Brihaspati

Brihaspati sittande på en lotusblomma.

Brihaspati (sanskrit: बृहस्पति, IAST: Bṛhaspati) är en gud inom hinduismen. I de forntida vediska skrifterna förknippas Brihaspati med eld, och namnet syftar även på en gudom som fungerar som rådgivare åt gudar och gudinnor (devorna och devierna). I senare texter används namnet även för att beteckna solsystemets största planet Jupiter, och gudomen förknippas med planeten som en Navagraha.

Vis man

Brihaspati förekommer i Rigveda (före 1000 f.v.t.), bland annat i hymn 50 i bok 4 som är tillägnad honom. Han beskrivs där som en vis man född ur det första stora ljuset – den som drev undan mörkret, som är strålande och ren, och som bär en särskild båge vars sträng är Rita – den kosmiska ordningen som ligger till grund för dharma. Hans visdom och karaktär vördas, och han betraktas som en guru för alla devor. I vedisk litteratur och andra forntida texter kallas han också vid andra namn, såsom Bramanaspati, Purohita, Angirasa (son till Angiras) och Vyasa. Han identifieras ibland med guden Agni (elden). Hans hustru är Tara, gudinnan som förkroppsligar himlavalvets stjärnor.

Vördnaden för den vise mannen Brihaspati levde kvar under medeltiden, och en av de många Dharmasastra-texterna uppkallades efter honom. Även om originalhandskrifterna till Brihaspati Smriti (Bṛhaspatismṛti) inte har bevarats in i modern tid, har verser därifrån citerats i andra indiska texter. Forskare har försökt återskapa verket genom att samla in dessa citat, vilket har lett till en modern rekonstruktion av Bṛhaspatismṛti. Jolly och Aiyangar har på detta sätt sammanställt omkring 2 400 verser ur den förlorade texten. Brihaspati Smriti tros ha varit en mer omfattande och detaljerad text än Manusmriti, och tillgängliga källor tyder på att dess avsnitt om rättsprocesser och rättslära ofta citerades.

Brihaspati-sutror

Brihaspati-sutror, även kallade Barhaspatya-sutrorna, är en forntida sanskrittext uppkallad efter sin författare Brihaspati, känd för sina teorier om materialism och antiteism. Textens lära utgör grunden för charvaka, en heterodox skola inom indisk filosofi.

Vissa äldre forskare har föreslagit att Brihaspati-sutrorna namngavs efter den Brihaspati som omnämns i vedorna, för att ge texterna större auktoritet. Andra forskare ifrågasätter dock denna teori, eftersom texten avvisar de vediska gudarna.

Planeten

Brihaspati som planeten Jupiter förekommer i flera hinduiska astronomiska texter på sanskrit. Detta inkluderar Aryabhatiya från 400-talet av Aryabhata, Romaka från 500-talet av Latadeva, Panca Siddhantika av Varahamihira, Khandakhadyaka från 600-talet av Brahmagupta och Sisyadhivrddida från 700-talet av Lalla. I dessa texter framställs Brihaspati som en av planeterna, och planeternas rörelser beskrivs och beräknas. Andra texter, som Surya Siddhanta (färdigställd någon gång mellan 400- och 900-talet) innehåller kapitel om planeterna där astronomi blandas med gudamyter.

Manuskripten till dessa texter förekommer i något varierande versioner. De beskriver Brihaspatis rörelse över himlen men skiljer sig åt i detaljerna, vilket tyder på att texterna var öppna för revidering under sin levnadstid. De uppvisar mindre skillnader i sina uppgifter om exempelvis Brihaspatis omloppsbanor, avståndet till omloppsbanans ytterpunkter, epicykler, nodlängder, banlutning och så vidare.

