Astrid Nijgh

Uppväxt och tidigt vuxenliv

Nijgh växte upp i Beverwijk, efter att familjen flyttat ut från Amsterdam till den mindre kommunen Castricum. Hon tog vid 13 års ålder sånglektioner hos Bep Ogterop, Nederländernas då mest ansedde sångpedagog, i Amsterdam. På folkmusiklubben De Waag i Haarlem blev hon bekant med Lennaert Nijgh, som hon hösten 1968 gifte sig med. När det musikaliska samarbetet mellan Lennaert Nijgh och låtskrivaren Boudewijn de Groot avstannade, började istället Nijgh skriva musik till sin makes låttexter. Många nederländska artister har framträtt med musik skapad av paret Nijgh, inklusive Rob de Nijs, Adèle Bloemendaal, Gerard Cox, Leen Jongewaard och Jenny Arean.

I början av 1970-talet spelade Nigjh själv in den engelskspråkiga singeln "Do It / Buildings" under artistnamnet Astrid. Efter knappa tre års äktenskap separerade paret, men de fortsatte skriva musik ihop.

Ik doe wat ik doe, 1970-talet

1973 presenterade Nijgh sången "Ik doe wat ik doe" ('Jag gör vad jag gör') som en singel. Låten var ursprungligen skriven för sångerskan Jenny Arean, som framfört den året före, och egentligen tänkt att bara framföras en gång. Genom sina tydliga referenser till prostitution väckte låten dock en hel del uppmärksamhet, och till slut vågade radiostationerna spela den. Året efter nådde låten plats sex på den nederländska Top 40-listan. Låten uppmärksammades både för den frispråkiga texten och för Nijghs mörka sångröst.

Detta lanserade hennes artistkarriär, och året därpå kom hennes debutalbum Mensen zijn je beste vrienden ('Människor är dina bästa vänner'). Under 1970-talet följde ytterligare tre låtar som blev hitlåtar. 1979 spelade hon in De razende bol, ett album med sjömansvisor inspirerade av Zarah Leander och som Lennaert Nijgh satt text till. På albumet ackompanjerades Nijgh av folkpopgruppen Crackerhash.

Under tiden hade Nijgh börjat identifiera sig som lesbisk. Trots detta gifte hon sig 1977 med den öppet homosexuelle mannen Ad van Besouw, ägare till "bögkaféet" Amstel Taveerne i Amsterdam. Detta även för de inblandade tydliga skådespel gav stora tidningsrubriker. Samma år skrev Nijgh sången "In de Amstel Taveerne", insjungen av Manfred langer och släppt som singel. 2021 sa Nijgh att det här äktenskapet var hennes livs största misstag, och att van Besouw och Langer hade "förstört hennes liv".

1980- och 1990-talet

Till sitt fjärde album Zelfportret (1980) skrev Nijgh nästan alla sångerna själv. Hon hade samma år en roll i filmen Lieve jongens, baserad på en bok av Gerard Reve. 1984 spelade hon in ytterligare två singlar, varav en på italienska. Efter detta koncentrerade hon sig på sitt låtskrivande och musikproducerande. Hon har arbetat med artister som Tante Ali, André Hazes och Ria Valk.

1990 hade Nijgh återkommande söndagsspelningar på den dåvarande Haarlem Jazz Club. Två år senare producerade hon sin första soloföreställning Nijgh zingt Nijgh, samtidigt med albumet Ik doe wat ik doe som presenterade gamla låtar i ny musikalisk dräkt. Fram till 1997 fungerade hon som presentatör för radioprogrammet Tekst en muziek, sänd på reklamradiokanalen Radio Noordzee. 1993 släppte skivbolaget Telstar Astrid Nijgh zingt Zarah Leander, ett album där hon ånyo samarbetade med sin före detta make Lennaert. Hon var också gästföreläsare på Amsterdams Teater- och Dansakademi. Från 1997 presenterade hon Radio 2-programmet Dag Zondag, varefter hon två år senare fortsatte som en av presentatörerna på programmet Koffietijd Radio på Radio Monique.

2000- och 2010-talet

2004 framträdde Nijgh i scenföreställningen till minne av den 2002 avlidne Lennaert Nijgh. Hon skrev också sånger för bland andra musikduon Saskia & Serge. I teaterföreställningen Een mooistejongen (en kabaréliknande berättelse genom historien och kampen för homosexuellas rättigheter) framträdde samma år hon vid sidan av namn som Harry Slinger (från Drukwerk) och Lucie de Lange. För teatergruppen Plug-In skrev Nijgh ett stycke om IJmuiden med inslag från olika sånger av Cornelis Vreeswijk; pjäsen framfördes under juni 2005 på Witte Theater i samma stad. Senare under året syntes Nijgh på scen tillsammans med bland andra Bill van Dijk, Sandra Mirabal och pjäsförfattaren Jan Rot. Där sjöng hon nederländska översättningar av kompositioner av eller med namn som Jacques Brel och Édith Piaf.

I början av 2007 sjöng Astrid Nijgh sin "Ik doe wat ik doe", vid avtäckandet av statyn Belle i prostitutionsstråket De Wallen i centrala Amsterdam. Sent 2007 kom Nijghs album Tegen het lijf ('Mot kroppen'), vilket följdes av en konsertturné med samma namn. Hon genomförde året efter ett antal konserter på den ambulerande teaterfestivalen Karavaan.

2009 sjöng Nijgh in en ny version av sin "Ik doe wat ik doe", där intäkterna skulle gå till sexarbetarorganisationen De Rode Draad. Hösten samma år var Nijgh del av en De Palingvissers, en musikaluppsättning baserad på ett antal klassiska operaverk. Året efter turnerade hon genom Flandern i lag med Liliane Saint-Pierre, Sophie Van Everdingen och Frank Dingenen, varefter hon även syntes på scen i den uppmärksammade föreställningen Een schitterende jongen. 2013 syntes hon i TV, i programmet Ali B op volle toeren.

Under 2015 turnerade Nijgh som del av ensemblen Nijghse Vrouwen ('Nijghs kvinnor'), där man presentertat en repertoar av delvis bearbetade sånger av Lennaert Nijgh. De andra "kvinnorna" på scen inkluderade Amaryllis Temmerman (sång), Sabien Tiels (sång och piano) och Riet Muylaert (sång och trummor). Nijgh själv bidrog med sång och gitarr.

2016 framträdde Nijgh i Krasse Knarren Revue, vid sidan av bland andra Barrie Stevens och Martin van Dijk. Året efter gav hon ut Varen met de jonge Jacob, en bok med olika texter, och 2018 syntes hon på scen i konserten Door de overlevenden. 2021 återkom Nijghse vrouwen med en något annorlunda gruppsammansättning.

Senare år

Den 18 juni 2022 syntes Nijgh i TV-programmet Even tot hier. Hon sjöng bland annat en bearbetad version av "Ik doe wat ik doe" med titeln Id doe wat ik deed ('Jag gör vad jag gjorde'), som en hänsyftning på återvändandet till ett mer normalt liv efter två års covid-19-pandemi. Låten fick viral spridning, och några dagar senare återkom hon till scenen med samma sång i en duett tillsammans med Stephanie Louwrier.

Noter