| AS Leonis Minoris | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lilla lejonet |
| Rektascension | 09t 53m 10,001s |
| Deklination | +33° 53′ 52,76″ |
| Skenbar magnitud () | +10,7 - 15,4 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M2.0 III |
| Variabeltyp | Algolvariabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -56,14 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +3,054 ± 0,077 mas/år Dek.: -11,645 ± 0,071 mas/år |
| Parallax () | 0,6994 ± 0,0513 |
| Avstånd | 4 700 ± 300 lå (1 400 ± 100 pc) |
| Andra beteckningar | |
| 2MASS J09531000+3353527, AS Leonis Minoris, GSC 02505-00672, IRAS F09501+3408, MASTER OT J095310.04+335352.8, SDSS J095309.98+335352.6, TYC 2505-672-1, Gaia DR3 795188391420888192, Gaia DR1 795188387123933056, Gaia DR2 795188391420888192 | |
AS Leonis Minoris, även känd som TYC 2505-672-1, är en dubbelstjärna i stjärnbilden Lilla lejonet. Den har den absolut längsta omloppsperioden, 69,1 år, av alla kända dubbelstjärnor. Under dess ca 3,45 år långa förmörkelser minskar dess skenbara magnitud med 4,5 magnituder (ungefär en faktor 60).
Variabiliteten hos AS Leonis Minoris upptäcktes första gången 2013, under en sökning efter "försvinnande stjärnor" i MASTER-databasen. Man trodde initialt att det var en variabel stjärna av typen R Coronae Borealis, även om dess avklingning var ovanligt långsam för en variabel stjärna av denna typ. Eftersom R Coronae Borealis-variabler avklingar upprepade gånger, utlöste upptäckten av stjärnans dramatiska ljusstyrkeminskning en sökning i arkiverade fotografiska plåtar efter tecken på tidigare avklingningar. Tang et al. använde DASCH för att söka i den stora Harvardsamlingen av fotografiska plåtar och fann att stjärnan hade avklingat i tre år under 1940-talet. De insåg att AS Leonis Minoris är en mycket långperiodisk förmörkelsedubbelstjärna, liknande Epsilon Aurigae.

Dubbelstjärnan består av en röd jätte som primärstjärna, som omkretsas av en liten het följeslagare, som i sin tur är omgiven av en optiskt tjock (stort optiskt djup) stoftskiva.