| Battle Royale II: Requiem (バトル・ロワイアルII 鎮魂歌 (Batoru Rowaiaru Tsū Rekuiemu)) | |
| Genre | Action Dystopi |
|---|---|
| Regissör | Kinji Fukasaku Kenta Fukasaku |
| Producent | Kimio Kataoka Mitsuru Kawase |
| Manus | Kenta Fukasaku Norio Kida |
| Skådespelare | Tatsuya Fujiwara Ai Maeda Shugo Oshinari Ayana Sakai Riki Takeuchi Aki Maeda Takeshi Kitano m.fl. |
| Originalmusik | Masamichi Amano |
| Distribution | Toei |
| Premiär | 2003 |
| Speltid | 133 minuter |
| Land | Japan |
| Språk | Japanska |
| Budget | 9 miljoner dollar |
| Intäkter | 14,9 miljoner dollar |
| Föregångare | Battle Royale (film) |
| IMDb SFDb Elonet | |
Battle Royale II: Requiem är en japansk dystopisk actionfilm från 2003 regisserad av Kinji Fukasaku och Kenta Fukasaku, som även skrev manus tillsammans med Norio Kida. Det är en uppföljare till Battle Royale (2000) som baserades på romanen med samma namn av Koushun Takami. Till skillnad från föregångaren baserades inte uppföljaren på någon förlaga. Filmen utspelar sig tre år efter händelserna i Battle Royale där Shuya Nanahara som återigen spelas av Tatsuya Fujiwara nu blivit en gerillakrigare mot den japanska auktoritära regeringen. En ny niondeklass väljs ut till Battle Royale-spelen men istället för att slåss mot varandra ska de samarbeta för att döda Shuya Nanahara.
Regissören Kinji Fukasaku, som också regisserade föregångaren, påbörjade produktionen men hann bara filma en enda scen med Takeshi Kitano innan han dog i sviterna av prostatacancer den 12 januari 2003. Hans son Kenta Fukasaku, som skrivit manus till de båda filmerna, tog över arbetet och dedikerade den till sin far. Battle Royale II: Requiem fick premiär den 5 juli 2003 och som en stor kontrast till sin föregångare mötes den av negativ kritik och spelade bara in hälften av vad Battle Royale gjorde, fast hade den dubbla produktionsbudgeten.
Tre år efter att Shuya Nanahara (Fujiwara) överlevt Battle Royale och flytt från ön har han gått samman med tidigare vinnare från spelet som bildat gerillagruppen Wild Seven. Gruppen sätter sig emot den auktoritära regeringen och förklarar krig mot "alla vuxna". Efter att gruppen förstört Tokyos nya stadshus tillsammans med 8000 civila offer inför regeringen Century Special Anti-Terrorism Act (eller “BRII”) vilket tvingar högstadielever att slåss mot terrorister istället för mot varandra. Men precis som i Battle Royale bär de halsband som exploderar om de inte lyder order. Denna gång är halsbanden även sammanlänkade så att även ens partner dör.
Shiori Kitano (Ai Maeda), dotter till den avlidna Battle Royale läraren Kitano går frivilligt med i BRII för att försöka få reda på varför hennes far idoliserade den förre deltagaren Noriko Nakagawa (Aki Maeda). Hon tillskrivs klass 3B som består av många som förlorat föräldrar i terroristattacken mot stadshuset. På en iscensatt klassresa blir de istället tagna till en militärbas där de får sina halsband och informerade om att de måste döda Shuya Nanahara inom tre dagar.
Regissören Kinji Fukasaku som även regisserade den första filmen Battle Royale (2000), påbörjade arbetet med uppföljaren strax efter Battle Royale haft premiär. Fukasaku dog av prostatacancer den 12 januari 2003 och hann bara filma en enda scen med Takeshi Kitano. Hans son, Kenta Fukasaku, tog över arbetet och regisserade resten av filmen som fick premiär den 18 maj 2003. Till skillnad från första filmen som baserades på romanen med samma namn från 1999 av Koushun Takami var uppföljaren ett originalmanus skrivet av Kenta Fukasaku. Norio Kida är medförfattare.

