| BO Lyncis | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Lodjuret |
| Rektascension | 08t 43m 01,21223s |
| Deklination | +40° 59′ 51,76919″ |
| Skenbar magnitud () | +11,48 ± 0,03 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | A5 V-A8 V + sen A, kA6hA5mA9 (kombinerad) |
| B–V | +0,32 |
| Variabeltyp | Delta Scuti-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | +23,48 ± 1,23 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -4,899 mas/år Dek.: +1,485 mas/år |
| Parallax () | 0,7432 ± 0,0194 |
| Avstånd | 4 400 ± 100 lå (1 350 ± 40 pc) |
| Absolut magnitud () | +2,2 (A) |
| Detaljer | |
| Massa | 1,76 M☉ |
| Luminositet | 13,6 (maximum), 9,4 (minimum) L☉ |
| Metallicitet | -0,3 dex |
| Vinkelhastighet | förmodligen <40 km/s |
| Andra beteckningar | |
| BO Lyncis, GSC 02985-01044, 2MASS J08430121+4059517, TIC 99091734, TYC 2985-1044-1, Gaia DR2 913186875504602624, Gaia DR3 913186875504602624, Gaia DR1 913186875504602624 | |
BO Lyncis, även kallad GSC 02985-01044, är en vit dubbelstjärna i stjärnbilden Lodjuret. Med en skenbar magnitud på 11,49 är den för svag för att ses för blotta ögat, men kan observeras med ett teleskop med en öppning på 60 mm eller större. Den är belägen på ett avstånd av 1 350 parsec (4 400 ljusår) enligt Gaia EDR3-parallaxmätningar och rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 23,5 km/s.
Stjärnan noterades första gången som en Delta Scuti-variabel år 1994 under en undersökning av blå stjärnor på horisontella jättegrenen, och tilldelades 1997 dess variabelbeteckning.
Primärstjärnan, BO Lyncis A, är en huvudseriestjärna av A-typ mellan spektraltyperna A5 V och A8 V, med en massa på ca 1,76 solmassa och en luminositet som varierar mellan 9,4 och 13,6 gånger solens. En detaljerad spektraltyp av kA6hA5mA9 anger att klassificeringen skulle vara A6 baserad på kalcium-K-linjer, A5 baserad på vätelinjer och A9 baserad på spektrallinjerna för andra metaller.

Den har beskrivits som en Delta Scuti-variabel (HADS) med hög amplitud, även känd som en AI Velorum-stjärna, med en period på 0,0933584 dygn (10,7114 cykler/dygn) och en amplitud på 0,23 magnitud. Den relativt korta perioden tyder på att stjärnan har en låg metallicitet på ca -0,3, vilket innebär att den bara har 50 procent så mycket järninnehåll som solen. År 2005 fann man att perioden stadigt minskade i en takt av −1,5 × 10−10 dygn/dygn (0,056 dygn/år), vilket senare skulle revideras till (1,52 ± 0,26) × 10⁻³ dygn/år av Li et al. (2018). Samtidigt upptäcktes ytterligare två möjliga puleringsfrekvenser, med 15,81 och 13,60 cykler/dygn.
Följeslagaren, BO Lyncis B, har en minsta massa av 0,95 ± 0,30 solmassa, vilket, i kombination med den dubbelstjärnans blå färg, antyder att det är en A- eller F-typ huvudseriestjärna eller en svagt degenererad stjärna. Om det förra är korrekt är dess luminositet inte försumbar, vilket minskar den pulserande stjärnans skenbara amplitud (som råkar vara relativt liten för en HADS). Om man antar en amplitud typisk för primärstjärnans spektraltyp på 0,40 magnitud, kan följeslagarens luminositet härledas till ca 8,4 gånger solens, vilket motsvarar en huvudseriestjärna av sen spektraltyp A med en massa av 1,67 solmassa. Detta placerar systemets lutning på cirka 42°.
Stjärnkinematiska mätningar antyder att stjärnan tillhör den gamla skivpopulationen i Vintergatan, även om dess avstånd över det galaktiska planet är 628 parsec (2 050 ljusår), vilket är två skalhöjder jämfört med den gamla skivpopulationen.
| |||||||||||||||||||