Brokig kopparmalm

Bornit
Lätt iriserande bornitkristall på kvartsnålar, från Kazakstan
Provstorlek: 3,6 × 2,2 × 1,2 cm
KategoriSulfidmineral
Dana klassificering2.5.2.1
Strunz klassificering2.BA.15
Kemisk formelCu5FeS4
FärgKopparröd, bronsbrun, lila
BildningsmiljöHydrotermal utfällning
FörekomstsättGranulär, massiv, spridd – Kristaller pseudokubiska, dodekaedriska, oktaedriska
KristallstrukturOrtorombisk
TvillingbildningPenetrationtvillingar på{111}
SpaltningSvag på [111]
BrottOjämnt till subkonchoidalt
HållbarhetSpröd
Hårdhet (Mohs)3 – 3,25
GlansMetallisk om färsk, iriserande, mattas
PleokroismSvag men märkbar
TransparensOpak
StreckfärgGråaktigt svart
Specifik vikt5,06 – 5,08
ÖvrigtMagnetisk efter uppvärmning, iriserande
Referenser
Brokig kopparmalm

Brokig kopparmalm eller bornit är ett sulfidmineral som innehåller koppar, järn och svavel och har formeln Cu5FeS4. Mineralet är besläktat med kopparkis men rikare på koppar och förväxlas lätt med anlupen kopparkis som blivit iriserat. Det är ovanligt att brokig kopparmalm bildar ideomorfa kristaller.

Mineralet bildas som hydrotermal utfällning och utgör en vanlig malm för utvinning av koppar.

Egenskaper

Anlupen bornit

Bornit har en brun, violettbrun rosabrun, tombakbrun och kopparröd färg på fräscha ytor. Under lätt vittring färgas mineralet snabbt till grårosa och olika iriserande nyanser av blått till lila på sina ställen. Vid längre exponering färgas dess ytor svarta av svarta kopparoxider. Dess slående iriserande ger den smeknamnet påfågelkoppar eller påfågelmalm vilket den delar med lätt anlupen kopparkis. Det kristalliserar i det ortorombiska systemet (pseudokubiskt).

Med en hårdhet på 3 till 3,25 på Mohs hårdhetsskala är bornit ett relativt mjukt mineral, men är något hårdare än rent koppar och det närbesläktade mineralet kopparglans.

Mineralogi

Bornit är ett viktigt kopparmalm och förekommer i stor utsträckning i fyndheter av porfyrkoppar tillsammans med den vanligare malmen kopparkis. Kopparkis och bornit ersätts båda vanligtvis av kopparglans och kovellit i supergenanrikningszonen av kopparfyndigheter. Bornit finns kan finnas också spridd i mafiska magmatiska bergarter, i kontaktmetamorfa skarnfyndigheter, i pegmatiter och i sedimentära kopparhaltiga skiffer. Den är viktig som malm för dess kopparhalt på cirka 63 viktprocent och är en viktig kopparmalm i Chile, Mexiko och USA.

Struktur

Mikroskopbild med refleterat ljus av en polerad bit bornit

Vid temperaturer över 228 °C är strukturen isometrisk med en enhetscell som är cirka 5,50 Å på en kant. Denna struktur är baserad på kubiska tätpackade svavelatomer, med koppar- och järnatomer slumpmässigt fördelade på sex av de åtta tetraedriska platserna i kubens oktanter. Med kylning blir Fe och Cu ordnade, så att 5,5 Å subceller där alla åtta tetraedriska platserna är fyllda alternerar med subceller där endast fyra av de tetraedriska platserna är fyllda och symmetrin reduceras till ortorombisk.

Sammansättning

Betydande variation i de relativa mängderna koppar och järn är möjlig och fast lösning sträcker sig mot kopparkis (CuFeS2) och digenit (Cu9S5). Utlösning av blåsor och lameller av karbonat, digenit och kopparglans är vanlig.

Form och tvilling

Bornit är vanligtvis massiv och sällsynta kristaller är ungefärligt kubiska, dodekaedriska eller oktaedriska. Mineralet uppvisar penetrationstvilling på den kristallografiska riktningen, {111}. Mineralet saknar tydlig spaltning men kan spår av spaltning finnas på {111}.

Förekomst

Bornit med silver från Zacatecas, Mexiko (storlek: 7,5 × 4,3 × 3,4 cm)

Bornit förekommer globalt i kopparmalmer med betydande kristallokaliteter i Butte, Montana och i Bristol, Connecticut i USA. Den utvinns också i Carn Brea-gruvan, Illogan och på andra håll i Cornwall, England. Stora kristaller finns från Frossnitz-alperna, östra Tirol, Österrike; Mangula-gruvan, Lomagundi-distriktet, Zimbabwe; från N'ouva-gruvan, Talate, Marocko, Tasmaniens västkust och i Dzhezkazgan, Kazakstan. Det finns också spår av det som finns bland hematiten i Pilbara-regionen i västra Australien. I Norge är mineralet vanligt bland kopparfyndigheter i Telemark.

I Sverige finns brokig kopparmalm i små mängder tillsammans med annan kopparmalm på flera platser, däribland Åtvidaberg, Falun, Nya Kopparbergs bergslag, Galva kopparfält, västra Värmland och i Biskopsgruvan i Garpenberg.

