Arabiska maqam (arabiska: مقام, maqām, ”plats”, ”ställning”, ”position”; plural مقامات, maqāmāt) är inom arabisk musik ett modalt system för melodisk utveckling. Ett maqam utgör en förutbestämd tonalt-rumslig struktur inom vilken en enstämmig melodisk linje kan utvecklas genom improvisation. Den tonala strukturen är bunden, medan den rytmiskt-tidsliga organisationen i huvudsak är fri.
Den tonala modellen varierar mellan olika maqamat och kan enligt Habib Hassan Touma reduceras till en kärna av karakteristiska intervall. Kärnan formar den melodiska linje som ger maqamet dess känslomässiga uttryck. Maqam-systemet används för både sång och instrumentalmusik och utgör en grund för såväl komposition som improvisation inom arabisk musik.
Tonsystem
Det arabiska tonsystemet omfattar de toner som förekommer i ett stort antal modus, eller maqam-tonföljder, som bygger på heptatoniska skalor. Dessa kan bildas av förstorade, stora, neutrala och små sekunder. De exakta storlekarna på intervallen har länge varit föremål för teoretiska beräkningar, men de teoretiska värdena är inte nödvändigtvis en exakt beskrivning av den praktiska intonationen.
Under 1800-talet bidrog den libanesiske musikteoretikern Mikhail Mishaqa (1800–1889) till en förnyelse av den arabiska musikteorin. Han föreslog att oktaven skulle delas in i 24 ungefär lika stora steg, motsvarande en fjärdedelston vardera. Mishaqa illustrerade indelningen med en geometrisk framställning av de 24 banden på en långhalsad luta, avsedd som modell för instrumentbyggare.
Intonation
Den 24-toniga indelningen av oktaven är en teoretisk modell och beskriver inte den exakta intonationen vid framförandet. Touma framhåller att storleken på intervallen i det arabiska tonsystemet har beräknats teoretiskt och att olika teoretiker har angett något olika värden. Den praktiska intonationen hade enligt Touma ännu inte undersökts uttömmande med elektroniska mätinstrument.
Maqamat som inte innehåller mikrotonala intervall kan framföras på instrument med fast tonhöjd, medan maqamat med mikrotonala intervall ställer andra krav på instrumentets möjligheter till tonhöjdsvariation. Instrument utan fasta tonsteg eller med möjlighet till finjustering av tonhöjden kan därför användas för att återge sådana intervall mer flexibelt.
Den praktiska intonationen av maqamintervall behöver inte överensstämma exakt med de teoretiska intervallvärden som används för att beskriva tonsystemet. Touma framhåller att de teoretiska beräkningarna av intervallstorlekar varierar något mellan olika musikteoretiker och att de praktiska intervallen ännu inte hade undersökts uttömmande med elektroniska mätinstrument.
Tonala nivåer
Varje melodiskt avsnitt består av en eller flera faser, det vill säga avsnitt som framförs kring en central ton eller inom ett begränsat tonområde. En sådan fas kan vara mellan sju och fyrtio sekunder.
Exempel på en tonal nivå (tone level) i ett maqam.
De tonala nivåerna börjar i det lägre registret och rör sig gradvis mot högre tonhöjder. Efter den högsta nivån återvänder melodin nedåt mot den musikaliska utgångspunkten.
Musikpoäng är tillfälligt inaktiverad.
När alla möjligheter till musikalisk utformning av en tonal nivå har utnyttjats är fasen avslutad.
Kärna
De centrala tonerna i ett maqam har olika intervallförhållanden till varandra. Dessa intervall bildar tillsammans maqamets kärna. Kärnans intervalltyper bidrar till maqamets känslomässiga uttryck. Exempelvis bygger maqam Bayati på en kärna bestående av en liten ters och en stor sekund.
Musikpoäng är tillfälligt inaktiverad.
Två maqamat kan ha samma tonföljd men ändå skilja sig åt genom sina kärnor. Maqam Bayati och ʿUshshaq turki är ett exempel; deras tonföljder är identiska men deras kärnor skiljer sig åt.
Musikpoäng är tillfälligt inaktiverad.
Maqam Bayatis kärna visas i exemplet ovan, medan kärnan i maqam ʿUshshaq turki utgörs av:
Musikpoäng är tillfälligt inaktiverad.
Maqamgrupper
Maqamraderna kan enligt Habib Hassan Touma delas in i olika grupper. Klassificeringen bestäms inte enbart av maqamradens början eller slutton, utan också av de på varandra följande intervallen. Särskilt viktig är strukturen hos den fallande kadensföljden av intervall som leder fram till sluttonen.
Touma beskriver bland annat rastgruppen, bayatigruppen och sikahgruppen. Rastgruppen kännetecknas av en fallande följd av sekundintervallen medelstor–medelstor–stor–ledande sekund mot sluttonen, medan bayatigruppen kännetecknas av stor–medelstor–medelstor–ledande sekund. Sikahgruppen kännetecknas av stor–stor–medelstor–ledande sekund.
Rast är huvudmaqam i rastgruppen, medan bland andra Rahawi, Mahur, Yakah och Dilnishin hör till samma grupp. Bayati är huvudmaqam i bayatigruppen, där bland andra Husyani, Muhayyar, Saba och Qarjighar ingår. Sikah är huvudmaqam i sikahgruppen, tillsammans med bland andra Huzam, Mustaʿar, ʿIraq och Bastanikar.
Maqamat kan grupperas i familjer efter gemensamt tonmaterial och nära besläktade melodiska egenskaper. En maqamfamilj omfattar en huvudmaqam och andra maqamat som delar hela eller delar av dess tonmaterial men skiljer sig åt genom bland annat kärna, centrala toner eller melodiskt förlopp.
Några vanligt förekommande maqamfamiljer är:
ʿAjam – omfattar bland annat Jiharkah, Shawq Afza och ʿAjam Ushayran.
Bayati – omfattar bland annat Bayatayn, Bayati Shuri, Husayni, Nahfat och Husayni Ushayran.
Hijaz – omfattar bland annat Hijaz Kar, Shad ʿAraban, Shahnaz, Suzidil, Zanjaran och Hijazayn.
Kurd – omfattar bland annat Hijaz Kar Kurd och Lami.
Nahawand – omfattar bland annat Farahfaza, Nahawand Murassah, ʿUshaq Masri och Sultani Yakah.
Nawa Athar – omfattar bland annat Athar Kurd, Nikriz och Hisar.
Rast – omfattar bland annat Mahur, Nairuz, Suznak och Yakah.
