| Bertil Ericsson | ||||
| | ||||
| Personlig information | ||||
|---|---|---|---|---|
| Fullständigt namn | Karl Bertil Ericsson | |||
| Smeknamn | Danskdödaren | |||
| Födelsedatum | 6 november 1908 | |||
| Födelseort | ||||
| Dödsdatum | 18 augusti 2002 (93 år) | |||
| Dödsort | ||||
| Längd | 178 cm | |||
| Position | Anfallare | |||
| Juniorlag | ||||
|
| ||||
| Seniorlag* | ||||
| ||||
| Landslag | ||||
| ||||
| Uppdrag som tränare | ||||
|
| ||||
| * Antal matcher och mål i seniorlag räknas endast för de inhemska ligorna. | ||||
Karl Bertil Ericsson, född 6 november 1908 i Falun, död 18 augusti 2002 i Sundsvall, var en svensk fotbollsspelare (anfallare).
Ericsson tillhörde under större delen av sin klubbkarriär Sandvikens IF, och gjorde på sina 10 A-landskamper också 10 mål. Smeknamnet "Danskdödaren" fick han efter sina fyra mål på Danmark i Köpenhamn år 1934, då Sverige överraskande besegrade sina trätobröder med 5–3.
Han var uttagen i den svenska fotbollstruppen till OS 1936. I OS fick han dock ingen speltid då Sverige i en skrällmatch förlorade mot Japan i ett av svensk fotbolls största bakslag i och med den oväntade 3-2-förlusten. Resultatet innebar att OS var över för Sveriges del - efter 1 spelad match.
Efter att ha lämnat Sandviken 1944 trappade Ericsson ner i Kubikenborgs IF där han senare också fungerade både som tränare och ordförande.
Bertil Ericsson är begravd på Sköns södra kyrkogård.
| |||||