Zgarda

Ett zgarda-halsband från 1800-talet

Zgarda är en typ av halsband bestående av gjutna kors av mässing. Smycket ingår i den traditionella hutsuldräkten, ett folk som lever ett område i Karpaterna i dag tillhörande Ukraina. Det var i allmänt bruk från mitten av 1800-talet fram till 1930-talet.

Benämningen zgarda användes även för halsband av mässingsplattor eller mynt. En zgarda kunde bestå av en, två eller tre rader kors av olika storlek, symmetriskt arrangerade med det största korset i mitten och de mindre ut mot sidorna, eller av kors som alla var lika stora.

Korsen göts med förlorat vax-teknik. Det vanligaste materialet var mässing, mer sällan silver, eller så kallad packfong, en legering av koppar (40 %), zink (25 %) och nickel (35 %). Denna silverimiterande legering kom till Europa från Kina under första hälften av 1700-talet och kallades därför ofta med det kinesiska namnet packfong.

Zgardans kors sammanfogas med mässingskedjor, så kallade retiźky, och åtskildes av pereliźky, rör tillverkade av tvinnad tråd. Korsen kunde även trädas på halsband av venetianska glaspärlor eller bäras separat.


Galleri

Källor

  1. ↑ Kazimierz Moszyński, Kultura ludowa Słowian. TOM II, Kultura duchowa, Warszawa 1968, s. 224.
  2. ↑ Kazimierz Moszyński, Kultura ludowa Słowian. TOM II, Kultura duchowa, Warszawa 1968, s. 222–223.
  3. ↑ ”Bergwerkslexicon: P”. Jernkontoret.se. https://www.jernkontoret.se/sv/om-oss/biblioteket/bergverkslexicon/bwl_p/.
  4. ↑ Alicja Wożniak, Wyróżnieni strojem. Huculszczyzna – tradycja i współczesność. Muzeum Archeologiczne i Etnograficzne w Łodzi, Łódź 2012, ISBN 978-83-61293-11-8, s. 148.
  5. ↑ ”Bakfon”. Słownik terminologiczny polskich strojów ludowych. T. 1: Materiały, techniki, akcesoria. Atlas Polskich Strojów Ludowych. Zeszyt specjalny. Wrocław: Polskie Towarzystwo Ludoznawcze. 2025. sid. 63. ISBN 978-83-64465-69-7
  6. ↑ Alicja Wożniak, Wyróżnieni strojem. Huculszczyzna – tradycja i współczesność. Muzeum Archeologiczne i Etnograficzne w Łodzi, Łódź 2012, ISBN 978-83-61293-11-8, s. 149.