca 0,014 solradie, det vill säga 1,5 gånger jordradien eller 9 670 km. Med en effektiv temperatur av 21 608 K har den 3,3 procent av solens luminositet. Den tillhör Vintergatans tunna skiva och det finns marginella tecken på att stjärnan är del av en dubbelstjärna.
Wolf 1346 har spektraltyp DA2.4, vilket anger att atmosfären domineras av väte, vilket är det enda element vars spektrallinjer syns i stjärnans visuella spektrum. Den har varit föremål för flera ultravioletta spektroskopiska observationer. Kisellinjer upptäcktes 1984 i spektra upptagna av International Ultraviolet Explorer. Mängden kisel i fotosfären har mätts till log(Si/H)=−7,5 ± 0,2, vilket, jämfört med solvärdet log(Si/H)=−4,5, är ungefär tusen gånger mindre. Denna mängd är jämförbar med vad som förväntas från strålningslevitation. Kol, kväve och syre saknas i spektra, vilket överensstämmer med teorier om elementdiffusion. Observationer med Hopkins Ultraviolet Telescope visade att Lyman-beta-linjen visar tecken på divätekatjonen (H2+) , vilket i kallare vita dvärgar av spektraltyp DA orsakar liknande signaturer i Lyman-alfa-linjen.