Kenta Fukasaku såg filmen mer som ett uppdrag att slutföra sin fars arbete snarare än att regissera sin debutfilm och ser det som sin fars film. Fukasaku önskade sig mer kontroverser och skandaler för uppföljaren och sade: "Ju starkare folk reagerar desto bättre". Han sade också: "Vår ambition var aldrig att skapa Harry Potter" och förklarade det med att han önskade att publiken funderade på "stora frågor" och försöka se det ur en terrorists synvinkel. Han önskade också att det blev en motpol mot "den nya Matrix" och "Terminator III" där han behövde "förse publiken med något Hollywood inte kunde". Fukasaku ville ge ett alternativ till vad Time Magazines Ilya Garger beskrev som "den moraliska vissheten av amerikansk kultur" som man får genom amerikansk film och amerikansk utrikespolitik.
Stora delar av filmen är inspelad på ön Hashima.
Precis som föregångaren fick Masamichi Amano i uppdrag att komponera originalmusiken till Battle Royale II: Requiem som även denna gång framförs av Warszawas National Philharmonic Orchestra. Utgivning på CD skedde bara i Japan. "Dies Irae" från Giuseppe Verdis Requiem introducerar filmen.
I eftertexterna hörs låten "Mayonaka Shounen Totsugeki Dan" av det japanska punkbandet Stance Punks.
Battle Royale II: Requiem fick sin urpremiär på filmfestivalen i Cannes den 18 maj 2003 där den inte var med i festivalens ordinarie program utan som presentation för utländska distributörer. Den lyckades säljas in till Hongkong, Tyskland, Storbritannien och Skandinavien. Filmen hade en dubbelt så stor produktionsbudget än föregångaren på 9 miljoner dollar men spelade bara in hälften så mycket än föregångaren; 14,9 miljoner dollar. Filmen hade japansk premiär den 5 juli 2003 och hade en stark premiärhelg där den spelade in 2.8 miljoner dollar, vilket var rekord för distributionsbolaget Toei men tappade därefter i publik.
En Extended DVD, kallad Battle Royale II: Revenge släpptes 2005 med 20 extra minuter. DVD:n blev uppskjuten på grund av av mordet på den 12-åriga flickan Satomi Mitarai, 2004. Där en 11-årig klasskamrat skurit henne i halsen och på armarna, vilket blev en stor kontrovers i Japan som även fick politiska konsekvenser.
Battle Royale II: Requiem fick övervägande negativa recensioner. På Rotten Tomatoes har filmen 27 % i betyg baserat på 11 recensioner, med ett genomsnittsbetyg på 5,4 av 10. Många recensioner kritiserade filmen för att vara underlägsen originalet, ha en krystad och förvirrande handling, dess kontroversiella och provokativa mening, och det generellt dåliga skådespelet.
Ilya Garger skrev för Time Magazine att, medan filmen har mer "kulor, bomber och dramatiska slagfältsdöd" än sin föregångare så saknar uppföljaren "spänningen om vem som dör härnäst och varför". Garger beskrev karaktärerna som "en enklare sort". Derek Elley på Variety tyckte första akten var övertygande men att den sedan blev svagare. Han tyckte filmen saknade spänningen om vem som dör härnäst och när alla är klädda i militärutstyrsel så blir det inte så uppenbart att det är skolbarn det handlar om. Empire gav filmen två stjärnor av fem och tyckte att "uppföljaren tyvärr saknar slagfärdigheten från sin föregångare" och att "subtiliteten av en science fiction satir går rakt ut genom fönstret" där de menade på att likheterna med 11 september-attackerna kändes lite för uppenbart anti-amerikanskt.
Väldigt få positiva recensioner gavs ut till filmen, men Jamie Russell på BBC som menade att filmen "nätt och jämnt klarar sig på sin styrka att vara en förbluffande subversiv politisk kommentar" och lyckas bära upp "sina anti-amerikanska känslor". Trots att han kritiserade filmen för att vara "plågsamt för lång, fullständigt klumpig och full av sin egen uppsvällda känsla för att vara viktig" så avslutade han med att "dess beslut att rollsätta hjältarna som tonåriga Al Qaida liknande terrorister som slåss mot ett fascistiskt vuxet Amerika är häpnadsväckande modigt. Svenska Moviezine gav filmen 5 av 5 möjliga i sin recension och lyfte särskilt fram musiken, känslan och skådespelet. Det enda negativa som togs upp i recensionen var att den var för lik den första filmen och "kanske inte lika bra".