Hinduiska lärda under det första årtusendet e.v.t. beräknade utifrån sina astronomiska studier hur lång tid varje planet, inklusive Brihaspati, tog på sig för ett sideriskt omlopp. Detta gav vissa mindre skillnader i resultaten:

Sanskrittexter: antal dagar det tar för Brihaspati (Jupiter) att fullborda sin omloppsbana:
Källtext Uppskattad tid för siderisk omloppsbana
Surya Siddhanta 4 332 dagar, 7 timmar, 41 minuter, 44,4 sekunder
Ptolemaios 4 332 dagar, 18 timmar, 9 minuter, 10,5 sekunder
Siddhanta Shiromani 4 332 dagar, 5 timmar, 45 minuter, 43,7 sekunder
Beräkningar från 1900-talet 4 332 dagar, 14 timmar, 2 minuter, 8,6 sekunder

I medeltida mytologi, särskilt i samband med hinduisk astrologi, fick Brihaspati en andra betydelse och kom att syfta på planeten Jupiter. Hans namn ligger till grund för ordet Brihaspativara, som är det vediska namnet för torsdag i den hinduiska kalendern. Brihaspati – i rollen som planeten Jupiter – ingår i Navagraha, de nio himmelska krafterna i den hinduiska zodiaken, där han betraktas som en gynnsam och välvillig kraft. I den hinduiska kalendern är torsdagen tillägnad Brihaspati och benämns Brihaspativara. Motsvarande samband återfinns i andra indoeuropeiska kalendersystem. I den romerska traditionen är torsdagen uppkallad efter guden och planeten Jupiter (dies Iovis), som i den romerska mytologin är himlens och åskans gud. När veckodagsnamnen införlivades i de germanska språken översattes gudanamnet funktionellt snarare än språkligt; Jupiter ersattes då med Tor, den nordiska åskguden, vilket har gett upphov till det svenska ordet torsdag och det engelska Thursday. Namngivningen återspeglar en parallell funktion mellan Jupiter och Tor som beskyddande åskgudar, medan Brihaspati är en godhjärtad eldgud.

Dyrkan

Brihaspati, en detalj från en Navagraha-stele från Konark

Jyotisha är den hinduiska astrologin som bygger på flera centrala begrepp – bland annat Nakshatra (stjärnbilder) och Navagraha (de nio planetgudarna). Flera av dessa gudomar, inklusive Saptarishi (de sju vise), har egna tempel som är spridda över olika hinduiska vallfärdsorter, och många hinduer besöker dessa som en del av sin yatra (pilgrimsfärd). Ett av de mest kända templen tillägnade Brihaspati sägs ligga i distriktet Tanjore i delstaten Tamil Nadu.

Ikonografi

Brihaspati avbildas med gyllene kropp, blårandiga ben och ett huvud omgivet av en gloria av måne och stjärnor. Vilka föremål han håller i händerna varierar beroende på region. I delar av Sydasien bär han en behållare med soma, ibland i sällskap med en tämjd tiger. På andra håll avbildas han med en stav, en lotusblomma och japamala. Brihaspati var gift med Tara. I vissa medeltida mytologier berättas att Tara blev bortrövad av månguden Chandra, med vilken hon fick sonen Budha (Merkurius).

Tillägnad veckodag

Torsdag anses vara den dag som är tillägnad Brihaspati. Enligt hinduisk mytologi ger bön till Brihaspati på torsdagar astrologiska fördelar.

