Aluminiumisotoper

Aluminiumisotoper är isotoper av grundämnet aluminium (Al), det vill säga atomer och kärnor med 13 protoner och olika antal neutroner.

Isotoper

Aluminium har 24 kända isotoper, varav en är stabil (27Al), samt fyra isomerer (23mAl, 24mAl, 26mAl och 32mAl).

26Al och 27Al förekommer båda naturligt, även om 27Al utgör 99,9 % av det naturligt förekommande aluminiumet. Utöver 26Al, har alla radioisotoper halveringstider under 7 minuter, de flesta under en sekund.

Isotoper lättare än 27Al sönderfaller främst genom β+-sönderfall till magnesiumisotoper, mer sällan till natrium- eller neonisotoper. Tyngre isotoper sönderfaller främst genom β−-sönderfall – till kiselisotoper.

Aluminium-26

Huvudartikel: Aluminium-26

26Al är en radioisotop vars kärna består 13 protoner och 13 neutroner. 26Al bildas av argon i atmosfären genom spallation orsakad av kosmiska protoner. Aluminiumisotoper har praktisk tillämpning i datering av marina sediment, mangannoduler, glaciäris, kvarts i exponerat berg och meteoriter. Förhållandet mellan 26Al och 10Be har använts för att studera transport, deposition och lagring av sediment, samt begravning och erosion på tidsskalor om 105 till 106 år.

Kosmogent 26Al användes för första gången i studier av månen och meteoriter. Meteoritfragment utsätts för intensivt bombardemang av kosmisk strålning under sina resor genom rymden, vilket orsakar väsentlig 26Al-produktion. Efter att ha fallit ned till jorden, skyddar atmosfären meteoritfragmenten från ytterligare 26Al-produktion, och isotopens sönderfall kan användas för att bestämma meteoritens jordiska ålder. Meteoritforskning har också visat att 26Al var relativt vanligt vid tidpunkten för bildandet av vårt planetsystem. De flesta meteoritforskarna tror att energin som frigörs genom sönderfallet av 26Al är ansvarig för smältning och differentieringen av vissa asteroider sedan de bildades för 4,55 miljarder år sedan.

Tabell

Nuklid ZN Massa (u) Halveringstid ST (%) SE (MeV) SP Spinn Förekomst (%)
Excitationsenergi (keV)
19Al
13
6
19,0218#< 35 nsp18Mg
20Al
13
7
20,0194#< 35 nsp19Mg
21Al
13
8
21,02804(32)#< 35 nsp20Mg
½+#
22Al
13
9
22,01952(10)#59 msβ+ (96,7 %)18,5822Mg
(3)+
β+ + 2p (2,5 %)20Ne
β+ + p (0,8 %)13,0821Na
23Al
13
10
23,007267(20)0,47 sβ+ (92 %)12,2423Mg
5⁄2+#
β+ + p (8 %)4,6622Na
23mAl
13
10
0,47 s
#79
24Al
13
11
23,9999389(30)2,053 sβ+ (99,95 %)13,87824Mg
4+
β+ + α (0,0349 %)4,56220Ne
β+ + p (0,0159 %)23Na
24mAl
425,8(1)
2,053 sIT (82 %)0,46224Al
1+
β+ (18 %)14,30424Mg
β+ + α4,98820Ne
25Al
13
12
24,9904281(5)7,183 sβ+4,27725Mg
5⁄2+
26Al
13
13
25,98689169(6)7,17 × 105 aβ+4,00426Mg
5+
Spår
26mAl
228,305(13)
7,17 × 105 aβ+4,23226Mg
0+
27Al
13
14
26,98153863(12)
Stabil
5⁄2+
100
28Al
13
15
27,98191031(14)2,2414 minβ−4,64228Si
3+
29Al
13
16
28,9804450(13)6,56 minβ−3,6829Si
5⁄2+
30Al
13
17
29,982960(15)3,6 sβ−8,56130Si
3+
31Al
13
18
30,983947(22)644 msβ− (98,4 %)7,99531Si
(3⁄2, 5⁄2)+
β− + n (1,6 %)30Si
32Al
13
19
31,98812(9)31,7 msβ− (99,3 %)13,0232Si
1+
β− + n (0,7 %)31Si
32mAl
955,7(4)
31,7 ms
(4)+
33Al
13
20
32,99084(8)41,7 msβ− (91,5 %)33Si
(5⁄2+)#
β− + n (8,5 %)32Si
34Al
13
21
33,99685(12)56,3 msβ− (87,5 %)17,0934Si
4−#
β− + n (12,5 %)9,5633Si
35Al
13
22
34,99986(19)38,6 msβ− (74 %)14,335Si
5⁄2+#
β− + n (26 %)11,8334Si
36Al
13
23
36,00621(23)90 msβ− (69 %)36Si
β− + n (31 %)35Si
37Al
13
24
37,01068(36)10,7 msβ−16,137Si
3⁄2+
38Al
13
25
38,01723(78)7,6 msβ−38Si
39Al
13
26
39,02297(158)7,6 µsβ−39Si
3⁄2+#
40Al
13
27
40,03145(75)#10 msβ−
41Al
13
28
41,03833(86)#2 msβ−
3⁄2+#
42Al
13
29
42,04689(97)#1 msβ−
Anmärkningar

Källor

  1. ↑ R. T. Dodd. Thunderstones and Shooting Stars. sid. 89–90. ISBN 0-674-89137-6

Externa länkar