Historik och etymologi

Bornit beskrevs första gången 1725 efter ett fynd i Ermbergen, Böhmen, i vad som nu är Karlovy Vary-regionen i Tjeckien. Den fick sitt namn 1845 efter den österrikiska mineralogen Ignaz von Born.

Klassificering

Sedan den nionde utgåvan av Strunz mineralsystem som har varit i bruk sedan 2001 klassificerar bornit inom kategorin ”metallsulfider med ett M:S-förhållande större än 1:1 (oftast 2:1)”. Denna klassificering är dock ytterligare uppdelad baserat på vilka metaller som dominerar i föreningen. Beroende på sin sammansättning placeras mineralet därför under undergruppen ”med koppar (Cu), silver (Ag), guld (Au)”. I denna grupp utgjorde bornit i den nionde utgåvan den namnlösa gruppen 2.BA.10, men updaterade internetdatabaser som Mindat.org har sedan dess migrerat bornit till den namnlösa gruppen 2.BA.15 där den är den enda medlemmen. Den också namnlösa gruppen 2.BA.10 är numera befolkad med mineralerna digenit och anilit.

På samma sätt placerar Dana-systemet bornit i klassen ”sulfider och sulfosalter”, närmare bestämt under undergruppen ”sulfidmineral”. I detta system utgör mineralet den enda medlemmen i den namnlösa gruppen 02.05.02, vilken återfinns inom underkategorin för ”sulfider – inklusive selenider och tellurider – med sammansättningen AmBnXp, där (m+n):p=3:2”.

I Lapis mineralindex av Stefan Weiß – senast reviderat och uppdaterat 2018 – har mineralet tilldelats systemnumret II/B.02-30. Med hänsyn till både privata samlare och institutionella samlingar följer detta index fortfarande det äldre klassificeringssystem som utarbetades av Karl Hugo Strunz. Inom detta ”Lapis-system” placeras bornit i den mer precist definierade kategorin ”sulfider, selenider och tellurider med ett förhållande mellan metall och anjon (S, Se, Te) som är större än 1:1”. Där ingår mineralet i gruppen ”komplexa koppar-järnsulfider” tillsammans med betekhtinit, gortdrumit och calvertit.

Se även

Fotnoter

  1. ↑ Utgåvan blev reformerad av International Mineralogical Association (IMA) 2009.
  2. ↑ I den föråldrade åttonde utgåvan av Strunz mineralsystem klassificerades bornit under mineralklassen ”sulfider och sulfosalter” – närmare bestämt inom undergruppen ”sulfider etc. med ett förhållande mellan metall och svavel (M:S) som är större än 1:1”. I detta system utgjorde mineralet ”digenit-bornit-gruppen” (systemnr II/A.02) tillsammans med digenit och anilit, medan rickardit och umangit återfanns i ett tillägg.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Bornite, 7 november 2026.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bornite, 13 januari 2024..
  1. 1 2 Barthelmy, David (2014). ”Bornite Mineral Data”. Webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Bornite.shtml. Läst 6 november 2026.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Bornite”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/bornite.pdf. Läst 6 november 2026.
  3. 1 2 3 bornitt i Store norske leksikons nätupplaga. Läst 2026-11-04.
  4. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 ”Bornite” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/min-727.html. Läst 3 november 2026.
  5. 1 2 3 4 Nesse, William D. (2017) [2000]. ”Sulfides and Related Minerals” (på engelska). Introduction to Mineralogy (3:e). New York: Oxford University Press. sid. 442
  6. 1 2 3 Foucault, Alain; Raoult, Jean-François; Platevoet, Bernard; Cecca, Fabrizio (2020) [2000]. ”bornite” (på franska). Dictionnaire de géologie (9:e). Dunod
  7. ↑ ”Brokig kopparmalm”. Svensk uppslagsbok. sid. 1240-1241. Arkiverad från originalet den 12 april 2015. https://archive.is/20150412073636/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/1241_1242-0071.jpg. Läst 12 april 2015.
  8. ↑ Mills, Stuart J.; Hatert, Frédéric; Nickel, Ernest H.; Ferraris, Giovanni (2009). ”The standardisation of mineral group hierarchies: application to recent nomenclature proposals”. Eur. J. Mineral. 21 (5): sid. 1073–1080. doi:10.1127/0935-1221/2009/0021-1994. Bibcode: 2009EJMin..21.1073M. http://pubsites.uws.edu.au/ima-cnmnc/Mills%20et%20al%202009%20Groups%20EJM%20October.pdf.
  9. 1 2 ”Strunz-Mindat (2026) Classification - With Cu, Ag, Au” (på engelska). mindat.org. https://www.mindat.org/strunz.php?a=2&b=B&c=A. Läst 8 november 2026.
  10. ↑ Nickel, Monte C. Nichols, Ernest H. (1 januari 2009). ”IMA/CNMNC List of Minerals 2009” (på engelska) (PDF; 1,9 MB). cnmnc.units.it. IMA/CNMNC. Arkiverad från originalet den 29 juli 2024. https://web.archive.org/web/20240729102044/http://cnmnc.units.it/IMA2009-01%20UPDATE%20160309.pdf. Läst 30 juli 2024.
  11. ↑ Weiß, Stefan (2018) (på tyska). Das große Lapis Mineralienverzeichnis. Alle Mineralien von A – Z und ihre Eigenschaften (7:e). ISBN 978-3-921656-83-9

Vidare läsning

Externa länkar