Se även

Referenser

  1. 1 2 3 4 James G. Lochtefeld (2002). The Illustrated Encyclopedia of Hinduism: A-M. The Rosen Publishing Group. Sid. 127. ISBN 978-0-8239-3179-8. https://archive.org/details/illustratedencyc0000loch.
  2. 1 2 3 4 Charles Russell Coulter (2013). Encyclopedia of Ancient Deities. Routledge. Sid. 108. ISBN 978-1-135-96390-3. https://books.google.com/books?id=sEIngqiKOugC&pg=PA108.
  3. ↑ Walter Slaje (2008). Abhandlungen für die Kunde des Morgenlandes. Otto Harrassowitz Verlag. ISBN 978-3-447-05645-8. https://books.google.com/books?id=fD0Ypvxmzj8C.
  4. 1 2 3 4 5 Roshen Dalal (2010). Hinduism: An Alphabetical Guide. Penguin Books India. Sid. 86. ISBN 978-0-14-341421-6. https://books.google.com/books?id=DH0vmD8ghdMC&pg=PA86.
  5. ↑ Hervey De Witt Griswold (1971). The Religion of the Ṛigveda. Motilal Banarsidass. ISBN 978-81-208-0745-7. https://books.google.com/books?id=Vhkt5K1fw2wC&pg=PA168.
  6. 1 2 3 4 5 Robert Lingat 1973.
  7. ↑ Mandagadde Rama Jois 1984.
  8. ↑ Benoy Kumar Sarkar (1985). The Positive Background of Hindu Sociology. Motilal Banarsidass. Sid. 192–194. ISBN 978-81-208-2664-9. https://archive.org/details/positivebackgrou0000sark.
  9. ↑ Patrick Olivelle 2006.
  10. ↑ Bhattacharya 2002.
  11. ↑ Archived at Ghostarchive and the YaleUniversity, Dwight H. Terry Lecture: "How Widespread Was Skepticism In Ancient India?", arkiverad från ursprungsadressen den 2017-06-25, https://web.archive.org/web/20170625155138/https://www.youtube.com/watch?v=G9TDl1xiCgU, läst 4 augusti 2025: YaleUniversity, Dwight H. Terry Lecture: "How Widespread Was Skepticism In Ancient India?", https://www.youtube.com/watch?v=G9TDl1xiCgU
  12. ↑ CV Vaidya (2001). Epic India, Or, India as Described in the Mahabharata and the Ramayana. Asian Educational Services. Sid. 503. ISBN 978-81-206-1564-9. https://books.google.com/books?id=dmOUq73LZLgC. ”Quote: These atheistical doctrines existed from the earliest times as their traces are visible even in the Rigveda in some hymns of which Prof Max Muller pointed out the curious traces of an incipient scepticism. (...) Two things are therefore clear that the Brihaspatya tenets also called Charvaka tenets are of a very old standing..."”
  13. ↑ Jeaneane Fowler (2015). ”The Materialists of Classical India”. The Wiley Blackwell Handbook of Humanism. John Wiley & Sons. Sid. 114 with footnote 17. ISBN 978-1-119-97717-9.
  14. 1 2 3 Ebenezer Burgess (1989). P Ganguly, P Sengupta. red. Sûrya-Siddhânta: A Text-book of Hindu Astronomy. Motilal Banarsidass (Reprint), Original: Yale University Press, American Oriental Society. Sid. vii–xi. ISBN 978-81-208-0612-2. https://books.google.com/books?id=W0Uo_-_iizwC.
  15. 1 2 Ebenezer Burgess (1989). P Ganguly, P Sengupta. red. Sûrya-Siddhânta: A Text-book of Hindu Astronomy. Motilal Banarsidass (Reprint), Original: Yale University Press, American Oriental Society. Sid. 26–27. ISBN 978-81-208-0612-2. https://books.google.com/books?id=W0Uo_-_iizwC.
  16. ↑ Yukio Ohashi 1999.
  17. ↑ Pingree 1973.
  18. ↑ Erik Gregersen (2011). The Britannica Guide to the History of Mathematics. The Rosen Publishing Group. Sid. 187. ISBN 978-1-61530-127-0. https://books.google.com/books?id=qZ3zVmLUcjcC.
  19. ↑ George Mason Williams (2003). Handbook of Hindu Mythology. ABC-CLIO. Sid. 91. ISBN 978-1576071069. https://archive.org/details/isbn_9791576071068.
  20. ↑ ”Who is Dev Guru Brihaspati, Guru of all Hindu gods?”. brihaspatidham.com. https://brihaspatidham.com/bd-about-dev-guru-brihaspati.

Externa länkar